söndag 30 december 2012

Gott nytt år!

Jag har inte skrivit mycket här på sistone. Det har varit för mycket annat - mat, dryck, julfirande, tv-tittande och så vidare. Igår var jag och såg Bilbofilmen den var okej men 3D är inte så där fantastiskt som vissa vill göra gällande. Dessutom är alla filmer för långa nuförtiden. Den här var tre timmar och tio minuter. Det hade räckt med två timmar.
Jag följer en av mina favoritförfattare, Dennis Lehane, på Facebook. Nu har han tappat bort sin hund och skriver ständigt nya inlägg om detta. Han publicerar bilder, beskriver henne utförligt, berättar var hon senast setts, utfäster en stor belöning och lovar att döpa en sympatisk karaktär i sin nya bok efter den som kan ge tips om var hon tagit vägen. Kort sagt han är desperat men frågan är om Facebook är rätt forum. Jag menar jag har sett gott om hundar senaste veckan men knappast rätt jycke. Det tror det stora flertalet av hans följare bor en bra bit från Boston. Vore det inte bättre att annonsera lite mer lokalt? Om nu inte hunden kan springa och simma hundratals mil förstås. Det kanske är en sån där überhund?
Jag såg klart den där dokumentären om Stones förresten (Crossfire Hurricane). Andra delen var nästan bättre än den första men det var inte många sekunder som ägnades åt karriären efter 1975. Det sista stora som hände i deras karriär var tydligen att Ronnie Wood gick med i bandet. Förresten såg jag också deras  jubileumsspelning från New Jersey i förra veckan. Lady Gaga kom in i en minst sagt underlig kreation och dansade runt i en halvmeterhöga klackar. Jag satt och var livrädd att hon skulle ramla omkull men det gick bra. Sjunga kan hon bevisligen och Gimme Shelter passande henne som handen i handsken. Annars var spelningen som sådan en rätt såsig tillställning. Det tände till ibland när de fick besök av Black Keys och Bruce Spingsteen mfl men jag tycker inte riktigt Keith Richards har kraften och tempot längre. Han står mest där och plonkar på gitarren.


Om jag ska sammanfatta musiksåret 2012 var det hör och häpna ett riktigt Bruce Springsteen år. Han gjorde en fenomenal turné och en riktigt bra skiva. Annars kändes det stort att få se Tom Petty spela på svensk mark för första gången på 20 år men jag ångrar delvis fortfarande att jag inte gick och såg Pearl Jam ett par veckor senare. Alla som var där säger att det var en oförglömlig kväll. Pearl Jam hade inte heller varit i Sverige på väldigt många år och publiken sjöng med i varenda refräng. Eddie Vedder var uppenbart tagen av upplevelsen. Att få se Kraftwerk på Way Out West var också en häftig upplevelse även om det knappast är min kopp av te i vanliga fall.
Många av min favoritartister har släppt nya skivor i år Patti Smith, John Cale, Neil Young, Leonard Cohen, Bob Dylan, The Killers, Anna Terneim, Anna von Hausswolff och The Hives. Jag har svårt att säga vem som varit bäst. Det känns som en mellanår för de flesta av dem men Dylans skiva tror jag håller bäst i längden. Han är makalös på att ständigt förnya sig.
Bästa tv-programmet blir utan tvekan höstens Så mycket bättre. Redan när man såg laguppställningen med favoriter som Olle Ljungström, Maja Ivarsson och Pugh visste jag att det skulle bli bra men den som överraskat mest i mina ögon är ändå Magnus Uggla. Avslutar med hans tolkning av Olle Ljungströms "Jag och min far". En personligt favorit som han nästan lyckats göra bättre än Olle själv.


söndag 16 december 2012

Det är mycket Rolling Stones nu

Igår visade SVT första delen av dokumentären Crossfire Hurricane. Den behandlade bandets första tid mellan 1962 fram till Brian Jones död 1969. Jag hade högt ställd förväntningar men upplevde filmen som något rörig. Många klipp på hysteriska fans som tog sig upp scenen under konserterna, jagade bandet på flygplatser eller tågstationer osv. Jag förstod att det var detta kaos man vill förmedla och det lyckades man  med. Problemet var att musiken hamnade i skymundan. Visst nämndes att The Glimmer Twins (Richards-Jagger) hade problem att skriva sina egna låtar till en början. Man nämnde att Brian Jones bidrog allt mindre på slutet och att många av låtarna behandlade dåtidens frågor men det visste vi ju redan. Jag ville ha mer! Jag har sett liknade dokumentärfilmer om The Beatles och då har man fått höra precis allt - nästan i alla fall. Kanske hade jag för högt ställda förväntningar på en film som ska försöka sammanfatta en 50-årig karriär. Hur nu det är möjligt när det bara återstår 55 minuter till de resterande 43 åren?
Vid ett tillfälle i filmen nämndes att många unga flickor kissade på sig för att de var så entusiastiska. Faktum är att kisset rann i små bäckar längs med raderna. Åtminstone påstods det så i filmen. Jag tycker det låter osannalikt men så såg jag det här klippet och kunde konstatera att kvinnan i bakgrunden nästan låter lika hysterisk 2012 som flickorna gjorde 1964.


Det här klippet var också lite roligt: 



torsdag 13 december 2012

Musik i sjukstugan

Sedan jag fick barn har vintermånaderna varit långa sjukdomsperioder. Det är förkylningar, snuva, influensa, halsont, öroninflammation, bihåleinflammation, ögoninflammation, vinterkräksjuka och annan magsjuka. Det går i stort sett inte en vecka då ingen i familjen är dålig på nåt sätt. Själv har jag nog aldrig varit så mycket förkyld som de senaste fyra-fem åren. Just nu dras jag med halsont och snuva och minstingen har ögoninflammation. Jag fattar att sannolikt är klimatet som är boven i dramat. Det i sin tur gör att man måste ställa sig frågan vad det var som fick våra förfäder att bosätta sig på denna kalla, blöta och vindpinade plats? Men eftersom jag själv bor kvar trots att jag bevisligen skulle må avsevärt mycket bättre någon annanstans är det ingen idé att analysera vidare.
Den här bilden hade nån kollega lagt upp på Facebook i veckan. Den var rätt rolig även om den säkerligen är falsk.

Jag köpte senaste numret av Uncut i veckan. De har listat året bästa skivor, låtar, böcker, filmer, konserter, artister och så vidare. Man of the year är ingen mindre än Bruce Springsteen. Han har gett ut en spretig men bra skiva, turnerat jorden runt och bjudit på några av de bästa konserterna i sin karriär. Bilden från uppslaget nedan är för övrigt från den 28/7 på Ullevi. Det känns passande för det var verkligen en oförglömlig kväll.


Årets bästa skiva är minst sagt förvånande, Leonard Cohens Old ideas. Jag inser att jag måste lyssna mer på den. Tyckte i för sig inte att den lät fel första gångerna men på nåt vis försvann den i mängden, men utmärkelse som årets bästa skiva gör att jag måste ge den en andra chans. På andra plats kom förresten Bob Dylans Tempest och på tredje plats Jack Whites Blunderbuss.
De senaste dagarna har jag läst en hel del om spelningen för orkanen Sandys offer på Madison Square Garden i New York. Inte sedan Live Aid spelningarna under 1980-talet har så många stora artister uppträtt på en och samma scen under en kväll. Eller vad sägs om Paul McCartney, David Grohl, The Who, Rolling Stones, Bruce Springsteen, Roger Waters, Eddie Vedder, Alicia Keys, Eric Clapton, Chris Martin, Kenye West? Jag hade gärna varit där.


 

fredag 7 december 2012

Svinkallt!

Det är 15 minusgrader idag och spårvagnarna rullar hjälpligt eller inte alls. På vägen till jobbet imorse fastnade vår vagn utanför Chalmerstunneln och vi fick alla snällt pulsa till jobbet i snön. Det tog bara en halvtimme extra. På eftermiddagen låg hela spårvagnstrafiken nere under åtskilliga timmar. Ibland kan man inte låta bli att undra hur det här ska fungera efter årsskiftet med vägtullar och tiotusentals nya resenärer men det får väl framtiden utvisa.
Idag släpptes biljetterna till Springsteens spelning på Friends Arena i Solna i maj. Plåtarna tog slut lika fort som vanligt. GP har flera gånger skrivit om att han svek Göteborg den här gången. Jag tycker inte det är så allvarligt om jag ska vara ärlig. Detta är samma turné som var här förra året. Dessutom har han ju spelat i Göteborg ett antal gånger de senaste tio åren. Han kommer säkert igen i framtiden. Spelningarna i Göteborg tenderar alltid att bli ett större party än i Stockholm.
Jag läser att Mårten Palme ska stämma regissören Mikael Marcimain och de andra bakom filmen Call Girl. Det tycker jag är bra. För även om jag gillar mycket av det Marcimain gjort förut (serien om Lasermannen var grymt bra) tycker jag att han här gått över gränsen. Det finns ingen anledning att påskina att Palme skulle gått till prostituerade. Varför räckte det inte med sanningen att det var justitieministern som besökte bordeller? Blev det inte en tillräckligt spännande film då?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15897165.ab

Avslutar med en favorit i repris, Bob Dylans Must be Santa:

söndag 2 december 2012

The Beatles 2012

Julen är på ingång och det är svinkallt. Imorgon kommer the Killers traditionsenliga jullåt till förmån för Aidssjuka världen över. Det är sjunde året i rad nu. Av de som släppts förut gillar mest den här tokiga varianten från 2007:


Hur hade The Beatles sett ut om de lanserats idag? Kanske så här?

tisdag 27 november 2012

Helgens Berlinresa i bilder

I helgen har vi varit i Berlin. Det är grymt billigt att flyga dit just nu med Air Berlin från Göteborg. En resa tur och retur kostar under 1000 kr/person och till skillnad från många andra europeiska storstäder går det även att hitta billiga hotellrum.

