tisdag 27 september 2011

Pink Floyd remastered

Igår släpptes Pink Floyds samtliga studioalbum remastered. Det är vanligt nuförtiden. De enda som köper skivor är män över 40. Varför då inte ge ut deras favoritartister i nytt format (eller ja nytt förresten, det är ju fortfarande frågan om en samling cd skivor) med lite bättre ljud? Frågan är vad som menas med remastered? I många fall låter det mest som om man tagit bort lite "brusljud" och skruvat upp volymen en smula. Men det är klart att det finns undantag. The Beatles skivor som gav ut på cd redan på 1980-talet behövde verkligen fräschas upp. Nu har i alla fall tiden i alla fall kommit till Pink Floyd. En grupp jag bara delvis lyssnat på. The Wall, Wish You Where Here och The Dark Side Of The Moon är gamla favoriter. Men de första skumma 1960-tals albumen har gått mig helt förbi. Det finns till och med de som säger att gruppen var som bäst när Syd Barret var med. Hur skulle det vara möjligt? De gav ju bara ut en skiva då han var med? Nej, för mig var 1970-talet definitivt Pink Floyds storhetstid.
När vi ändå pratar Pink Floyd. Kan jag berätta en historia från mitt jobb. Min kollega Fredrik och hans kompis såg en container utanför en skola i Vänersborg för några år sedan. Han och kompisen hoppade i för att kolla om det fanns något av värde. I containern hittade de en form av orgel eller synth. Precis en sådan som användes vid inspelningen av Pink Floyds första skivor. Den hade förmodligen köpts in för att vara med i skolans musikundervisning i slutet av 1960-talet. Hur som helst. Fredrik tog med den hem. Han kollade runt på nätet och upptäckte ganska snart att den där prylen var värd en hel del pengar. Så småningom om la han ut den på E-bay och fick motsvarande 40 000 kronor för den. Så kan det gå.

http://cdon.se/musik/pink_floyd_-_remastered/

Det här är en personlig favorit:

måndag 26 september 2011

Skräck och avsky i Las Vegas

Den gångna helgen vill man helst glömma. Det började bra med bokmässan i fredags men sedan
dess har hela femiljen legat däckad i magsjukan från helvetet.
Bokmässan var som sagt en trevlig upplevelse. Köpte flera nya böcker och plockade på mig mängder av tidningar och annat läsvärt. Bästa köpet måste varit den svenska översättningen av Hunter S Thompsons Fear and Loathing i Las Vegas. En inbunden klassiker för 40 kr. Men den svenska titeln Skräck och avsky i Las Vegas kunde de ha skippat. Boken är utgiven av Sveriges mest spännande förlag, Reverb. Tyvärr är deras hemsida rätt kass men kolla in listan över de senaste årens utgivna böcker. http://www.reverb.nu

Såg en hel del kändisar också. Jan Guillou, Maria Wetterstrand, Carl Johan de Geer, Lars Adaktusson, Tomas Bodström, Rickard Sjöberg och Göran Greider. De flesta av dem är rätt störiga typer men Carl Johan de Geer gillar jag.
De senaste dagarna har det varit riktigt behagligt väder i Göteborg. Tyvärr har jag som sagt inte kunnat njuta av det nåt vidare. Min fru säger alltid att hon gillar hösten jag tycker alltid det är lika konstigt. Hur kan man gilla tre månaders regn och rusk? Optikern nere på Danska vägen har satt upp den här lappen i skylten. Den talar sitt tydliga språk.

På musikfronten har man den gångna veckan kunnat läsa att R.E.M. splittrats. Ingen verkar bry sig nämnvärt utan konstaterar bara att deras storhetstid var förbi. Jag minns i början på 1990-talet när Losing My Religion spelades konstant på MTV. Under första halvan av 1990-talet var Nirvana, Pearl Jam och R.E.M. var de artister som i särklass mest speltid.
För egen del ser jag mest fram emot Anna Ternheims nya skiva som ska komma nu i oktober. Hon har varit i Nashville och spelat in. Kan bli hur bra som helst.

