CSI & The Who = sant

Tre kvällar i rad har jag följt Dr. Raymond Langston (Laurence Fishburne) jaga seriemördare i New York, Miami och slutligen Las Vegas. Detta är första gången man väver samman alla tre serierna på detta vis. CSI (Las Vegas) har jag följt i flera år trots att den emellanåt varit ojämn. De övriga två varianterna har jag bara sett ett och annat avsnitt av. Enligt min mening är de bara halvdana kopior av originalserien. Hur som helst. Om ni någonsin sett någon av serierna kanske ni varit uppmärksamma på att de alla har ett ledmotiv från The Who.
I CSI (Las Vegas) är det låten "Who are you" från 1978. Sista låten från skivan med samma namn. Den sista som trummisen Keith Moon medverkade på. Han dog av en överdos av Clomethiazole bara en månad efter skivan kommit. Clomethiazole hjälper mot alkoholabstinens, men om man som Moon tar 32 st istället för 2-3 st om dagen kan det sluta illa.
http://www.youtube.com/watch?v=3NzgPNpQkno
CSI New York inleds med den mästerliga "Baba O'Riley" från Who´s Next (1971). Pete Townsend lär ha skrivit låten till Lifehouse som skulle bli en ett nytt konceptalbum/film (ungefär som rockoperan Tommy) men den blev aldrig verklighet. När tidningen Rolling Stone Magazine listade världens 500 bästa rocklåtar hamnade den på plats 340. Väl lågt tycker jag.
http://www.youtube.com/watch?v=gOW33XkuPzM
Även CSI Miami inleds också med en låt hämtad från Who´s Next, den här gången Won't Get Fooled Again. När gruppen, med de två kvarvarande originalmedlemmarna Daltrey och Townsend, spelade i pausen på Super Bowl i februari i år valde de att framföra den här låten. Rolling Stone Magazine placerade den på plats 133...
http://www.youtube.com/watch?v=Y5NQlpZp238&feature=related
Roger Daltrey har för övrigt spelat mördare i CSI avsnitt från 2006. Det var lite lustigt för direkt när man såg honom förstod man att han måste vara den skyldige. Tanken var nämligen att man skulle sväva i osäkerhet till slutet av programmet.

Ticnet har tappat greppet

Tidigare när man köpte biljetter till konserter och andra evenemang fanns det i stort sett bara Ticnet i Sverige. Detta har emellertid snabbt förändrats under det senaste året. Nästan inga stora artister finns nu att köpa via Ticnet.se. Istället återfinner man dem på Eventim.se. Där finns för närvarande biljetter till artister såsom Chris Isaak, Ulf Lundell, Kiss, The Ark, Muse, Willie Nelson med flera. Även flertalet av landets stora musikfestivaler säljer numera sina biljetter via Eventim t.ex. Hultsfred, Way Out West och Metaltown. Eventim är ett jättelikt internationellt företag noterade på Frankfurtbörsen. De finns i 18 länder och samarbetar med bland annat svenska arrangören Luger och USA baserade Live Nation. De etablerade sig på allvar i Sverige i januari 2009 och sålde totalt mer än 70 miljoner biljetter förra året. Kort sagt, Ticnets dagar är räknade.

Springsteenland

Igår var Little Steven med på Skavlan. Han är för skön. Kom in i studion iklädd någon form av kaftan. Han verkar avslappnad och ödmjuk trots att han bevisligen är något av en megastjärna. Bortsett från Clarence "Big Man" Clemons, finns det ingen i The E Street Band som river ner sådana applåder som när kommer ut på scenen. Just nu jobbade han tydligen med att producera ngt tjejrockband från Norge. De lät inte speciellt bra men vad gör det.
Läser förresten antologin Springsteenland för tillfället. En samling svenska texter om The Boss. Det är underhållande läsning för det mesta men igår läste jag Andres Lokkos text. Den gjorde mig något förundrad. Han skriver att han älskade honom till en början men sedan han såg honom spela i början på 1980-talet har han tröttnat. Både på hans skivor och hans konserter. Det blir aldrig lika bra som första gången menar han och visst det kan det väl ligga något i det. Samtidigt har jag sett honom såpass många gånger att jag vet att han alltid ger allt på scen. Det finns inget mellanting. Han gör ingen besviken, förutom kanske Andres Lokko då, fast han är nog mest av allt besviken över att han inte får ha Springsteen för sig själv. För ju mer obskyr och okänd en artist är desto större är han/hon i Lokkos ögon. I dagarna kom han ut med två tegelstenar till böcker som innehåller allt han skrivit om musik. I en av dem finns ett riktigt bra reportage om Spingsteen som publicerades i tidningen Pop för många år sedan. Undrar just om han glömt av den texten? För där står det inte en rad om hur trött han är på honom. Snarare tvärtom.
http://www.youtube.com/watch?v=FtOfAx8xRQw&feature=related

