måndag 30 maj 2011

Bilder från dagen

Inspirerad av Jah Hollis så tänkte jag göra min egen fototriss från dagen.

Första bilden är från den nybyggda trappan upp till vårt hus. Vi snackar exakt 100 trappsteg. Det är bra motion när man ska hem från jobbet men mindre roligt när man har barnvagn och får ta en lång omväg.


Andra bilden föreställer tygtältet vi köpte på gårdagens loppmarknad i Majorna. Vi fick det för 40 kr. Kvinnan som sålde det var kanske inte världens bästa försäljare eller vad sägs om argumentet: "Köper ni det inte så slänger jag det i containern!" Sönerna är helnöjda och har som ni kan se redan inrett med en campingstol. Nu fattas bara grillen.

Sista bilden blir på kungen. Jag är så glad att jag inte jobbar som presschef på Hovet för är det nån som är ett "hopeless case" är vår käre kung. Man kan tycka synd om honom när "drevet går" som det gör nu men varför inte bara berätta hur det var när grabbarna från Sigtuna festade loss. Och om han inte vill säga hela sanningen så kan han väl åtminstone tala lite sanning?

söndag 29 maj 2011

Mycket tv i helgen

Igår kollade jag Champions league finalen. Jag har nog aldrig sett ett lag vara så överlägset i en final förut. Det finns ingen svensk spelare som i dagsläget skulle platsa i Barcelonas startelva. Inte ens Zlatan för han är ingen lagspelare på det viset.
Likt alla Svenssons ;) har jag även kollat på finalen av Mästarnas mästare. Inte kan man väl hitta nån mer värdig mästare än Stenmark? Lasse Anrell hyllade Maria Brandin och ville gifta sig med henne i en krönika i Aftonbladet. Gärna det. Hoppas bara att de båda flyttar långt härifrån! Till råga på allt hånade han Stenmark för att han fick ont i armen av att vispa grädde. Well, Stenmark skulle sopa banan med Anrell i vilken gren som helst, utom möjligtvis fickpingis.
På allmän begäran kommer nu detta klipp. Med anledning av att Ringo Starr snart ska spela på Liseberg (fast han säger inte mycket här).

torsdag 26 maj 2011

Mera Dylan


Det finns många där ute som gillar Dylan. Så här många "Mera!" har jag nog aldrig fått. Jag har ett bra tips till. Nämligen Oh Mercy från 1989. Under större delen av 1980-talet lät Dylan inget vidare. Han beskriver detta själv i sina memoarer. Han tappade gnistan och förmågan att upppträda såväl som att skriva bra låtar. Turnerade med Tom Petty och Greatful Dead och gav ut bedrövliga skivor som Real Live, Empire Burlesque, Knocked Out Loaded, Down in the Groove och Dylan & the Dead. Under de här åren uppträdde han inte sällan i munktröja med ryggen mot publiken och var allmänt vresig. Till råga på allt hade han svårt att framföra sina gamla låtar på ett övertygade sätt. Det lät som om någon gjorde dåliga covers på Dylanlåtar. Eller som han själv beskriver det "Lågan hade slocknat och tändstickan var nedbränd till änden." Många tror fortfarande att det är sån här Dylan är på scen. I själva verket kan han till och med skämta med publiken nuförtiden. Jag har själv sett honom fyra gånger under 2000-talet och aldrig blivit besviken. Men det är svårt att sudda ut ett dåligt rykte. Hur som helst. Likt en boxare reste han sig på 9 och gav 1989 ut Oh Mercy producerad av Daniel Lanois, som redan då hade arbetat med U2 på flera av deras skivor. I sina memoarer beskriver Dylan inspelningarna utförligt. Skivan är inspelad i New Orleans och det gick väl inte alltid smärtfritt till. Bland annat spelade de in Dignity i ett stort antal versioner. I slutänden valde han att inte ens ta med den på skivan. Istället dök istället upp på Bootleg series vol 8 - Tell Tale Signs från 2008. Själv har svårt att tänka sig de här låtarna i några andra versioner än de som är på skivan, men Dylan han tröttnar aldrig på att framföra sin musik på nytt sätt. Kanske är det därför han är så unik? Bästa låten på skivan är i mitt tycke Most of the Time. Med en låttext som jag tror de flesta kan relatera till. Förutsatt att de inte gift sig med sin första kärlek förstås. Det är tyvärr väldigt svårt att hitta något bra videoklipp när Dylan framför låten men texten duger bra. Det blir inte bättre än så här:

Most of the time I'm halfway content
Most of the time I know exactly where it went
I don't cheat on myself I don't run and hide
Hide from the feelings that are buried inside
I don't compromise and I don't pretend
I don't even care if I ever see her again
Most of the time.