fredag 23 september 2011

Skrivet i sten

Johan Jörgensen har kläckt en lysande idé i hur man kan tjäna pengar på att rista in budskap i sten och då pratar jag inte om gravstenar. Nej, det här handlar om klippor i Bohuslän i Tanums kommun. Inte långt från de berömda hällristningarna. I dessa tider då inget bevaras eller består kan det kännas tryggt att få några rader på en sten någonstans. Frågan är vad man ska skriva? När man ristade in runstenar förr i tiden var det ofta små berättelser om närmaste familjen. Typ: Rågur lät resa stenen till minne av Gåsur som reste till främmande land med vikingar. Idag blir det nog mest en massa klyschiga citat. Folk som försöker bräcka varandra med kloka ord. Fast citat av typen "If you exercise regularly and wear sunscreen, life will be long and prosperous!" eller “Great works are performed, not by strength, but by perseverance.” kanske säger mer om vår samtid än man kan tro. Jag tror dock människor i framtiden är mer intresserade av hur vi levde och mådde 2011. Forntida runstenar fascinerar för att man kan relatera till dem.
http://www.dn.se/ekonomi/graverande-ide-framatblickande-hallristningar
Yngsta sonen spydde fem ggr i natt. Nu sitter jag här och känner efter. Är jag inte lite illamående trots allt? Det kanske vore något att skriva på en sten: Tack dagis för smittan! - Lambresso lät skriva detta på en klippa efter att ha fått vinterkräsjukan i september 2011.

måndag 19 september 2011

Tiden är ur led

Indien och Kina köper statsobligationer i Grekland och Portugal. En kvinna i Sigtuna har av allt att döma mördat sina två små pojkar. Västkusten är drabbad av det värsta oljeutsläppet på många år. Centerpartiet är Sveriges mest jämlika parti. Fyra av fem i partitoppen är kvinnor (vänta lite nu...) Obama pratar om att höja skatterna för USA:s höginkomsttagare under nästa mandatperiod. Nu ska förändringens vindar börja blåsa (igen?). Regnet vräker ner och hösten är här på allvar.

Säkert! på engelska? Jag gillar henne bättre när hon sjunger på svenska.

torsdag 15 september 2011

Jag föredrar också en bulle

Dagens facebookcitat (något omformulerat):
Av någon anledning vill jag hellre bita i den nygräddade bullen än i det sura äpplet. Allt är som vanligt med andra ord.
Nästa citat är hämtat från Mats Odell. Jag tycker det är bra att han har lösningen för alla unga som saknar en lägenhet.



Avslutar med lite Elvis:

måndag 12 september 2011

Gammal favorit i ny tappning

Jag föll som en sten för Amphetamine för några år sedan. 2003 lyssnade jag för jämnan på den. 2005 släppte de ...Tick ...Tick ...Tick som gick varm på stereon. Sedan tappade jag bort dem. Det kommer så mycket nytt hela tiden. Hur som helst. Steve Wynn och The Miracle 3 verkar fortfarande vara ute och spela. Hoppas bara att de slipper stå och spela hos cykelhandlare i framtiden. Den här låten hör hemma någon helt annanstans.



Var förresten någon som förvånades att regeringen inte ville ge några pengar till de som farit illa på våra barnhem? Visst kan man ha synpunkter på hur förslaget var utformat men att därmed vägra alla någon form av upprättelse. Det finns mycket dokumentation i våra arkiv. Både om barnhemmen som sådana men också om enskilda individer. I Göteborg som i för sig är ett undantag (då vi är ett så kallat intensivdataområde) har knappt slängt en socialakt från 1900-talet. Allt finns kvar för den som orkar läsa eländet. Att det inte går att bevisa vem som farit illa är knappast sant.

söndag 11 september 2011

11:e september

Tio år sedan de där planen körde in i tornen nu. Det var overkligt. Man undrade vart världen var på väg. Den här helgen har dokumentärerna och filmerna om händelserna avlöst varandra. USA lever fortfarande i skuggan av dessa händelser. Jag kan inte låta bli att tycka att det är märkligt att Obama fortfarande inte stängt Guantanamobasen eller lyckats avsluta något av de krig Bush såg till att starta. Allt skedde i vredesmod efter 11/9. Nu brottas landet med ett ofantligt budgetunderskott och en ekonomisk kris som aldrig tycks vara över. Resurserna har i allt större utsträckning koncentrerats till några få rika. En överklass som vältrar sig i överflöd. Vanligt folk har aldrig gynnats av USA:s krig. Till skillnad från Andra Världskriget som faktiskt hjälpte landet ur en långvarig depression. Vapenindustrin gynnar inte medelklassen. Hjulen kan inte börja snurra om ingen har några pengar att göra av med. När en miljardär får ytterligare några miljoner på sitt bankkonto går han inte ut och shoppar mer. Han har redan allt han behöver. Bush skattesänkningar till höginkomsttagarna skapade inte några jobb. Obama verkar ha svårt att ingjuta hopp och komma med lösningar. Jag blir inte förvånad om han förlorar nästa val och vi får en republikan igen.
Det här tror jag förresten inte ett dyft på:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.720250-fyra-anhallna-for-terrorbrott-i-goteborg
Det är precis som hösten 2010. Säpo har för stora resurser och nationella insatsstyrkan är ett skämt. När ska polisen börja lösa vanliga brott? Om du får inbrott eller blir av med din bil kan du knappast räkna med nån hjälp. Detta trots att det finns fler poliser än någonsin i det här landet.

