söndag 28 februari 2010

Exile on Main Street deluxe

Det stod en liten notis i dagens GP om att Rolling Stones ska släppa en deluxe version av Exile Main Street. Jag brukar inte bli så speciellt exalterad över Mick Jaggers projekt nuförtiden men det här kan faktiskt vara intressant. Efter att ha googlat en stund visar det sig att skivan planeras att släppas den 18 maj. Den ska innehålla tio mer eller mindre nya låtar med titlar såsom Plunder my soul, Dancing in the light, Sophia Loren, Following The River och Pass the wine, samt alternativa versioner av Soul Survivor och Loving Cup. Dessutom följer det med en dokumentär och en fotobok om den minst sagt kaotiska inspelningen i Frankrike. Varför är nu detta så intressant? Jo, för på den här tiden var fortfarande Stones ett av världens bästa rockband och detta kanske är deras främsta skiva. Samtidigt är det förstås säkert så att de bästa låtarna redan fanns med på originalutgåvan, men man vet aldrig. Bob Dylans "bootleg series" och Bruce Springsteens "Tracks" har bevisat att ibland kan det finnas guldkorn i arkiven.
http://www.youtube.com/watch?v=Ex1nxuM1fU8
De säger på nyheterna att det är ännu mer snö på väg men idag väljer vi att inte tro på sådana dumheter, utan konstaterar att termometern visar 4,3 plugrader. Rena rama vårvärmen!

onsdag 24 februari 2010

One hit wonder

Jag har lyssnat en hel del på Donkeyboys "Ambitions" på sistone. Låten är grym men resten av skivan är minst sagt ojämn. Frågan är om detta inte bara är ännu en sån där grupp som bara får en riktigt stor hit.
http://www.youtube.com/watch?v=V_WQ6u9os50
En annan låt jag har lyssnat flitigt på senaste veckan är Lou Reeds "Busload of Faith". Knappast någon stor hitlåt men Reed kan förmågan att skriva texter som dryper av sarkasm och av någon anledning tilltalar det mig. Kolla in det här gamla klippet från "Late Show with David Letterman". Med den här hockefrillan skulle han platsa tjeckiska hockeylandslaget.
http://www.youtube.com/watch?v=jp2fhcVfq9Q
Härligt att se svenska skidlandslaget greja ännu ett guld! Det har varit mycket OS den gångna veckan.

måndag 22 februari 2010

Ebba spelning

Igår var jag och såg Ebba Forsberg på Lorensbergsteatern. Hon spelade sånger av Leonard Cohen på svenska. Det var skönt att sitta där och lyssna till de där låtarna man hört så många gånger förut. Samtidigt var det en väldigt annorlunda upplevelse att höra dem på svenska. Jag funderade över texterna på ett sätt jag inte gjort förut. Vad handlar egentligen Suzanne om? För att inte tala om Kärlekens systrar (Sisters of mercy).
Bandet bestod av några unga killar jag aldrig sett förut. Ebba öste beröm över dem och de var verkligen bra. Samtidigt önskar man att de skulle ta ut svängarna lite mer, men det kanske kommer med tiden. Längst fram vid scenkanten satt en kille som spelade brassinstument. Han var verkligen kvällens behållning. Såg ut som en riktig bohem men spelade som en yrkesmusiker. Det var trombon, trumpet, tuba och något mer. Han fixade och trixade med sina sordiner (heter det så?) och rev ner applåder med sina solon.
http://www.youtube.com/watch?v=cxlZX3UOwN0
Såg precis Kalla och Haag ta ett nytt silver i sprintstafetten. Det var riktigt spännande även om man förstås hoppades på ännu ett guld.

lördag 20 februari 2010

Jakob Eklund svär som attan

Har ni sett Johan Falk filmerna? Jaså inte det. Här kommer en kort resumé:
http://www.youtube.com/watch?v=LimMVoxDfxA
Va fan! Ha ha!
Av någon konstig anledning gillar jag Jakob Eklund. Tror att det hänger samman med serien Anderssons älskarinna som gick för många år sedan. Den var verkligen helt skruvad och Eklund spelade huvudrollen. Minns inte alla detaljer men några scener har etsat sig fast. Andersson bor tillfälligt hos sin farsa som driver ngn form av ålderdomshem. Han försöker tjäna så mycket pengar som möjligt på åldringarna och ger han dem därför ingen mat. Andersson är ombedd att ta hand om en tax eller om det är hans egen. Jag minns inte riktigt. Hur som helst så dör hunden och han beslutar sig för att frysa in kroppen. Fråga mig inte varför. Några nätter senare vaknar Andersson av några mystiska ljud. Han går ner i köket och finner ett gäng pensionärer vid köksbordet. De har tillagat taxen i ugnen och sitter nu och kalasar! Sjukt så det räcker till och blir över.
Vilken vinter vi har! Snön bara vräker ner och det finns inte längre någon plats att dumpa den. Jag läser på text tv att taket ramlat in på den nybyggda ishallen i Vänersborg. Otroligt! Den kostade närmare 300 mnkr att bygga och så håller inte taket för snön. Man kan ju föreställa sig vad lokalpressen kommer skriva däruppe nu. Det var knappast positiva tongångar innan. Bygget får nämligen tunneln genom Hallandsåsen att framstå som välplanerad och genomtänkt. Gamla Ullevi kostade 350 mnkr men Gbg har som bekant mer än en halv miljon invånare. Vänersborg har 37 tusen invånare och hallen skulle kostat 90 miljoner...

tisdag 16 februari 2010

En sista Johnny Cash skiva

I nästa vecka släpps Johnny Cashs American VI: Ain't No Grave postumt. Den ska bland annat innehålla det sista han spelade in efter att hans fru June Carter gått bort i maj 2003. Johnny dog själv i september samma år. Enligt tidningsuppgifter tillbringade han större delen av denna sista tid i studion. Jag har inte hört mer än titellåten som ligger på youtube men den är grym. Lyssna själva genom att klicka på länken nedan.
Ain't No Grave ska alltså vara den sista av de totalt sex skivor som han spelade in tillsammans med musikproducenten Rick Rubin. Under de sista 10 åren av hans liv kom de att utveckla en väldigt stark vänskap och skivorna de gjorde tillsammans blev enormt framgångsrika. På sätt och vis återupprättade de Johnny Cashs stjärnglans. De sålde i miljonupplagor, fick lysande recensioner och vann flera grammys. Själv har jag lyssnat enormt mycket på dem. De bästa i mitt tycke är III Solitary Man och IV The Man Comes Around.
http://www.youtube.com/watch?v=c3iQrUBpn5w

måndag 15 februari 2010

Kalla fixade guldet!

Det var verkligen imponerande att se henne åka idag. Att hon verkar vara en så sympatisk person gör ju inte att man gläds mindre. Men varför i hela världen får man bara se åkarna tre ggr under hela loppet? En gång efter 1,3 km, sedan först efter 7,3 km och så slutligen på upploppet. Vad hände med mellantiden? Den fick kommentatorerna ta muntligen. Konstigt tycker jag.
Idag satt jag och lyssnade på Free Fallin´ med Tom Petty och kom osökt att tänka på hur töntig Tom Cruise är i Jerry Maguire när han sjunger med till låten i bilen. Vi har väl alla suttit där och nynnat med ngn gång men kanske inte riktigt med en sådan inlevelse.
http://www.youtube.com/watch?v=9FN89jWaw8s&feature=related

söndag 14 februari 2010

Nacka dokumentär

Har svårt att känna riktig entusiasm inför vinter OS. Tycker mer om sommarvarianten, men det är klart man ser fram emot hockyeturneringen. Fast utan Sudden och med en matchotränad Foppa blir det nog inte OS guld den här gången.
Kunskapskanalen sänder ett antal dokumentärer av Tom Alandh. Idag såg jag Nacka - myten och människan. Jag har sett den förut men det var många år sedan. Ni kan själv kolla in den här:
http://svtplay.se/v/1884937/dokumentarklassiker/nacka_-_myten_och_manniskan
Jag tycker den är bra. Man blir fundersam över hur snabbt en människa kan gå ner sig. 38 år gammal spelade han fortfarande fotboll i Hammarby. Sju år senare hade han supit ihjäl sig, fast om sanningen ska fram hade väl nedgången startat långt tidigare. Kanske redan när han såldes till Palermo på Sicilien. Han fick bo ensam i ett litet kyffe under en läktare på stadion. Långt från sin familj i Milano. Efter bara nio matcher valde han att flytta hem till Sverige för att fortsätta tjäna pengar på fotbollen. Men att lämna sin familj var kanske inte det smartaste draget. Han mådde konstant dåligt över att han övergett dem samtidigt som han hade problem med spriten och en karriär i utförsbacken. Ja, ni kan ju se filmen själva.
En annan film jag sett under helgen var Flickan som lekte med elden. Den var inte lika bra som Män som hatar kvinnor, men ändå klart sevärd. Annars ser jag mest fram emot Scoreses Shutter Island som är en filmatisering av boken Dennis Lehanes Patient 67. En personlig favorit.
http://www.youtube.com/watch?v=c4bznTvfP6k

onsdag 10 februari 2010

Sevärd Joy Division dokumentär

Dokumentären om Joy Division var klart sevärd. Det är som vanligt intressant att konstatera att många av de företeelser man förknippar med ett band bara kommit till av en tillfällighet. Man tror att ljudbilden är en del av en genomtänkt filosofi men så visar sig att den kommit till av en slump. Det lät så bra i replokalen när gitarren var uppskruvad på max. Den minst sagt besynnerlige producenten (Martin Hannett) hade utvecklat en ny typ av teknisk uppfinning som gjorde att man kunna förändra ljudet från trummorna. Och killen som gjort de legendariska skivomslagen berättade hur han hade slängt till gruppen en tidskrift med bilder som han gillade. Gruppen valde ut en bild, mer eller mindre på måfå, och den blev sedan omslaget till deras andra skiva Closer.
Det verkligt intressanta med dokumentären var annars att höra berättelserna om sångaren Ian Curtis. När bandet var på väg att slå igenom på allvar fick han diagnosen epilepsi. Han fick rådet att sova ordentligt, undvika alkohol, droger, stress, blinkande ljus och hög musik. Inte så lätt för en blivande rockstjärna. Inte heller visade väl resten av bandet någon större förståelse för hans tillstånd. Till råga på allt hade han skaffat sig ordentligt med andra problem genom att inleda ett förhållande med en ung journalist samtidigt som han var gift och nybliven far. Hela berättelsen är återberättad i filmen Control som går i SVT 2 imorgon kväll. Den kan jag varmt rekommendera. Det sorgliga är naturligtvis att Ian Curtis hängde sig hemma i sitt kök bara 23 år gammal. Idag 30 år senare förebrår fortfarande alla hans vänner och familj sig för att de inte gjorde något för att förhindra det. Alla tecknen fanns ju där, men samtidigt verkade det så fullständigt ologiskt. Bandet var på väg till USA för sin påbörja sin första turné utanför Europa. Det hade varit Ian Curtis stora dröm att få resa dit.
http://www.youtube.com/watch?v=3Ii8m1jgn_M
http://svtplay.se/t/102869/k_special

tisdag 9 februari 2010

Mera Bruce!

Jag har gjort om lite på min sida. Tyckte det var för lite Bruce ;-) Ett tag var jag inne på att vår andra son skulle heta Bruce, men min fru påminde mig då om att på svenska uttalas det "Bruse" ungefär som i Bockarna Bruse. Och det kanske inte vore så lyckat trots allt. Dessutom var det ju hennes tur att välja.
Ny skiva med Zelmani Sophie kommer den 10/3. Arbetsnamnet är I´m the rain.
Nej, nu är det dags för att kolla en dokumentär om Joy Division.

söndag 7 februari 2010

Två döda soldater

Måste bara kommentera det faktum att två svenska soldater blivit skjutna i Afghanistan. Nu kommer säkert många kräva att vi åker därifrån och ärligt talat tycker jag det vore bra. Jag har pratat med folk som varit där och tjänstgjort och frågan är vad vi skulle dit att göra från början? Den insats vi kan göra med några hundra man på plats är verkligen marginell i förhållande till riskerna och kostnaden.