Göteborgsreflektioner

Härligt att se hur hela stan börjar leva upp nu till våren. Väder och vind påverkar än mer än man tror. Man får mer energi för varje dag nu när det blir varmare och ljusare.
Igår satt jag längst fram i spårvagnen på väg till jobbet. Konstaterade att det måste vara ett jobbigt yrke. Han som körde hälsade på alla kollegor. Visst jag har sett att chaufförerna hälsar på varandra men inte riktigt funderat över hur många gånger det måste bli på en dag. För det är ju inte bara andra spårvagnschaufförer man måste hälsa på utan även busschaufförer och alla de tekniker som fixar med spåren. Utan att överdriva snackar vi 15 hälsningar på sträckan Redbergsplatsen - Centralstationen som ungefär tar 10 minuter att köra. På en dag blir det 4800 hälsningar. Verkar lite tjatigt men samtidigt är det ju lite mysigt också. En kvarleva från förr skulle jag tro. En kompis till mig som åker motorcykel berättade att samma sak gäller på hojen. Man hälsar på alla andra som också kör motorcykel. Det kan också bli jobbigt till våren.
En annan sak jag funderat över är Östra Kyrkogården vid Redbergsplatsen. Tidigare fanns det en jättelik gräsplan innanför grindarna. Där brukade folk fika, sola, spela boll etc. Detta störde dock somliga som kom till begravningsplatsen för att sörja. Därför har man nu schaktat bort allt gräs och byggt en gigantisk minneslund med träpelare, stenlagda gångar, mängder med parkbänkar och fontäner etc. Snacka om dåligt omdöme. Vem kommer vilja sitta och sörja där i flock? Och hur fräscht kommer det vara om ett par år? Till skillnad från en gräsmatta måste man ju underhålla sådant. Risken är dessutom påtaglig att detta blir ett tillhåll för de som gillar att ta en och annan öl för mycket. Det finns en hel del sådant klientel i området. Ja ja, någon är säkert nöjd. För det är ju hemskt med människor som ligger och lapar sol i närheten av en kyrkogård. Sådant måste helt enkelt beivras!

Plura och Mauro lagar rökt mat

Kollade en stund på när Plura och Mauro lagade mat häromdagen. Helena af Sandberg och Lars Winnerbäck var på besök. Det kändes sådär om jag ska vara ärlig, inte att just de var på besök men programmet. Plura stod och lagade mat i bar överkropp, Winnerbäck verkade besvärad, Mauro slängde ur sig några sura kommentarer om att Plura borde ta på sig en tröja, Helena kom på besök, Plura rökte en cigarett, Mauro kallade av misstag Helena för Bergström, Helena blev förolämpad, Plura sa att det där med att skaffa barn inte var så märkvärdigt, Mauro hällde upp mer vin, Winnerbäck tog sig en rejäl klunk, Plura stekte kött, Helena tog en cigg, Plura och Mauro besökte slaktarn (fast det var en återblick från ett besök de gjort under dagen), Plura drack för mycket vin, alla blev småberusade (förutom Plura som var ordentligt på örat) och så var kvällen slut. Inget fel på programidén men det kändes lite för blasé för min smak. Varför inte diskutera något intressant? De borde kollat på SVT:s Sommarpratarna och fått lite inspiration.
Nu är allsvenskan igång igen på allvar. Elfsborg utklassade Halmstad med rena tennissiffrorna; 6-0. Härligt!

Halva priset på bokrean

Nu är det halva priset på bokrean. Jag passade på att fynda en massa billiga böcker efter jobbet i fredags. Bland annat köpte jag David Batras "Den som inte tar bort luddet ska dö". En bok full av lappar från trappuppgångar, hissar, toaletter, tvättstugor, soprum, kök och andra offentliga utrymmen. De allra flesta lapparna har folk skickat till Batra då han i olika sammanhang berättat att han samlar på dem, men några har han hittat själv. Somliga är säkerligen fabricerade men det stora flertalet är sannolikt autentiska. Jag måste säga att jag gillar boken skarpt. Ett påstående på några rader kan säga så mycket. För att exemplifiera; en somalisk familj hade flyttat in i ett hyreshus utanför Örebro. I tvättstugan sitter det plötsligt en lapp med texten: "Här städar vi efter oss. Svarta som vita" Det påminner mig om när jag och brorsan skulle lämna vår gemensamma lägenhet i Lund. Ett antal personer kom för att titta på den. Bland annat ett ungt skånskt par där tjejen tagit med sig sin mamma. De tittade runt en stund och verkade relativt nöjda, men så kom mamman fram till mig och frågade på grov skånska: Bor det inte väldigt mycket mohammedaner här? Den trevliga iranska familjen på samma våning ska nog vara glada att paret i slutändan inte tog över kontraktet.
Ett kapitel i David Batras bok behandlar störande ljud. Grannar som spelar hög musik, går på toaletten mitt i natten, har högljudda fester eller kanske renoverar och bygger om. Här återfinner vi den korta men kärnfulla lappen med texten: "Den som spikar på julafton har allvarliga problem." Så sant. Vår bostadsrättsförening har infört renoveringsrestriktioner. Nuförtiden får man enbart renovera på vardagar mellan 9 -16! Det är åtminstone i mina ögon att gå lite för långt. Fast det är klart, annars finns det risk att man blir galen, fråga bara Tom Waits.
http://www.youtube.com/watch?v=nMqxNPsfN50

Reeperbahn ges ut igen

Jag ska villigt erkänna att jag aldrig lyssnat på Reeperbahn men efter den här hyllningen (se nedan) kanske det finns läge att göra så. Jag gillar ju Olle Ljungström särskilt hans tidiga skivor och då borde jag ju gilla dem. Konstigt att recensenten inte nämner deras framträdande i filmen G - som i Gemenskap. De spelade fascistbandet Nürnberg 47 och framförde låten "Hundarna brinner". Staffan Hildebrand trodde gruppen hade sådana preferenser eftersom de hade ett så märkligt namn. Han erbjöd dem rollen. De tyckte emellertid att frågan var absurd och tog i och sa: "Vi är med om vi får 100 000 kr". Gruppen lär ha blivit så förvånad när de faktiskt fick vad de begärde att de inte kunde tacka nej.
http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/reeperbahn-peep-show-1983-samlade-singlar-1982-intriger-1983-venuspassagen-1981-1.1062546
Zlatan petad i kvartsfinalen mot Stuttgart. Det går inget vidare för honom just nu. Får väl se om han kan komma igen snart. Risken är väl att han börjat lyssna på alla kritiker och tappat självförtroendet totalt.

ABBA väljs in Rock and Roll Hall of Fame

Idag väljs alltså ABBA in i Clevelands stolhet. Museets syfte är att hylla de riktigt stora inom rockmusiken med konserter, galor och utställningar. Varje år väljer man in ett antal nya stora artister (vanligtvis 5 stycken). De ska ha släppt sin första skiva för minst 25 år sedan. I år är det dags för ABBA, The Hollies, The Stooges och Genesis. Jag måste säga att jag undrar lite över namnet Rock and roll Hall of Fame. Abba för mig är knappast rockmusik. Men eftersom man redan från början valt in artister som Muddy Waters, The Temptations, John Lee Hooker och The Supremes så det kanske det inte är så noga. Fast Grandmaster Flash (2007) gör mig ändå lite fundersam. Hiphopens grundare? Det kanske borde heta Music Hall of Fame istället?
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/abba-invald-i-rockens-hall-of-fame-1.1014335
Gläds åt att allsvenskan är igång igen men borde inte alla lag spela på konstgräs? Det börjar bli larvigt när folk hävdar att stampat jordgolv skulle vara bättre. Det fanns inte ett grönt grässtrå på Råsunda igår och Gamla Ullevi var en leråker hela hösten. Att tre lag skulle kunna dela på en arena med riktigt gräs i det här landet är en utopi. I England kör man med blandvarianter. Varför inte prova något liknande här?