torsdag 8 september 2011

Gamla granntanter

På Ratsit.se kan man ta reda på när ens grannar är födda och vad de tjänar (om det nu skulle intressera en). Tanten ovanför oss är född 1915. Jag har inte sett henne på mer än två år. Det var vårdag vill jag minnas. Hon fick hjälp ner för trappan av en sjuksköterska eller möjligtvis nån från hemtjänsten. Hon såg mycket gammal och sjuk ut. Blek. Döende. Jag tror det var sista gången hon gick utanför dörren. Ibland tänker jag att jag vill bli så gammal som möjligt, men att leva som hon gör kan knappast vara nån större mening. Hemtjänsten besöker henne flera ggr om dygnet. Jag vet inte vad de gör där men jag kan gissa. Sköter om hennes liggsår. Ger henne massa mediciner. Vänder henne.
Kvinnan som bor mittemot oss på samma våningsplan är 77 år gammal. Hon är inte alls skröplig. Hon springer på Liseberg för jämnan. Besöker kulturkalaset. På vintrarna åker hon skidor på kyrkogården (!). Hon hör ingenting, men pratar på för två, så det gör inte så mycket. En dag berättade hon att hennes man ligger begravd därnere på kyrkogården. Hon tittar till honom varje dag. De fick aldrig några barn sa hon. Men hon har syskon och de i sin tur har både barn och barnbarn. Det är tur det. Det är inte roligt att vara ensam.
Det finns cd romskivor med svensk befolkningsstatik från vissa bestämda år. Med hjälp av dessa kan man exakt kartlägga vilka som bodde i ett visst hyreshus eller en viss bostad vid en viss tidpunkt. Det är spännande. Som att resa i tiden. Ratsit från forntiden liksom.
Apropå grannar. Detta måste vara en av Tom Waits bästa:

måndag 5 september 2011

Rawfoodist söker

I helgen var vi i Stockholm på dop. Det var en trevlig tillställning men mer än 10 timmar på tåget tur och retur var mer än nog. Till råga på allt har SJ ingen bistro längre på de långsamma tågen, istället har man satt in varuautomater. 14 kronor för en delicatoboll och kaffemaskinen var sönder. Servicen lämnar en del övrigt att önska.
"Onepiecemodet" kommer jag aldrig att förstå mig på. Här ser ni en leopardmönstrad helkroppsdress som till råga på allt sitter lika bra som en sovsäck.


Den här annonsen var lite rolig. Det viktiga är att du inte äter kött. Det får inte ens fyraåringen göra...


Senaste numret av Uncut handlar om The Doors inspelning av LA Woman. Det är 40 år sedan nu. Inspelningarna tog knappt en vecka och sedan stack Jim Morrison till Paris. Alla vet hur det gick där. Gruppen försökte fortsätta utan Jim men de efterföljande skivorna blev inte speciellt bra. På senare år har Ray Manzarek (keyboard och sång) och Robbie Krieger (gitarr) försökt att väcka gruppen till liv men John Densmore (trummor) vill inte vara med. Han hotar till råga på allt med att stämma dem om de använder sig av namnet The Doors. Därför har de turnerat under flera andra namn. Skulle Eddie Vedder från Pearl Jam ställa upp och sjunga kan John överväga att spela tillsammans med de andra igen. Problemet är bara att det har pratats om ett sådant projekt sedan 2007 men det verkar aldrig bli av. Ray Manzarek är äldst av de tre kvarvarande medlemmarna. Han fyllde 72 i år men ser ändå piggast ut.