måndag 28 november 2011

The exit interview

Jag sitter här och funderar på hur jag ska hinna köpa biljetter till Bruce på onsdag och samtidigt ha avslutningssamtal med min chef klockan tio. Det kan bli tajt men det är ju min sista arbetsdag. Vad kan de göra? Placera mig i arkivet? Sista dagen på jobbet är man oantastlig. Jag skulle kunna dyka upp i togamundering. En kille jag känner dök förresten upp på sitt jobb i en färgglad peruk en dag. Någon hade sagt att han inte skulle våga göra det. Han gick runt med den en hel arbetsdag. Folk passerade hans tjänsterum hela dagen i olika "ärenden" för att få en glimt av honom. I matsalen kom en äldre man fram till honom och frågade om han var ny på jobbet. "För den typen av beteende hör inte hemma på den här arbetsplatsen."



Helgen tillbringade vi i stugan. Det blåste som attan. Soptunnor, tegelpannor och annat flög runt därute. Vi stannade mest inne och kaklade. Det gick över förväntan bortsett från att de vita plattorna var något större. Det skiljde inte mycket men en milimeter gör stor skillnad. Men det är ju bara ett fritidshus så det gör inte så mycket. Det blev olika mycket fogmassa på sina ställen bara.

fredag 25 november 2011

Snart dags för något nytt

Jag håller på och byter jobb. Jag har varit på samma ställe i snart sju år nu så det sker inte varje dag. Idag hade de tagit bort mitt postfack fast jag inte slutar förrän på onsdag. Åtskilliga personer har under de senaste veckorna ställt mig frågan. Har inte du slutat ännu? De vill gå vidare. Ser fram emot att träffa någon ny i min roll. Jag förstår dem. Jag är som ett gammalt ex som inte fått sin nya lägenhet ännu. Jag har ett nytt förhållande men vi har inte flyttat ihop ännu. Eller nåt i den stilen.
Idag åkte vi till IKEA efter jobbet. Vi gick runt fredagströtta som zombies i serien Walking Dead. Nja, inte barnen förstås, de sprang runt runt, men vi vuxna. Vi var lockade av kampanjen "Köp en ny matta så får du 20 % rabatt!". Visst blev det en matta och en hel del annat också. Bland annat en ny elljusstake. När vi kom hem och tände den visade det sig att den spred ett horribelt starkt vitt ljus utan någon som helst mysstämning. Nya moderna lampor som knappt drar någon el men som i gengäld är lika charmiga som en naken glödlampa i taket. De är säkert fulla av kvicksilver också. Annars håller hela stan på att rustar upp inför julruschen. Knäppte en bild på julgranen som färdades utanför mitt jobb på vägen till Gustav Adolfstorg.

Det har stått en hel del om Springsteens kommande besök på Ullevi i tidningarna. Domedagsprofeterna menar på att nu när Clerence Clemons är död blir det inte samma sak längre. Well, låt mig säga så här. Det var knappast Big Man som sprang fram och tillbaka och viftade igång oss alla på Stockholm stadion för två år sedan. Han har varit minst sagt skröplig i rätt många år nu. R.I.P.
Förresten vet inte Markus Larsson ett dyft om hur nya skivan kommer låta.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article13985664.ab

onsdag 23 november 2011

Tråkigt jobb?

Idag var jag i Malmö. Skulle åkt dit förra veckan egentligen men mina kollegor hade fått för sig att vi skulle åka dagen efter. Jag stod ensam på perrongen klockan sju på morgonen. Den här gången kom de i alla fall i tid. Det var rått och kallt i Malmö men annars var det ett lyckat besök. En gammal kollega till mig från Filmfestivalen arbetar som konduktör. Det är ett yrke jag aldrig skulle kunna tänka mig. Att åka fram och tillbaka med ett tåg hela dagen är tröttsamt. För ett tag sedan åkte min syster till Stockholm då min kollega arbetade. Han tittade på biljetten och frågade om hon kände mig (vi har ett ganska ovanligt efternamn). Det var nog det roligaste som hände den dagen. Hans vanligaste inlägg på Facebook brukar vara "närmar mig Töreboda", "passerar Töreboda" eller möjligtvis "passerat Töreboda". Samtidigt vad jag gör man själv hela dagarna? Min son gav mig ett kort på Fars dag. På baksidan har någon av förskolelärarna ställt frågor om mig som han fått besvara. På frågan vad jobbar din pappa med har han svarat "Tittar på datorn". Det ligger en del i det.
Springsteen har en ny skiva och turné på gång. Jag håller tummarna för att han kommer till Ullevi.
Sophie Zelmani har släppt en ny skiva, Soul. Hon får treor i de flesta tidningar. Det är samma beprövade koncept. Jag gillar henne och såg henne på Storan för några år när hon gjorde hon en fantastisk spelning. Samtidigt kan jag tycka det vore på sin plats med lite förnyelse. Man behöver inte ha exakt samma sättning på varje skiva och det går faktiskt att byta producent efter 16 år.