Konstnärsambitioner

Bilden ovan tog jag på Dunkers kulturhus i Helsingborg för ett tag sedan. Det var gott om underlig konst där vill jag lova. Den här konstnären hade gjort ett rutmönster på en jättelik duk. Det hade jag också kunnat göra, men det gäller att komma på det brukar någon besserwissertyp alltid säga då. Men mina rutmönster kan vara riktigt avancerade. Kolla bara i mitt block efter ett längre sammanträde på jobbet. Ja ja, nog om detta. Ett tips för alla er som har Itunes. Gå in och ladda ner några avsnitt av P3 dokumentär kostnadsfritt. De är riktigt intressanta och underhållande. Finns om Sjukhusmorden i Malmö, Hagamannen, Ny demokrati, Almstriden, Berlinmuren etc.

The West is the Best

Jag läser att Plura har åkt fast med 4 gram kokain på fickan. Först stod det att en svensk rockstjärna på turné i Sverige åkt fast i Göteborg. På Flashback tog det bara några minuter innan man hade räknat ut vem det var. Det är ju inte så svårt att kolla vilka artister som ska spela i Göteborg de kommande dagarna. Den här gången var det i stort sett bara Kent och Eldkvarn som kunde vara aktuella. Kent spelade dock på annan ort igår kväll och därför var det ungefär samma sak som att säga att det var Plura. Några timmar senare talade han ut. Men precis som Patrik Sjöberg kunde han inte erkänna att han brukar ta droger ibland. Ingen inbillar väl sig att det var första gången?
Det blir inget åtal mot de poliser som slog ihjäl en 24 åring i samband med ett gripande för två år sedan. Jag betvivlar inte att han var ett rötägg men det stör mig något oerhört att polisen verkar kunna bete sig hur som helst nuförtiden. Statistiken talar sitt tydliga språk. Vill man komma undan med en brottslig handling i Sverige ska man antingen vara vd för ngt stort företag eller arbeta som polis.
En annan sak som gör mig upprörd är Israels ockupation av Gaza för att inte tala om kriget förra året. De båda norska läkarna Mads Gilbert och Erik Fosse sak nu ge ut en bok där de med egna ord och bilder berättar om sina erfarenheter från Gaza under kriget. Bilder som får mig att känna mig riktigt illa berörd. Jag klarar inte längre av att se bilder på barn som lider. En konskvens av att bli förälder skulle jag tro.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6767973.ab
Slutligen. Jag är ledsen brorsan men inget slår västkusten. Den här bilden tog jag på Brännö i april förra året.

Ingen vårbild idag

Jag blev precis lite trött på Blogspot/Google. Skulle uppdatera min sida med en vårbild men det gick sådär. Efter fjärde försöket gav jag upp. Bilden blev så stor att den fyllde hela sidan. Ja ja, snacka om i-lands problem. Jag såg precis ett reportage om en textilarbetande kvinna i Bangladesh. Hon arbetade 12 timmar om dagen, 7 dagar i veckan och tjänade 300 kr i månaden. Kläderna hon tillverkade exporterades till butikskedjor i väst. Där kan vi snacka om problem. Hon bodde i ett plåstskjul utan vatten, värme eller el och fick ändå inte pengarna att räcka.
Rosanne Cash spelar i Göteborg ikväll. Hennes karriär gick på halvfart tills hon gjorde en coverskiva (The List) med sin fars favoriter. Nu turnerar hon jorden runt med dessa klassiska låtar och har redan beslutat sig för att göra en uppföljare. Vem hade inte gjort det förresten?
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/live/article6750864.ab
Jag har lyssnat en del på den sista Johnny Cash skivan Ain´t no grave och det är bara att konstatera; den är knappast lika bra som föregångarna. Titellåten är genialisk men det låter verkligen som han har ena foten i graven. Det var en gammal trött Johnny som spelade in de där låtarna.
Avslutar med en skön Tom Petty låt från The Live Anthology:
http://www.youtube.com/watch?v=3qjOMHVAme4

