måndag 20 mars 2017

Chucken är död!

Det var knappast oväntat att Chuck Berry skulle kasta in handduken under 2017. Han har varit skröplig i flera år och fyllde nyligen 90 år. Det är en imponerande ålder för vem som helst. Inte minst för en gammal rockräv som knappast levt något sundhetsliv. Jag har läst en del om honom genom åren och han verkar inte varit någon mysfabror direkt. Hans temperament var ökänt och det är inte bara Keith Richard han klippt till. Men han var en sann legend och en av de största stjärnorna från 1950-talet. Hans låtar har ett driv och sound som det är svårt att inte tycka om. Det svänger helt enkelt! Nu är det i stort sett bara Jerry Lee Lewis kvar av det gamla 1950-tals gardet. Det känns på sätt och vis ännu mer osannolikt med tanke på hans leverne, men vem har sagt att livet ska vara rättvist?

måndag 13 mars 2017

Säkert bäst just nu

Jag såg delar av finalen av Melodifestivalen i år. Vad gör man inte för sina barn? Men jag är konservativ. Jag skulle vilja att bidragen var på svenska eller åtminstone att musiken var levande. Jag lyssnar mycket på Säkerts nya skiva just nu. Det är nog därför jag vill höra bidrag på svenska. Hon kommer till Göteborg den 11/4 insåg jag nyligen. Tyvärr är konserten slutsåld sedan länge. När hon var på WOW placerade de henne i tältet. Två tredjedelar av alla som ville se henne missade alltsammans. De fick inte plats helt enkelt. Nu är det samma visa igen. Hon spelar en konsert på Konserthuset och den är slutsåld sedan flera veckor. Ingen extrakonsert inplanerad och det ser likadant ut i resten av landet. Hon är omåttligt populär men ingen som hjälper henne att nå ut till fler. Märkligt. Här är i alla fall ett klipp från Nyhetsmorgon: https://youtu.be/ZOzS-Nqhuuo

måndag 20 februari 2017

Ryan Adams till WOW 2017

Ryan Adams - äntligen en rockartist till Way Out West! Jag hade börjat förlora hoppet.
Jag har naturligtvis redan hunnit se honom en handfull gånger men kanske just därför känns det så bra. Han har en imponerande låtskatt. Nya skivan heter Prisoner och handlar till stor del om skilsmässan han nyligen gått igenom. Knappast den första i historien. Vem minns inte Dylans Blood On the Tracks, Springsteens Tunnel of Love eller varför inte Lundells Den vassa eggen? Riktiga klassiker!

Jag såg förresten Stones-filmen Olé Olé Olé på filmfestivalen för ett par veckor sedan. Den kan jag varmt rekommendera. Scenerna från Argentina är svåra att värja sig emot. Vilken stämning! Publiken är helgalen. Nästan som på 1960-talet som Mick och Keith muntert konstaterar.



tisdag 24 januari 2017

Varför så Trumpen?

Frågade min gamla chef häromdagen. ;) Den gångna veckan har handlat mycket om Donald Trumps första dagar som USA:s president. Ibland får man nypa sig i armen när man ser honom in action. Är detta verkligen på allvar? Det kanske bara är en dålig tv-serie? Men det är bara att tugga i sig. Folket har gjort sitt val även om man blir lite fundersam till hur bra det är med demokrati ibland.
Men jag har inte bara följt nyheterna, jag har även kollat på BBC-dokumentären om Bowies fem sista år. Det är på sätt och vis en missvisande titel för den handlar delvis om hela hans karriär. Allt flyter ihop då flertalet av de musiker, producenter och andra personer han omgav sig med på slutet jobbade han med redan på 1970-talet. En del av dokumentären handlade också om hans sista turné 2003-2004. Jag såg spelningen i Globen i oktober 2003 och minns att jag tyckte han verkade så glad och vital, som om han äntligen hittat hem. Han behövde inte längre vara någon annan på scen och det verkar också varit den samlade bilden bland hans medmusiker på turnén. Dessvärre slutade alltsammans med en hjärtinfarkt i juni 2004, då hade han genomfört 117 st konserter över hela världen. Han körde slut på sig själv och skulle aldrig komma att turnera igen, men efter ett upphåll på flera år avslutade han starkt med två riktigt bra skivor och en Broadwaymusikal. Det är främst arbetet med dessa som dokumentären handlar om. Det är intressant att höra hans legendariska producent Tony Visconti, berätta om hur låtarna kom till och konstatera att alla de myter som figurerat om av hans sista video knappast är sanna. Svenska regissören Johan Renck (aka Stakka Bo) menar nämligen att Bowie inte visste hur svårt sjuk han var förrän någon vecka innan de blev klara med den sista videon. I några få dagar till kan ni se dokumentären på SVT play. Passa på!
http://www.svtplay.se/video/11855098/david-bowie-the-last-five-years/david-bowie-the-last-five-years?info=visa&tab=klipp

fredag 6 januari 2017

God fortsättning!

Ni kanske trodde jag hade lagt av med bloggandet? Nej, jag har bara gått ner i viloläge. 
Igår kollade jag på del två av Per Sinding-Larsens dokumentär "Vi är inte där längre där" om Kent. Den var intressant men fokuserade lite väl mycket på fansen och gruppens beslut att sluta spela. Ett beslut som de knappast lyckades förklara något vidare, annat än med att Jocke Berg inte vill vara ifrån sin familj längre och inte trivs med att vara en offentlig person. Men att sluta spela kommer nog inte hjälpa i det senare fallet. Intresset för sångaren och låtskrivaren i Sveriges mest framgångsrika band under de senaste 20 åren kommer förmodligen vara fortsatt stort i många år framöver. Dessutom betvivlar jag starkt att han kommer sluta med musik. Är det något han kan så är det ju skriva bra låtar. Nej, det är bara att tugga i sig som Agneta Fältskog eller Bob Dylan skulle sagt. Kolla in dokumentären här: Kentdokumentär
Senaste Uncut handlar om Leonard Cohen. Vi är många som saknar honom. Någon vänlig själ har sett till lägga ut Stina Dabrowskis första intervju med honom på Youtube. Den är riktigt bra: