Dåliga skivomslag

Bob Hunds senaste skiva överträffar det mesta jag sett när det gäller att göra dåliga omslag.

Men den här bloggen http://katastrofalaomslag.blogspot.com/ visar att de knappast är ensamma. Faktum är att i jämförelse med några av dessa omslag är Bob Hunds riktigt bra. Kolla till exempel på det här med Kristin Kaspersen:

Skiva på scen

Läser i tidningen att Soundtrack of our lives ska framföra samtliga sina skivor live i sin helhet i sommar. En skiva per kväll. De hakar på en trend som har hållit på en längre tid nu. Van Morrison (Astral Weeks) och Bruce Springsteen (Born to Run) var bland de första att prova på konceptet. Morrison släppte till och med en av sina konserter på skiva och då är ju verkligen cirkeln sluten. I det senaste numret av Mojo kan man konstatera att snart alla artister hakar på den här trenden. Roger Waters från Pink Floyd ska framföra The Wall i sin helhet. Suede ska den 19-21 maj framföra sina tre första album tre kvällar i rad i London. Primal Scream kommer till Hultsfred för att framföra Screamadelica. Skivförsäljningen inte inte varit så svag på decennier ändå vill alla höra sina gamla favoritskivor. För artisterna är det givetvis ett bra sätt att locka publik till sina konserter. Har man gjort en fantastisk skiva kommer många att vilja höra den live. Samtidigt försvinner överraskningsmomentet. När jag går och ser en konsert tycker jag det är en del av spänningen att man inte veta vad som ska hända. Artisterna har i regel en spellista men jag känner inte till den. Dessutom vill jag att just den konserten jag ser ska vara unik (lite töntigt kanske men ändå). Det ska i alla fall finnas utrymme för improvisation som när Bruce Springsteen under de senaste två senaste turnéerna gått runt och samlat in låtförslag från publiken. Det är så det ska gå till. Kvalitén på klippet suger men ni fattar grejen: http://www.youtube.com/watch?v=7aQMMNRqucg
Springsteen har för övrigt myntat utrycket: The whole idea with a concert is to deliver what money can´t buy! Jag kunde inte sagt det bättre själv. Min dröm skulle vara att få se Led Zeppelin framföra sina första två skivor live under en och samma kväll.

Saker som irriterar

Satt precis och betalade månadens räkningar. Lika roligt som vanligt... Kom att tänka på på nåt som hände på mitt jobb häromdagen. På fikarasten berättade jag att jag sett reklam för en dosa som läser av alla siffror bara man drar den över pappret. Man behöver aldrig mer skriva av ett enda OCR-nummer. Tror det var Danske bank som erbjöd sina kunder produkten. Skitsamma. Det lustiga i sammanhanget var att en kollega till mig utbrast. "Jag tycker det är hemskt! Ännu en sån där pryl som fördummar! Själv lär jag mig alltid alla OCR-nummer utantill. Det är bra hjärngymnastik." Vad i hela friden ska man svara på det? Jag mumlade något i stil med att det låter ju helt sjukt. Det lustiga i sammanhanget är att det alltid finns saker som irriterar någon. Christer i P3 ägnade för någon vecka sedan ett helt program åt att folk fick ringa in och berätta om saker som irriterar dem. Inte sällan var det saker ens partner gör. Men detta bör man nog inte fundera för mycket på. En tjej dumpade till exempel en kille för att han skickade smileys i sina sms men det kunde hon inte stå för så hon ljög ihop någon annan ursäkt. För egen del störs jag nog mest av personer som tar sig själva på för stort allvar. Människor som saknar självdistans är sjukt jobbiga att umgås med.

PJ Harvey skakar om

Man borde vara pigg av allt solljus men jag är lika trött nu som mitt vintern. Pratade lite med min fru om det där. Hon sa att det kan bero på att jag väcks ett par gånger per natt av min äldste son. Han är tre år gammal och har inte förstått tjusningen i att ligga en hel natt i sin säng. Han vaknar och skriker "Pappa! Pappa!" tills dess att jag kommer och frågar hur det är med honom. Svaret är givet. "Jag vill komma och sova i eran säng." Där ligger sedan förut jag, min fru och ettåringen. I stort sett varje natt slutar det sedan med att alla fyra ligger där och knör på varandra. Sömnkvalitén blir sådär när man vaknar 5-10 gånger på en natt. Men nog gnällt om detta. En vacker dag kommer ni sakna att barnen sover i eran säng var det någon som sa på jobbet.
Jag har fullständigt snöat in på PJ Harvey. Hon har med Let england Shake gjort årets bästa skiva så här långt (det är i för sig bara mars men ändå). Hon gör upp med Englands "ärofyllda" krigshistoria men hon vill inte utveckla saken närmare i någon av de intervjuer jag läst. Hon vill att musiken och texterna ska tala sitt tydliga språk istället. Varför utveckla något som redan är så tydligt det kan bli? I The Glorious Land sjunger hon till exempel så här:

Oh, America
Oh, England
How is our glorious country sown?
Not with wheat and corn
How is our glorious land bestowed?
What is the glorious fruit of our land?
Its fruit is deformed children
What is the glorious fruit of our land?
Its fruit is orphaned children


Kort sagt hon skräder inte orden.

http://gaffa.se/artikel/47195

Boxning på film

Jag var och såg The Fighter igår. En fantastiskt bra film. Det är nåt visst med boxningsfilmer. Jag har sett ett antal genom åren. Mina favoriter är den första Rockyfilmen, Cinderella man, The Boxer, The Hurricane och givetvis Tjuren från Bronx. Men frågan är om inte de två dokumentärfilmerna When we where Kings och Thriller in Manila är bäst.
When we where Kings handlar om matchen mellan George Foreman och Muhammad Ali i Zaire 1974. Matchen brukar kallas för The Rumble in the Jungle. Den 32-årige Ali var folkets hjälte och fick den 7 år yngre Foreman att framstå som diktatorn Mobutos favorit. Mycket på grund av att han hade samma typ av hund som Mobutos säkerhetsstyrkor brukade använda sig av (tror det var en schäfer). Foreman började matchen med en otrolig energi och pucklade på Ali i sju ronder. Ali stod emellertid fortfarande på benen och i den 8:e ronden gav han igen genom att knocka Foreman.


Thriller i Manila handlar om matchen på Filippinerna mellan Ali och Joe Frazier i oktober 1975. Filmen beskriver till stora delar händelsförloppet från Joe Fraziers perspektiv. Inte minst eftersom Ali själv inte medverkar i filmen annat än i gamla filmklipp. Ali hade talets gåva och snackade otroligt mycket skit om sina motståndare. Det var en del av uppladdningen inför hans matcher och pressen älskade att citera honom. Inför matchen mot Frazier i Manila påpekade han gång på gång likheterna mellan Frazier och en gorilla. Frazier tog mycket illa vid sig och faktum är att han aldrig förlåtit Ali. Matchen mellan Frazier och Ali är sannolikt den bästa (värsta) boxningsmatchen som ägt rum. De slog varandra sönder och samman i 14 ronder innan Fraziers läkare valde att bryta matchen i pausen mellan 14 och 15:e ronden. Frazier såg då ingenting längre. En kombination av en gammal skada på det ena ögat och att det andra var så igensvullet. Båda boxarna var helt färdiga och Alis team var på väg att kasta in handduken samtidigt men det blev alltså Ali som stod som segrare. Frazier är fortfarande bitter över förlusten och menar idag att det var han som gjorde att Ali fick Parkinson.

Lördagslåten

Detta blev Bobby Fullers enda topp 10 låt. Kort efter att den släpptes i juli 1966 hittade man Bobby död i en bil utanför hans hus i Hollywood. Han hade brännskador i ansiktet men obduktionen kunde inte klargöra hur han hade dött. Somliga tror att han blev mördad, antingen av polisen eller Charles Manson (!). Ännu en skön låt som The Clash spelat in:

Fredagslåten

Stefan Sauk pratar zenskräck

Idag var jag och lyssnade på Stefan Sauk. Han pratade om "Zenskräck" på Bio Roy. Det var jobbet som bjöd så jag behövde inte betala en krona men Stefan tar nog rätt bra betalt. Det brukar kändisar göra. Det var inte första gången jag gick på den här typen av föredrag. Jag har sett och hört rätt många prata om detta ämne. Det är rätt tacksamt då de flesta människor avskyr att stå framför en publik. Stefan Sauk gillar att stå i centrum och visst är han rätt rolig emellanåt. Han drar vitsar och berättar anekdoter. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över om han verkligen har något att lära oss andra? Hade det inte varit mer nyttigt att lyssna till en person som verkligen hatar att stå där framme men som ändå gör det framgångsrikt? Sauk pratar om att orsaken till att de flesta tycker det är obehagligt på scen är att vi är flockmänniskor som härstammar från aporna. Vi vill inte lämna gruppen eftersom vi är rädda att bli utsötta. Jag tror snarare att det handlar om att vi inte vill bli bedömda. Vi vill inte bli recenserade och vi är rädda att misslyckas. Sauk bryr sig inte vad andra tycker. Han tränar karate och tycker nog väldigt bra om sig själv. Han tar upp den ena kvinnan efter den andra och frågar hur de mår. De mår jättedåligt! De vill inte stå där uppe på scen. Stefan tar dem i handen och pratar lugnande (åtminstone till de lite yngre kvinnorna). Under hela föreläsningen tar han inte upp en enda man. Kvinnorna är förresten nästan alltid chefer visar det sig. (Hur jag vet det? Jo, han börjar med att intervjua dem.) Hur som helst. Det är väl chefer som har tid att gå på dyra föreläsningar dagtid. När vi går därifrån har vi fått reda på att man inte ska ha händerna i fickan, öva mycket, försöka prata ledigt, använda egna ord osv. Fast det mesta av det där visste vi nog redan innan.

Det goda livet?

Jag såg Tom Alandh dokumentären "Det goda livet" för någon vecka sedan. Den gick i repris på Kunskapskanalen. Filmen handlar om Östermalmsmäklaren Alf som sålde lägenheter till överklassen. Det mesta Tom Alandh gör är bra och det här var inget undantag. Han följde med Alf på privata visningar, till skräddaren, badhuset och fina restauranger. Kort sagt man fick veta det mesta om gubben. Han hade dyra levnadsvanor. Mer än 30 år i branschen gjort uppenbarligen gjort honom stenrik men han verkade inte ha någon familj. Eller också hade han det, men man fick inte höra något om dem. Jobbet verkade vara hans liv. Att sälja exklusiva objekt för 7-8 miljoner kronor styck. Jag undrar vad de skulle kosta idag? Dokumentären var från 2001. I helgens GP skrev Alandh att många av dem han skildrat i sina filmer är döda. Däribland fastighetsmäklaren Alf. Han dog visst på jobbet på väg till ännu en visning.
Japan verkar vara så långt ifrån det goda livet man kan komma. På tv försöker våra svenska "experter" förklara alltsammans. Det kommer inte bli någon ny jordbävning på flera hundra år. Det kommer bara bli ett litet utsläpp av radioaktivitet. Det kan inte bli någon explosion. De japanska kärnkraftverken liknar de svenska och har en helt annan konstruktion än Tjernobyl. Det kan under inga omständigheter bli en härdsmälta. Idag låter det annorlunda. Det är därför jag inte gillar kärnkraft. Experter som står i tv och säger att något är ofarligt kan man inte lita på. De påminner inte så lite om en fastighetsmäklare.

Bäst just nu?
PJ Harvey (tur att inte titeln blev Let Japan Shake):

Saker som gör en rädd som barn

Nerbäddad med feber igen. Jag har nog aldrig varit sjuk så många gånger under en vinter förut. Magnecyl är min bästa vän. Lyssnade på Krister i P3. De tog upp saker som gjorde en rädd som barn. En snubbe var rädd för valen på Naturhistoriska muséet i Göteborg, ett flertal olika personer var rädda för Strängnes Stadsvapen (se nedan), en tjej var rädd för att svälja apelsinkärnor för att det då kanske skulle börja växa ett träd i kroppen, en kille var livrädd för att Radiotjänst skulle ringa på dörren. Själv var jag rädd för Mumintrollen. Det var något otäckt med den där karga finska dialekten och alla konstiga figurer. Min son blev vettskrämd för tomten i julas. Tomten knackade på fönsterrutan och såg bevisligen rätt otäck ut. "Det här är inte roligt" som sonen själv utryckte det. Många gånger är det just föräldrarna som omedvetet sätter griller i huvudet på sina barn. Det är oundvikligt eftersom de flesta barn har så rik fantasi. Till nästa år kanske vi borde skaffa en ny tomtemask.

Spöke på rummet

Jag har varit ute och rest igen. Den här gången var på arbetsmiljökonferens i en gammal slottsbyggnad från 1700-talet. Det är en häftig miljö. Jag har varit där flera gånger förut men den här gången fick jag dessutom möjlighet att sova över i huset. Det jobbiga var att jag fick spökrummet. Ett litet krypin på övervåningen. Flera av mina kollegor som bott där förut vittnade om hur de känt obehag i just det rummet. Jag brukar inte bli rädd för sånt där men under kvällen gång berättades fler och fler osannolika historier om det där rummet. Det var alltifrån hur de hört ljud, känt obehag till hur de vaknat mitt natten med en kvinna sittandes på stolen vid sängkanten. Till slut vågade jag knappt gå och lägga mig alls och när jag så småningom gjorde detta vågade jag inte släcka lampan. Men jag kan inte sova med ljuset tänt så det var bara att bita i det sura äpplet. Sedan låg jag där i mörkret och lyssnade till konstiga knäppande ljud. Jag hade väldigt svårt att somna. Flera gånger under natten vaknade jag bara för att konstatera att jag låg ensam i rum som av alla att döma var "haunted". Det kändes sådär kan jag säga men jag såg aldrig nåt spöke. Nästa gång blir det stadshotellet.

