Bäst just nu

Bra låt och cool video

Delta Swamp Rock

Igår spelade Dolly Parton här i Göteborg. Hon fick bra recensioner i GP idag. Min mor och syster var där. De tyckte hon var fantastisk även om hon kanske pratade lite mycket. Hur som helst fick det mig att tänka på en samlingsskiva jag köpte för några veckor sedan - Delta Swamp Rock. En samling grymma låtar med Lynyrd Skynyrd, Allman Brothers Band, Tony Joe White, Johnny Cash, Waylon Jennings och en mängd andra artister jag inte hört förut. Musik från den amerikanska södern med influenser från country, rock, soul och blues.


Waylon Jennings och Johnny Cash är ju båda döda idag men en gång i tiden var de med i Highwayman tillsammans med Kris Kristofferson och Willie Nelson. En riktig supergrupp! Det kan inte bli mer gubbigt men jag gillar det:

Live på taket

Nu har förkylningssäsongen börjat. Idag är jag hemma med båda mina söner. Vabbar som det brukar kallas. Det gav mig tillfälle att kolla in den här nya videon med Red Hot Chili Peppers.



Känns det bekant? Ni kanske rent av har sett det förut. Jo, det här med att spela in rockvideos på taket är ju knappast nån ny företeelse. The Beatles gjorde det redan 1969 (se nedan). Trots det tycker jag det är en rätt skön video. Den är snyggt filmad och platsen (Venice Beach) är vald med omsorg. Låten är helt ok den med. Red Hot Chili Peppers är ett sånt där band som funnits i alla år och ständigt släpper bra singlar. Men The Beatles var ändå coolare eller vad tycker ni?



U2 har förresten också spelat in flera "takvideos". Det mest kända exemplet är väl videon till Where the streets have no name från 1987.

Två kortfilmer om barn

Den här ger mig en klump i magen:



Till skillnad från den här som är lite smårolig:

Intervjuer och gamla bilar

Idag har jag suttit och intervjuat 4 personer till en ny tjänst på min arbetsplats. Det var en annorlunda upplevelse. Jag har aldrig suttit på "andra sidan" förut, bara blivit intervjuad själv. Insåg ett par saker. Det är väldigt många som pluggat på tok för länge i det här landet. De har läst flera hundra poäng och dragit på sig gigantiska studieskulder utan att ha någon som helst plan med sina studier. I bästa fall har de lyckats ta en examen. Många har valt att studera istället för att vara arbetslösa. Det är ju helt galet. Man ska plugga för att man har ett mål med sina studier. En av de fyra vi hade kallat erkände det själv. "Ja, jag har ju knappast haft någon röd tråd med mina studier. Läste det som föll mig in. Nu så här i efterhand ångrar jag mig."
En annan sak. Jag kunde inte låta bli att fundera över hur snabbt man skaffar sig en uppfattning om folk. Jag har hört någon som sagt att det tar 7 sekunder. Riktigt så snabbt går det kanske inte men det är nog inte frågan om många minuter. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Antingen gillar man en person eller så gör man det inte.
Sedan insåg jag att den sista tjejen vi kallat för dagen egentligen inte fick samma chans som de andra. Rummet hade slut på syre. Alla hade druckit på tok för mycket kaffe och tröttnat på frågorna (för att inte tala om svaren) sedan länge. Det är ett tufft utgångsläge. Det är svårt att lyckas göra ett bra första intryck med sådana förutsättningar.
Nu till något helt annat. På vägen hem mötte jag min gamla bil. En metallicgrön Volkswagen Polo från 1991. Jag har inte sett den på flera år och trodde faktiskt den var skrotad. Jag sålde den till brorsan för sådär en 6-7 år sedan. Han sålde den i sin tur vidare för kanske sådär 3-4 år sedan. Men nu kom den alltså rullande mot mig på E20 strax utanför Alingsås. Det kändes konstigt. Den där bilen hade jag mycket roligt med. Jag hade den i Lund när jag pluggade där. Vi åkte med den till Hultsfredsfestivalen i ett par omgångar. En morgon när jag kom ut hade någon försökt stjäla extraljusen och förstört grillen och huven. Jag köpte nya delar från en bilskrot och lagade den tillsammans med min vän Palle. Jag veckopendlade till Småland med den osv. Men allt det där vet naturligtvis inte dagens ägare ett dugg om. Sådär är det med gamla bilar.