Borås får en egen musikfestival

Det har sannerligen hänt saker sedan jag flyttade därifrån. Jag minns att vi var överlyckliga när Ulf Lundell valde att stanna till en gång i mitten på 1990-talet. Rockborgen utgjorde stadens musikscen och där spelade bara punk- eller hårdrocksband. Nu ska de alltså få en egen musikfestival. Det är bara att gratulera.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article6743594.ab
I Göteborg får vi glädjas åt Pink och Green Day på Ullevi i sommar. Hur tänkte man där egentligen? Har Green Day ens sålt 50 000 skivor i Sverige? Jag är tveksam. Och Pink hade inte hon sin storhetstid för ca 5-10 år sedan. Ja ja, det kanske bara är jag som inte hänger med längre.

17 år på två minuter

Ibland kan man haja till en smula när man tittar på gamla bilder som har några år på nacken. Somliga människor åldras snabbare än andra. För egen del är det bara att inse, ingen frågar efter legitimation på systemet längre. Kan bero på det höga hårfästet, men även om håret påverkar ens utseende finns det ju fler detaljer. Den här videon har legat ute på Youtube ett par år år nu men upphör aldrig att facinera mig och många andra. I dagsläget har den nästan visats 1,5 miljoner gånger. Mannen har fotat sig själv varje dag under 17 år och sedan klippt ihop alltsammans till en 2 minuter lång film. Det finns andra som gjort liknande projekt men ingen har hållit på lika länge.
http://www.youtube.com/watch?v=Bd4f2xeKg08&feature=related

Svårt att höra texten

Ibland har jag väldigt svårt att höra vad vissa artister sjunger. Inte blir det bättre om det är på ett främmande språk. Jag hörde Kents gamla hit FF på radion idag och precis som Viktor tycker jag att det låter som refrängen går "Där valrossen bor" men det sjunger hon ju inte alls.
http://www.youtube.com/watch?v=nexHf8Yg84g
Min älskade G trodde när hon var lite yngre att Zach de la Rocha i Rage against the machine sjöng "Flop you I won´t do what you tell me!" och det är ju betydligt snällare än Fuck you I won´t do what you tell me!
En gammal kompis till mig trodde att Bryan Adams skivan "Waking Up the Neighbours" istället hette Waking up the harbours. Lite konstig titel på en skiva tycker jag.
En gång hörde jag en väldigt rolig parodi på Meatloafs "I would do anything for love". Den etsade sig fast och nu kan jag inte höra låten utan att tänka på den alternativa textraden : I would do anything for love, but I won´t eat fat!
http://www.youtube.com/watch?v=hchsGFGd24E
Men en snabbsökning på nätet visade att det finns flera andra roliga versioner av låten såsom: I would do anything for drugs (but I won´t do crack) eller I would do anything for cash! På något sätt blir det extra roligt med parodier på låtar som är bombastiska och lite pretentiösa. Eller vad tycker ni?

Bob Dylans Theme time Radio Hour

För ett tag sedan köpte jag en dubbel cd med låtar från Bob Dylans radioprogram Theme Time Radio Hour. Det finns ett par stycken att välja på nu. Skivan innehåller mer eller mindre bortglömda låtar från det gångna seklet. Det stora flertalet är från perioden 1930-60. Det är blues, jazz, skiffle, rockabilly, rhythm and blues, swing med mera. Knappast den typ av musik jag lyssnar till vanligtvis och jag kan villigt erkänna att det inte kändes som något för mig till en början. Men nu har jag lyssnat igenom den ett par ggr i bilen och i köket och jag gillar det stora flertalet av låtarna. Faktum är att somliga är riktigt bra. Lyssna till exempel på första låten här:
http://www.youtube.com/watch?v=d2BBwsYlwhQ
Matzoh Balls med Slim Gaillard and his falt foot floggie boys
Hur troligt är det att någon född efter 1940 skulle plocka fram en stenkaka, veva igång grammofonen och sätta på detta? Nej, Dylan har verkligen gjort en insats i att få folk att återupptäcka den här musiken. Fast i Sverige har vi ju Stefan Wermelin och han går ju inte av för hackor han heller.
http://www.sr.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=2216