Förresten har Sophie Zelmani spelat in en helt ok cover på låten som ligger på Youtube. Här är en annan favorit från Oh Mercy. Videon är lite skum men den får duga:



Idag köpte jag årets första svenska jordgubbar. De var grymt goda och dyra...

onsdag 25 maj 2011

En annan bra Dylanskiva

Vi har varit i stugan och försökt fixa till en gräsmatta. Det gick ganska hyfsat tror jag, fast än så länge ser det förstås ut som en lervälling. Igår fyllde Bob Dylan 70 år. Tidningarna har varit fulla med råd och rekommendationer om vilka skivor och låtar som är bäst. Det är två perioder som står ut som de bästa i hans karriär; 1963-1966 och 1975-1978. Mellan 1963 och 1966 spelade han in klassikerna The Frewheelin´Bob Dylan, The Times They Are a Changin´, Bringing It All Back Home, Highway 61 Revisited och Blonde on Blonde. Mellan 1975 och 1978 kom Blood on the Tracks, Desire och Street Legal. Självklara i var mans skivkatalog. Men eftersom alla andra har skrivit så mycket om just dessa skivor tänkte jag rekommendera något helt annat. Nämligen Slow Train Coming från 1978. Dylan hade vid den här tidpunkten blivit kristen och ville berätta detta för alla. Många stör sig på budskapet om att Jesus är lösningen på alla problem men jag gillar den ändå. Faktum är att det är en av de Dylanskivor jag lyssnat på mest. Det är något med soundet. Mark Knopfler och Pick Withers från Dire Straits kompade och Jerry Wexler och Barry Beckett producerade. Både Wexler och Beckett är döda idag men de hann jobba med en otrolig massa olika artister såsom Ray Charles, Aretha Franklin, Led Zeppelin, Dusty Springfield och Joe Cocker. Kort sagt, de kunde sina saker. Somliga menar att skivan är rasistisk. Inte minst när Dylan sjunger om oljeshejker i Slow Train. "Sheiks walkin´around like kings, wearing fancy jewels and nose rings, deciding America´s future from Amsterdam to Paris. Visst, det kanske inte är helt politiskt korrekt men jag har hört värre saker. Dessutom finns det ju så många bra citat att framhålla istället eller vad sägs om: "They tell you, 'Time is money' as if your life was worth its weight in gold"? Hämtat från When You Gonna Wake Up? Med Slow Train vann han sin första (!) grammy för Gotta Serve Somebody. Kolla in klippet nedan när han framför den på Grammygalan 1980. Kris Kristofferson skymtar förbi i början. Han är bara för cool.
Jag glömde nästan skriva att D skulle blivit 27 år igår. Jag har aldrig reflekterat över att han var född på Dylans födelsedag men man brukar ju inte gå runt och fundera över när ens favoritartister är födda. Hur som helst. R.I.P. DC!



onsdag 18 maj 2011

Detta trodde jag aldrig

... om Bamse och hans vänner. Egmont har gjort en serie till Migrationsverket om det förträffliga att resa hem igen. Rune Andréasson vrider sig i sin grav.

tisdag 17 maj 2011

Skratta vid fel tillfälle

Nu har jag varit på konferens med jobbet igen. Ibland känns det som 50% av min arbetstid går åt till möten och konferenser. Det stämmer säkert inte men känslan är ändå att jag jobbar allt mindre och går på alltmer möten. Min teori är att det blir så när man jobbat länge på ett ställe. Man hamnar i alltfler grupper, projekt och konstallationer och till slut hinner man knappt göra de uppgifter man anställdes för att utföra. Eller också kan man se det som att ens roll har förändrats och att man utvecklats som människa eller nåt i den stilen. Hur som helst. Den här gången var vi på Bokenäs. Det ligger strax utanför Lysekil. Det var helt ok. Kakbufféen var enorm. Jag har svårt att motstå sådant. Vill gärna prova allt! Nu sitter jag här med en mage lika stor som Pluras (åtminstone känns det så).
Idag lyssnade jag på en föreläsare som visade en rolig video med Obama jag inte sett förut. Föreläsaren pratade just då om hur man överkommer en jobbig situation när man håller ett föredrag. Till exempel när inte tekniken fungerar, någon åhörare ställer jobbiga frågor eller något annat går snett. I det här klippet ramlar den här skylten ner från podiet:



Vilket får Obama att tappa tråden:
http://www.youtube.com/watch?v=jCSIDRUVw98

Det påminner mig om ett annat gammalt klipp som ni säkert sett och hört förut men som är rätt roligt.

lördag 14 maj 2011

Dagens bilder

Vad säger ni om den här butiken? De kombinerar souvenirer, kemtvätt, tobak och dricka. Hur tänkte de egentligen när de beslöt sig för att erbjuda kemtvätt till sina tillfälliga kunder?



Idag gick vi till Liseberg. Det var en lyckat beslut. Det här leendet säger det mesta.



... och själv spelade jag tio kronor på snackshjulet och vann högsta vinsten. Här delar sönerna upp vinsten.

onsdag 11 maj 2011

Livet från den ljusa sidan

Idag opererades min brorsas lilla dotter och det gick bra. Vad mer kan man begära? Om ens barn blir sjuka förstår hur oviktigt allt annat är. Eller som en kollega på jobbet uttryckte det. När man råkar ut för något sådant längtar man efter den gråa vardagen. Jag var föräldraledig idag så vi åkte till Bengans och sedan gick vi till en lekplats och drack kaffe och käkade bullar (eller ja, barnen drack förstås inte kaffe utan saft men ändå). När jag satt där och kollade på banditerna i sandlådan ringde mobilen. Det var brorsan och operationen hade gått bra. Det kändes underbart!