måndag 21 november 2011

Private Listening Party

Det är mer än 5 år sedan jag första gången hörde talas om att det är kvicksilver i många lågenergilampor. Jag har funderat över när resten av samhället skulle inse att detta kanske inte är så bra. Undrar just hur mycket kvicksilver vi kommer få i naturen innan man hittar en lösning?
http://www.dn.se/ekonomi/lagenergilampor-ett-miljoproblem

Det kanske är dags att låta Tom Waits titta närmare på problemet?

söndag 20 november 2011

För stort ego

I fredags spelade Sisters of mercy här i Göteborg. De tillhör ett av mina absoluta favoritband och när de var här senast gick jag och såg dem. Det är en av de sämsta spelningar jag bevittnat. Gruppen styrs sedan många av sångaren Andrew Eldritch, faktum är att han är gruppen enda kvarvarande originalmedlem. Det finns rätt många sådana grupper där sångarens ego fått sådana gigantiska proportioner att han till slut blir ensam kvar. The Smashing Pumpkins, The The och The Cure (fast Robert Smith lyckas faktiskt rätt bra med att nyansera den bilden i senaste Uncut) är alla bra exempel. Man kan konstatera att många musikaliska genier är skitstövlar. I somliga fall fortsätter de att spela in bra musik även med nya kollegor men i många fall blir kvalitén lidande. Sisters of mercy tillhör definitivt det senare exemplet. Andrew Eldritchs bandkollegor 2011 spelar hellre än bra och gitarrmanglet är numera rätt långt från mästerverket First and Last and Always från 1985.



Jag stod och lyssnade på Mattias Hellbergs nya skiva på Bengans idag. Plötsligt dök en kvinna upp i kassan med en rejäl hög skivor. Under tiden expiditen skannade in varorna i kassan så fortsatte hon att lasta på med fler skivor, nyckelringar och magneter på disken. Det hela verkade minst sagt underligt och jag började fundera över hur mycket hon skulle handla för egentligen. Notan slutade på över 2 500 kr, men när hon skulle betala gick det inte så bra. Koden till kortet var fel. Big surprise! Hon försökte flera gånger. Sedan sa hon något om att hon skulle till närmaste bankautomat och skulle vara tillbaka inom några minuter (då den faktiskt är utanför dörren). Varken jag eller killen i kassan blev förvånade när hon inte dök upp. Mattias Hellbergs skiva då? Jodå, jag tycker han låter bättre än på länge

Lasse Brandeby död

Tråkigt med Lasse Brandeby. Man har ju förstått att han inte var direkt kry men att han skulle dö kändes oväntat. Kommer mest att minnas intervjun Kurt Olsson gjorde med Patrik Sjöberg på ett hustak. Vad är det lägsta du har hoppat?



http://www.gp.se/kulturnoje/1.779353-lasse-brandeby-dod

onsdag 16 november 2011

Freddie Wadling gör Bondmusik

Jag har inte riktigt fattat varför Freddie Wadling vill ge ut en skiva med ledmotiv från James Bondfilmer, men man ska göra det som faller en in. Jag gillar bara ett fåtal av de låtar som förkommit i Bondfilmerna genom åren. De flesta låtar är svulstiga arrangemang med orkestrar och kvinnor som tar i från tårna. Men visst, några av de tidiga John Barry låtarna är riktiga klassiker. En kollega till mig på jobbet berättade att hennes man samlar på James Bondprylar. Han måste ha allt med James Bond på. En gång kom hon hem med en chipspåse med Bond på. Han blev alldeles exalterad och åkte till affären och köpte en hel låda. Sedan sålde han dessa på diverse auktionsajter över hela världen. Han är nämligen inte ensam om att samla.

måndag 14 november 2011

Tack, men nej tack!