Världens dyraste fotografi

Det här ska tydligen vara världens dyraste fotografi. Sålt för mer än 20 miljoner kronor. Lite överpris kan tyckas men det är grymt häftigt på något vis. Fotografen heter Andreas Gursky och är född i gamla DDR. Kanske var det därför han tog kortet. Allt detta överflöd i kontrast till de tomma hyllor han växte upp med.

Sköna låtar i fel format

Igår satt jag och gick igenom mina gamla minidisc-skivor och blev nostalgisk. Jag tillhör den minioritet som satsade på minidisc när alla andra köpte mp3-spelare. In i det längsta trodde jag Sony skulle erövra världen med sitt koncept ungefär som de hade gjort med Walkman. Det gick sådär. Det finns en tradition i min familj att satsa på fel häst i de här sammanhangen. Min farsa köpte betamax istället för vhs och jag och brorsan satsade på minidisc. Under flera års tid byggde upp en rätt stor samling. Jag kopierade skivor jag lånade från biblioteket eller från vänner. Jag började i mitten på 1990-talet och fortsatte till kanske 2004? Hur som helst nu sitter jag här med ca 300 hundra minidiscar som jag i stort sett aldrig lyssnar på. Varför skulle jag göra det när jag har sjukt mycket musik på min hårddisk, mängder med skivor och spotify? Det sorgliga är att det finns många bra samlingar på de där skivorna. Jag brukade sitta och knåpa ihop perfekta blandningar som var 74 eller 80 minuter långa. Innan dess körde jag med kasettband. De ligger i en kartong på vinden, men mina minidiscar finns fortfarande i lägenheten. De är rätt bra på de viset. De tar inte så stor plats. Sonys sista version av MD innebar att en skiva kunde rymma 1 gb, men det var minst fem år för sent. Till och med jag hade tröttnat vid det laget. Kriget var förlorat och Apple & co hade vunnit. Hur som helst jag hittade en samling från maj 2003 (måste varit en av de sista jag gjorde) som bland annat innehöll de här båda låtarna:





På den där tiden hade man lite koll. Nu har jag ingen koll på annat än blöjorna på ICA Maxi är billigare än på Kvantum. Jag gör inga samlingar eller playlists längre. Jag har inte tid. Läste förresten i tidningen häromdagen ett reportage om Mr Music. Ni vet det där företaget som levererade en skiva eller ett band i månaden med blandad musik. De finns fortfarande (!) men för en minst sagt tynande tillvaro med ett par tusen prenumeranter. Jag tycker det är fantastiskt att de överlevt så här länge. De måste vara blandbandets sista bastion!

Underbart väder idag! Ett halvår av mörker och kyla gör att man blir helt överlycklig när solen visar sig. Jag köpte en vårjacka häromdagen. Det kändes som jag först av alla med det. Idag hade jag på mig den. Det var skitkallt men som tur var hade jag en varm ullkofta under. Vi träffade en gammal kompis och gick och fikade. Tre vuxna och fyra ungar. Efter en liten stund var vi nästintill ensamma på fiket. Det var lite kaosartat men det kändes bra. Våren är på väg.

R.I.P Lasse Eriksson

Vad f-n ska han gå och dö för? Jag såg ju honom på tv häromdagen. Mycket tråkigt. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8657950.ab

Tokigast den här veckan?

And the nominees are...

1. Mohammad Kadafi (stavn?)
http://www.youtube.com/watch?v=4oF-R5fhMrE

2. Charlie Sheen
http://www.youtube.com/watch?v=h5aSa4tmVNM

Försäkringskassan ska tydligen lägga ner alla sina lokalkontor. De behöver inga människor längre. De går bra att ersätta dem alla med datorer och röstbrevlådor. Men vi hade 2,7 miljoner besök förra året säger personalen. Jaha, men de får väl gå någon annanstans då säger regeringen. Nu ska vi spara, fast inte på regeringskansliet som i dagsläget (enligt Anders Borgs egna siffror) har 4 621 anställda...