Filmfestival trots allt

Det blev ett kortare besök på årets festival trots allt. Jag och min lillebror såg en samling svenska kortfilmer på Hagabion. Gillar den skarpt! Biografen alltså. Det är där och på Draken som Göteborgs filmfestival visar sig från sin främsta sida i mitt tycke. Visst det är inget större fel på Capitol och Royal heller, men Bergakungen går bort. Den har ingen själ, trots THX ljud och beväma säten. Kortfilmerna vi såg var sköna små paranteser. Det stora flertalet gjorda med mycket hjärta och mindre bra teknik.
Jag fattar fortfarande inte grejen med festivaltältet. Ett tält utomhus under årets kallaste månader. Varför?!! Jag tycker bara det är kallt och ogästvänligt. Sedan har man mer eller mindre avskaffat festivalshoppen. Det fattar jag inte heller. Det var ju en höjdare att kunna gå där och botanisera bland filmer, böcker, posters och en massa annat krimskram som man egentligen inte behöver.
Imorgon ska jag besöka Sthlm för en endagskonferens. Tåget går 06.00 på morgonen. Det är verkligen ingen höjdare. Får hoppas att jag åtminstone kommer fram i tid. I dessa tider kan man inte vara säker. Hörde om någon som skulle till Sthlm på ett möte häromdagen. Hon fastnade i Herrljunga i tre timmar. Sedan var det ingen idé att fortsätta. Hon hade ändå missat större delen av mötet.
Någon pratade om att fåglarna kvittrar som om det vore vår i skogen, men vi bor i stan och här är det fan inte någon vår i sikte!

onsdag 3 februari 2010

Bildspel hela dagen


Jag har köpt en digital fotoram. Det kan jag rekommendera till alla som gillar att fota. På det viset får man glädje av sina digitala bilder på ett helt nytt sätt. Ramen som jag har köpt har dessutom en massa olika coola funktioner såsom klockvisning, olika typer av bildspel, flera olika visningslägen, möjlighet att montera den vertikalt och horisontellt osv.

måndag 1 februari 2010

Glömma saker

Jag har inte varit så duktig på att blogga på sistone. Fullt upp med annat som vanligt. Två barn sätter sin prägel på tillvaron. Det är underbart men samtidigt går man lite runt som en zombie på dagarna. Man sover inget vidare och har fullt med tankar på allt som man borde göra. Häromdagen skulle jag ta med min lillebror på bio (till filmen jag vunnit biljetter till). Vi åkte ner tillsammans. Väl framme vid bion insåg jag att jag glömt biljetterna hemma. Körde hem och tillbaka snabbare än Schumacher, men på Draken fick vi inte komma in. Det var fullsatt och filmen hade börjat för 3 minuter sedan. Det satt väl några odrägliga festivalarbetare på våra platser ;-) Berättade detta för en kompis igår. Hon konstaterade att det inte lät som mig. Du brukar väl inte glömma saker? Nej, inte i vanliga fall men nuförtiden är jag helt lost in space.
Fast när John var nyfödd gick min älskade G till ICA med barnvagnen. Hon handlade en korg full med varor, betalade dem och glömde sedan alltsammans på bandet. Det slår till och med mina biobiljetter.
Apropå att glömma, så snackade jag med en kille i somras som förlagt sina biljetter till U2 konserten på Ullevi. Han letade överallt utan resultat. En vecka efter konserten hittade dem i handskfacket på bilen. Det värsta var att han tittat där men inte sett dem. Han var så uppstressad att han inte såg dem...
Förresten blev jag aldrig magsjuk, fast G fick en släng av viruset. Hon är dock bra nu.