På Facebook lägger ens "vänner" upp en massa konstigt. En gammal klasskamrat till mig får tavlor av sin man. Budskapet är det väl inget fel på men jag hoppas ändå innerligt att aldrig min fru kommer hem med en sån här. För då kommer jag tro något av följande:
1. Hon har blivit galen och förlorat all god smak.
2. Hon har gått med i nån konstig sekt.
3. Det är någon form av test som jag inte begriper mig på.

söndag 13 november 2011

Laleh bäst när det gäller

När jag var lite yngre bojkottade jag medelsvenssonprogram av typen Så mycket bättre. På fredagar och lördagar gjorde man något annat. Man gick ut och träffade vänner. Upplevde saker! Man satt inte hemma och kollade på tv. Nu är tiderna annorlunda. Nu är jag oftare hemma en lördagkväll än ute på krogen. Men jag tycker fortfarande att de flesta underhållningsprogram är skräp. Jag förstår mig inte på Doobidoo, Idol, Postkodsmiljonären, Fångarna på fortet eller Robinson. Däremot kan jag uppskatta Skavlan, På Spåret eller Så mycket bättre. För visst är Så mycket bättre en typisk TV4 produktion. Det är ständiga reklamavbrott, allt är filmat i ett viss ljus och de flesta artisterna är kända från svensktoppen snarare än nån skitig nattklubb. Men även om jag inte gillar alla som är med i programmet så gillar jag konceptet. Att olika musiker tolkar varandras låtar. Av gårdagens avsnitt kan man konstatera följande:
1. Laleh lirar i en egen division (fast det visste vi väl redan).
2. E-type har inte riktigt där att göra (kan han ens spela något instrument?).
3. Mikael Wiehe är arbetsskydd. Han gjorde mig lite besviken faktiskt. Det är väl bara att kavla upp ärmarna?

Jag hade tänkt lägga upp en video från programmet men TV4 envisas med att plocka bort dem från Youtube. De vill väl ge ut dem som en DVD samling senare och tjäna ännu mera pengar. Som med Solsidan.

Jag missade helt att John Cale spelade på Nefertiti i helgen. Man får inte missa när en sådan legend är i stan men jag satt ju hemma och tittade på tv... Å andra sidan, 250 betalande gäster tyder på att de inte annonserat något vidare. Lou Reed och John Cale var Velvet Undergrounds största stjärnor. Velvet Underground - ett av rockvärldens mest inflytelserika band. Personligen tycker jag det är orättvist att det är Lou Reed som får göra skivor med Metallica. John Cale hade gjort det mycket bättre. Han har nämligen fortsatt göra bra skivor även efter 1970-talet. Här är senaste singeln från den numera 69-årige (!) John Cale:

onsdag 9 november 2011

Ryan Adams på konserthuset

Igår såg jag Ryan Adams i konserthuset. Det var en trevlig upplevelse. Jag gillar konserthuset. Jag har gått på många bra konserter där genom åren och sett Hederos & Hellberg, Freddie Wadling, Anna Ternheim, Lou Reed och Kris Kristofferson. Det är svårt att misslyckas i denna pampiga lokal med den magnifika akustiken. Till råga på allt ser man vad som händer på scen oavsett var man sitter. Det finns inga pelare eller annat i vägen.
Ryan Adams har funnits med ett tag nu. Släppt 10 skivor och 4 ep läste jag någonstans (siffrorna varierar lite beroende på hur man räknar). Ändå är han långtifrån lika välkänd som mannen som har ett B framför Ryan. Det är konstigt egentligen. Ryan är ju så fantastiskt mycket bättre. Jag tillhör ändå inte hans mest fanatiska fans som hört allt med Whiskeytown (gruppen han var med i först). Inte heller har jag lyssnat in mig på alla han gjorde med The Cardinals i mitten på 2000-talet. Däremot tycker jag hans första tre soloskivor Heartbreaker, Gold och Demolition är riktigt bra. Likaså Easy Tiger från 2007 och den senaste Ashes & fire från i år.
Precis som så många andra stora musiker har han under stora delar av sin karriär brottats med drogproblem. Alltifrån kokain och heroin till alkohol och lugnande tabletter. Det har i viss mån ut att tagit ut sin rätt. Det är ingen Bruce Springsteenenergi i kroppen om man säger så. Numera är han emellertid drogfri och igår var han på ett synnerligen gott humör. Han kliver in på scen iförd en urtvättad Slayer t-shirt och en svart skinjacka med Iron Maiden märken. Sätter sig ner och öppnar konserten Oh my sweet Carolina, fortsätter med Ashes & Fire och radar sedan upp låtar från hela sin karriär. Låtar som New York, New York och Firecracker drar ner de största applåderna.