Tupelo Mississippi

I förmiddags visade SVT en dokumentär om Elvis Presley. Det var en repris med anledning av Elvis dödsdag den 16/8. Den var inspelad 2009 och Kris Kristofferson stod för berättandet. Dokumentären handlade om Elvis uppväxt i Tupelo Mississippi. Elvis familj, liksom stora delar av Tupelos befolkning, levde i fattigdom under 1940-talet. Men deras liv skulle drastiskt förändras när Elvis senare slog igenom. Filmen handlar om hur detta gick till. Ni kan själva se den här:

http://svtplay.se/v/2502458/dokumentarfilm/elvis__tillbaka_till_tupelo

Filmen fick mig att börja nynna till Tupelo av John Lee Hooker. Den handlar om Missisippiflodens stora översvämning 1927.

Eldkvarn på Götaplatsen

Gårdagens Eldkvarnkonsert var en småtrevlig tillställning. Solen tittade fram efter en dags regnande och halva stan var där. Plura var på spelhumör och bandet bjöd på en bra konsert. Innan de gick på var jag lite orolig att de skulle spela en massa obskyra låtar men de gjorde ingen besviken . Det var rena rama "Greatest hits konserten". Kärlekens tunga, Fulla för kärlekens skull, Pojkar pojkar, Kungarna från Broadway, Somliga går med trasiga skor osv. För egen del var jag mest imponerad av "lillebror" Carla Jonsson. Han är en riktigt duktig gitarrist och betyder sannolikt lika mycket för bandets sound som Plura själv.


Plura skämtade om sig själv på ett befriande sätt. "Det är jag som är Plura mest känd för tv programmet Så mycket bättre." Eller: "Sist jag var här i stan var det ju inte så trevligt". Och syftade då givetvis på när han åkte fast med kokain i fickan på nån av Långgatorna. "Jag har tre inkomstkällor. Den första är Stimintäkterna till Kärlekens tunga (efter att September spelat in den) och sedan har jag två andra mindre också..."
Publiken var lite sådär lagom engagerad. Det brukar ju bli så när det är gratis men jag gillar ändå Kulturkalaset. I GP idag skrev de en artikel att det kostar 20 miljoner. Jovisst, men i den här kommunen lägger man så mycket pengar på annan skit att jag tycker det kan vara värt det. Jag menar för 20 miljoner får man en tredjedels spårvagn.

Vilken tur att Vickan och Daniel har säkrat tronföljden! Det är svårt att föreställa sig vilken press de hade på sig i sovrummet.

Fotboll med kommentatorer

Igår var jag och såg Elfsborg vinna hemma mot IFK Göteborg på Borås Arena. Det var en grymt spännande match. Matchen avgjordes i den tredje övertidsminuten. Elfsborg vann med 3-2. Den här gången, precis som så många andra gånger, hade vi några gubbar bakom oss som kommenterade allt som hände på plan. De hade koll på vilka spelare som var nåt att ha och vilka som omgående borde bytas ut. Favoritspelare som Anders Svensson och Lasse Nilsson benämndes med förnamn, andra benämndes med glåpord. Så fort någon av favoriterna gjorde något bra fick de översvallande hyllningar. Andra gånger, som när nån back misslyckades med att slå undan bollen för Tobias Hysén, suckade och svor de högljutt. "Jag visste att inte Mobeack skulle hänga med i Hyséns tempo." Jag undrar bara vad de gjorde på läktaren? De borde stått vid sidlinjen och delat med sig av sin kunskap ;)
Nu har Göteborgs kulturkalas börjat. Mustasch, Timo Räisänen, Soundtrack of Our Lives och Sahara Hotnights m.fl ska spela. De är alla bra men jag har sett dem förut, däremot ser jag fram emot Eldkvarn imorgon. De har jag nämligen lyckats undvika tidigare. Vem vet? De kanske spelar en av mina favoriter?