Vad köpte jag på Bengans då? Jo, det blev The Kills två första skivor och Patti Smiths bok Just Kids som i dagarna kommit ut på pocket. The Kills är gamla favoriter. De låter som en blandning av PJ Harvey och The White Stripes. Precis som nyligen insomnade The White Stripes består de av en duo, i det här fallet sångerskan Alison Mosshart och gitarristen Jamie Hince. Alison Mosshart har förresten samarbetat med Jack White (från The White Stripes) i gruppen Dead Wheather så det är kanske inte så konstigt att de påminner om varandra. I dagarna kom nya skivan Blood Pressures som hyllades i tidningen Gaffa.
http://gaffa.se/recension/48241

måndag 9 maj 2011

Jobba här eller där

Den senaste veckan har jag gått och funderat på ett jobberbjudande. Sådant kan verkligen göra en rådvill. Man väger för- och nackdelar, vrider och vänder på olika aspekter och vet till slut inte alls vad man ska tycka. Gå på magkänslan säger somliga. Men om magkänslan är att man helst skulle vilja ha ett tredje alternativ då? Helst av allt skulle jag vilja starta en affärsrörelse av något slag. Jag tror egentligen det är mycket roligare. När man jobbar för sin egen sak får man en helt annan arbetslust. I området där vi köpt sommarstuga är flera av grannarna egna företagare. Andra är hantverkare. I stort sett ingen är akademiker. Vi tjänar inga pengar idag, bortsett från om du är läkare eller arkitekt förstås. Vi andra hankar oss fram på halvtaskiga löner och längtar till pensionen. Den visar sig emellertid vara så dålig att vi måste jobba till vi har fyllt 72. Under tiden jag skaffade mig en rejäl studieskuld jobbade mina jämnåriga kamrater. Vid 25 års ålder tjänar en elektriker eller rörmokare lika mycket som jag gör idag och då har de fem års försprång och inga skulder. På aktuellt visade en ekonom hur viktigt det var att snabbt komma in på arbetsmarknaden för pensionen. Kommer man in för sent måste man jobba betydligt längre för att få en dräglig tillvaro. Egentligen måste man börja förvärvsarbeta vid 22-23 års ålder med dagens system. Jaha... Mina söner får göra vad de vill så länge så länge de blir plåtslagare ;-)
Idag såg jag Ebbot. Han kom åkandes på en Vespa och hade en fin kaftan men norra Europas fulaste hjälm.

Dagens soundtrack. Valde mellan Dolly Partons Working 9 to 5 och Broder Daniels Work men det fick bli den här:

torsdag 5 maj 2011

Polarpriset till Patti Smith

Jag vet att ingen bryr sig om Polarpriset men jag tror ändå att Patti Smith blir glad för pengarna. Hon förtjänar dem och till skillnad från andra pristagare, som Paul McCartney och Elton John, tror jag hon kan behöva dem. Hon tillhör en av de få riktigt stora jag inte haft förmånen att se live. Nu ska hon tydligen spela i Stockholm den 31 augusti men då är ju semestern och pengarna slut sedan länge. Förresten sägs hon skriva en deckare som utspelar sig på Hotell Eggers här i Göteborg. Det ska bli spännande att läsa om den kommer ut nån gång, fast jag har å andra sidan fortfarande inte läst den kritikerhyllade Just Kids som kom förra året.
Amerikanerna gläds att Bin Laden är död. Jag säger som min brorsa: Jag har minst 99 problem och Bin Laden är inte ett av dem. Men i USA tror man på dödens avskräckande effekt trots att de har fler seriemördare och andra knäppgökar än något annat land. Fast vi röstar in Sverigedemokraterna i riksdagen så vi också har förbrukat vårt förtroendekapital.

söndag 1 maj 2011

Kossor på grönbete

Idag var vi och kollade på när kossorna skulle ut på grönbete. Det är Arla som bedriver en jättelik pr-kampanj för att få oss att köpa mer mjölk. Man får åka ut på landet och titta på hur glada kossorna blir när de får komma ut och beta gräs för första gången i år. Och det var verkligen en upplevelse får jag säga. Inte så mycket på grund av kossorna utan mer för att tiotusentals människor hade åkt från Göteborg med omnejd för att se detta. Vi snackar ett mindre flygfält med bilar. Det var verkligen helt otroligt. För att se några kossor. Hur är det möjligt? Vi undrade mest hur vi skulle få plats. Köerna började nämligen redan en halvmil från målet. När vi kom fram visade sig att de engagerat en idrottsförening för att lotsa in bilarna. De var fantastiskt effektiva. Alla bilar fick plats på ett jättelikt fält. Påminde inte så lite om Hultsfredsfestivalens bilparkering. Kossorna verkade glada och alla fick mjölk och bullar. Äldsta sonen fick dessutom prova på att sitta i en riktig traktor. Vad kan man mer begära?