Han verkar smått galen emellenåt. När publiken jublar åt hans låtval börjar han istället spela Grinder med Judas Priest. Han ber om ursäkt till alla flickvänner som blivit medsläpade till konserten av sina pojkvänner. "Hur länge ska han spela egentligen? Tar det aldrig slut?" Börjar skratta hysteriskt åt åt ett låtförslag från publiken. "Det är nåt med uttalet och rösten i kombination." Efter halva konserten börjar prata om att han funderar på att spela en lugn ballad. Kanske en låt om mina känslor? Som om inte resten av låtarna den här kvällen har haft detta tema :)
Turnébussen fortsatte vidare mot Uppsala (ikväll) och sedan Malmö och Århus. Därefter väntar en utsåld USA turné.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/live/article13907068.ab


söndag 6 november 2011

Allhelgonahelgen

Jag har inte orkat skriva så mycket på sistone. Det blir så ibland. Jag håller på att spela Wordfeud hela tiden istället. Det är väl nyhetens behag. Ungefär som på 1980-talet när man spelade Tetris eller satt med nåt Game & Watch från Nintendo.


Allhelgonahelgen är en fin högtid tycker jag. Man ska tänka på de de döda. Det finns gott om kyrkogårdar där vi bor. Många gravar är välskötta men många är också bortglömda. Här i Gbg finns det frivilliga personer som går runt och sätter gravljus på de gravar som saknar det. Detta vållade givetvis diskussion för något år sedan. Att de är döda och att ingen av deras anhöriga heller finns i livet eller har möjlighet att göra fint på gravarna spelar ingen roll. Folk kan ta illa upp! Så nu sätter de ljusen i olika formationer och längs med gångarna istället.

http://www.youtube.com/watch?v=o0MIFHLIzZY

onsdag 2 november 2011

Dagens nyheter

Dagens Uppdrag granskning var skrämmande för en småbarnsförälder. Att socialen tvångsomhändertar ens barn är nog bland det värsta man kan råka ut för. När det dessutom sker på så lösa grunder som i det här fallet blir man lite fundersam. Samtidigt får journalisterna det allt svårare att prata med ansvariga tjänstemän. Ingen vågar vara med i programmet längre av rädsla för att göra bort sig. Det gör det svårt att förstå hur de tänkt och resonerat.
De senaste veckorna har jag tillbringat ett antal timmar med att plocka fram akter till en journalist som jobbar på Uppdrag granskning. Jag kan bara säga en sak. Oavsett om det blir nåt reportage eller inte skulle jag inte vilja ha henne efter mig. Hon vänder på varenda sten.

Apropå nyheter det här:
http://svt.se/2.22584/1.2585979/politiker_drack_fukushima-vatten
Påminner inte så lite om när en svensk politiker fick för sig att dricka vatten i centrala Stockholm i samband med att staden skulle ansöka om olympiska sommarspelen 2004. Syftet var att visa hur rent vattnet var. Han blev magsjuk. Undrar vad som händer med Yasuhiro Sonoda?

Jag har börjat spela Wordfeud och jag är knappast ensam.
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.764938-apparna-sanker-mobilnatet

Det här är bästa låten på nya skivan med Ryan Adams. Jag ska se honom på Konserthuset nästa vecka. Det ser jag fram emot.