Ofrivillig komik med Richard Hobert

Årets upplaga av Way Out West verkar ha varit en rejäl succé. Toppbetyg i tidningarna åt Thåström, Robyn, Fleet Foxes, Prince, Pulp m.fl. Den enda besvikelsen verkar varit Kanye West enligt Aftonbladet. Själv missade jag hela kalaset men så är det ibland. Det går inte riktigt att kombinera småbarn med festivaler.
Igår kväll satt jag istället och kollade på Richard Hoberts film Födelsedagen. Kunde inte låta bli att tycka den var rätt paraodisk emellanåt. Vissa scener är så otroligt orealistiska. Som när den nyss hemkomna FN soldaten (spelad av Jakob Eklund) får lift med en begravningsentreprenör (Sven-Bertil Taube). Gubben kör som en biltjuv, dricker whisky som det vore vatten och pratar om hur svårt det är att bli av med lukten av död ur kläderna. Det går inte riktigt att återberätta utan ni får själva se eländet nån gång. Men jag har förstått att Tre solar ska vara ännu sämre. Den har bottenbetyget 2,9 (av 10) på imdb. Det är konstigt hur skådisar som Rolf Lassgård, Mikael Persbrandt. Lena Endré och Sven-Bertil Taube kan underprestera så till den milda grad. Hoberts karriär slogs i spillror efteråt och har väl egentligen aldrig hämtat sig. Han har inte gjort någon ny film sedan 2005.



Igår var det 2 år sedan D gick bort. Vi besökte graven och planterade blommor och gjorde i ordning. Livet går vidare men vi kommer aldrig glömma honom.

Silvias farsa och nazismen

Jaså, Silvia och den gamle Riksarkivarien Erik Norberg tror inte att hennes farsa var nazist. Det var bara en tillfällighet att han sålde alla sina tillgångar (eller bytte bort dem) för att åka hem till Tyskland 1939. Detta trots att det knappast kan ha undgått någon tysk medborgare om vad som väntade. Hitler hade ju bara trummat in sitt budskap under 6 års tid. Om man inte tror att Walther Sommerlath, åtminstone delvis sympatiserade med naxisternas tankar när han valde att flytta hem 1939 är man naiv. Jag har läst en del om mellankrigstiden och utan att överdriva kan man lugnt säga att Berlin var en krutdurk. Läs gärna Jason Lutes tecknade triologi om Berlin om ni vill få en känsla av atmosfären. Men Erik Norberg är väl lika duktig på att analysera fakta som hans son, Johan Norberg. Han tror att ekonomiska kriser är nåt bra. Att människor far illa får man räkna med när marknaden ska anpassa sig till nya omständigheter.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sommerlath-hjalpte-judisk-affarsman

Jag läser att Olle Ljungström vunnit Cornelis stipendiet. Det var välförtjänt. Hoppas bara han kan hålla i slantarna en stund och inte festar upp allt på en gång. Jag har sett Olle gå ner sig rätt snabbt. 2004 såg jag och min blivande fru honom på Bommens salonger här i Gbg. Det var grymt bra. Anna Ternheim gjorde ett av sina första offentliga framträdanden som förband. Hur som helst. Han tillhör en av mina favoritartister men de sista åren har det gått snabbt utför. När han i DN berättar att han har svårt att sjunga eftersom han tappat ett par tänder i underkäken kan jag inte låta bli att tycka synd om honom. Ändå är det en ljus tillvaro som han målar upp. Ny flickvän, ny skiva och biografi på gång och så det där nyvunna priset då. Detta måste naturligvtis firas på nåt sätt. Därför ber han journalisterna ta med sig en bag in box med vin. Olle är 49 år idag. Cornelis blev 50. Jag hoppas innerligt att han blir äldre än så.
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/en-vardig-cornelis-stipendiat

Dags att börja jobba

Imorgon är det dags för första arbetsdagen på mer än en månad. Hoppas jag får mycket att göra redan från början. Dagarna går så mycket fortare då.
Enligt uppgift håller Lou Reed och Metallica på att spela in en skiva tillsammans. Jag vet inte alltså. Jag gillar dem båda men kommer detta verkligen bli bra? Jag menar jag gillar mjukglass och kantareller också men kanske inte tillsammans. Klippet visar hur det lät 2009 när de spelade på Rock roll hall of fame. Jag tycker inte det är klockrent.

UPS - när du inte vill få något levererat

Igår när jag kom hem från stranden låg det en lapp från fraktbolaget UPS innanför dörren. De hade försökt lämna ett paket men ingen var hemma. Jag väntar på en reservdel till en röjsåg som redan skickats fel en gång. Man kan fråga sig varför de inte bara lägger den i brevlådan då det är en liten metallbit som väger några gram är ca 5 cm lång och 3 cm bred? Men de har väl sina regler. På lappen stod det i alla fall att jag måste åka till ett industriområde i Mölndal för att hämta paketet. Jag hade fem dagar på mig annars skulle paketet skickas tillbaka till leverantören. Idag packade jag in barnen i bilen (min fru var på jobbet) och åkte till UPS lager. Jag lät barnen sitta kvar i bilen medan jag gick in på kundmottagningen. Där sitter en man och väntar. Han har suttit där en bra stund säger han. Efter fem minuter kommer det in en man som på engelska förklarar att han fortfarande letar efter mannens paket. Han försvinner ut igen. Själv springer jag ut till bilen. Pratar med min äldste son (J1) som nu börjat tröttna på att vänta. Den yngsta sover och därför övertygar jag J1 om att sitta kvar och hålla honom sällskap om han vaknar. Går tillbaka till kundmottagningen. Under de kommande tjugo minuterna (!) kommer det titt som tätt in kunder för att hämta och lämna paket. Ingen får hjälp. Vi blir allt fler som väntar. Själv springer jag ut och in med jämna mellanrum för att kolla att barnen inte är ledsna. En man berättar att förra gången han var där tog det en och halv timme att få ut sin försändelse. En taxichaufför kommer in. Han har tre paket med sig och slår upprepade gånger på ringklockan. Inget händer. Efter en stund öppnas dörren. Nu kommer den engelsktalande mannen med några paket. Taxichaffisen kräver en signatur, taxametern tickar. Han får sin vilja igenom. Den första mannen får beskedet av UPS mannen att han inte hittat alla paket. Får jag det du har då blir svaret. Han får fyra paket. Nu tar UPS mannen äntligen min lapp och försvinner iväg. Efter fem minuter kommer han tillbaka.
- Ditt paket har skickats till Jönköping.
- Eeeehh??!
- Jo, du måste ha ändrat leveransadressen.
- Men varför i hela friden skulle jag göra det?
- Ja, någon har gjort det i alla fall. Kanske någon som har tillgång till din e-post? Man måste nämligen ha "tracking id numret" för att göra det.
- Men det är ingen annan än jag som har tillgång till min e-post och jag har aldrig fått något mejl om den här försändelsen.
- Jaha, men nu är ditt paket i Jönköping.
- Ok, men när får jag det då?
- Du kan får det på måndag.
- Ok, men jag jobbar på måndag när kommer ni att köra ut det?
- Det kan jag inte säga.
- Men jag vill inte behöva åka hit igen.
- Du kan skriva en fullmakt att vi har rätt att lämna paketet utanför din dörr.
- Strålande då gör jag det!
Nu återstår bara att se hur det går. Fortsättning följer.

Vad passar bättre än den här låten?

Rätt men ändå så fel

Idag fick jag en försenad födelsedagspresent av min brorsa. Det var ett ex av Anders Tengners bok Access All Areas. Han läser med andra ord inte min blogg längre... Boken har fått mig att vilja lyssna mer på både Black Sabbath och Deep Purple.



Ikväll såg jag Leif GW Persson i serien Sommarmord lufsa runt på Östra Kyrkogården här i Göteborg. Han pratade om mordet på Malin Olsson sommaren 1994. Det är aldrig uppklarat. Jag har läst en del om det förut. Vi bor trots allt bara några hundra meter från mordplatsen. Hur som helst. Det jag inte visste var att mördaren gick vår promenadslinga efter mordet. Exakt samma väg som jag och min familj går var och varannan dag. Hur vet man då detta? Jo, han spred innehållet i hennes plånbok efter sig på fem-sex olika ställen utmed vägen. Det kändes så där lagom trevligt. Nu blir det svårt att gå där utan att tänka på den saken.
En kollega till mig på jobbet avskyr Leif GW. Hon tycker han verkar vara en avskyvärd människa. Dryg och överlägsen. Jag gillar hans stil även om jag kanske inte hade velat jobba med honom. Samma kollega avskyr Patrick Sjöberg. Förstår inte hans humor utan tycker bara han är elak. Där är vi inte heller överrens.
Heja MFF!