Cool byggnad


Snygg fasad


TV-tornet vid Alexanderplatz


H & M håller inte precis en låg profil


Monument över Europas mördade judar - består av totalt 2711 betongpelare och ligger vid Brandenburger Tor


tisdag 20 november 2012

Fula och snygga skivomslag

Med tanke på mitt förra inlägg kanske det kan vara på sin plats med något mer lättsmält? Den här bloggen stötte jag på för en tid sedan:
http://katastrofalaomslag.blogspot.se/
Den är faktiskt riktigt riktigt rolig emellanåt. Framförallt gillar jag att man i ord försöker beskriva varför omslagen är så fula - som om det behövdes. Men beskrivningarna är väl så underhållande. Frågan är vilken som är den fulaste skivan i min samling? Det finns ett antal kandidater men knappast någon som kvalar in på den här sidan.
Därför blev valde jag ut tre favoriter istället. Samtliga dessa tre är riktigt snygga men ska jag välja en favorit får det nästan bli Rolling Stones Some Girls som är designad av Peter Corriston. Enligt Wikipedia har han även gjort omslag till skivor med:  Billy Idol, Chick Corea, Carole King, Debbie Harry, Jethro Tull, Led Zeppelin, Mick Jagger, New York Dolls, Rod Stewart och Tom Waits m.fl. Ingen amatör med andra ord. Jag gillar också Sticky Fingers omslaget skarpt. Ni vet det där med jeansen och gylfen som är designat av Andy Warhol. Problemet är bara att jag inte äger den skivan på vinyl och vill man ha den i original med dragkedjan får man lägga en rejäl slant idag.

Rolling Stones Some Girls (1978)
Bob Dylan Times They Are a-changin´ (1964)
Eric Burdon & War Love is All Around (1976)

Deprimerande nyheter

Vissa nyheter man läser eller ser på tv kan verkligen göra mig nedstämd. Tre sådana nyheter den gångna månaden är inbördeskriget i Syrien, mannen i Malmö som stack ner sin fd. sambo inför deras barn och som nu blivit dömd till 17 års fängelse i hovrätten (vad hjälper det?) och Israels bombningar/utrensningar i Gaza city. Alla tre dessa nyheter har en sak gemensamt. Det handlar om att barn på eller annat sätt drabbas av den grymmaste tänkbara ondskan. Sedan jag blev förälder själv så fixar jag helt enkelt inte sådant längre. 


onsdag 14 november 2012

SD inför nolltolerans mot rasism

Det kan ju bli lite jobbigt när alla i partitoppen bevisligen är rasister och deras väljare är detsamma. Vore det inte ärligare att säga som det är?
Annars har jag bara en sak att säga ikväll och det är: ZLATAN!!! När man lyssnar på TV4:s kommentatorer kan man tro att de är kära men jag förstår dem. Fyra mål mot England idag och i mina ögon finns det ingen bättre spelare just nu. För närvarande är han bättre än Rooney, Messi och Ronaldo.

måndag 12 november 2012

Led Zeppelin på bio

Jag var och såg Led Zeppelin filmen Celebration day på bio i helgen. Konserten spelades in i december 2007 i London på 02 Arena. Spelningen var en hyllning till den då nyligen bortgångne skivbolagsmogulen Ahmet Ertugun som en gång i tiden signade gruppen på Atlantic records.
http://en.wikipedia.org/wiki/Ahmet_Ertegun
Jag kan varmt rekommendera den även om det knappast kan mäta sig med att se en riktig konsert. Framförallt stör jag mig på att man hela tiden byter kameravinklar. Man kan bli snurrig för mindre. Den verkliga behållningen av filmen var att se Jimmy Page in action. Han är verkligen en gudabenådad gitarrist och här spelar han verkligen så svetten lackar. Sedan kan man tycka det blir väl många solon ibland men det är förstås en smaksak. Annars tycker jag att det är intressant att konstatera att när de låter som bäst så spelar inte John Paul Jones bas utan keyboard. Lyssna på Stairway to heaven, Kashmir eller Misty Mountain Hop. Det är samspelet mellan gitarr och keyboard som gör låtarna unika. Sedan kan man inte låta bli att fundera över varför gruppen inte fortsatt att spela tillsammans? En enda spelning på 30 år när de trivs så bra på scenen tillsammans.

torsdag 8 november 2012

Jag vann en iPad!

Jag har varit i Sthlm några dagar på konferens. Det var en rätt seg historia om jag ska vara ärlig men jag avslutade konferensen med att vinna en iPad. Det är sånt där som inte händer mig men det gjorde det visst. jag får återkomma när jag lekt färdigt med denna tingest.

måndag 5 november 2012

Elfsborg vann SM guld!

För en gammal Boråsare var det en lycklig dag igår då Elfsborg lyckades ta hem sitt andra SM guld i modern tid. Det var sex år sedan sist (2006) och då stod jag också där och skrålade. Försökte förgäves ladda upp lite bilder igår med hjälp av mobilen men tekniken ville inte riktigt vara med så det får räcka med den här. Det är jag och syrran på innerplan.
Säsongen har varit lite upp och ner. Innan sommarens EM uppehåll var guldet så gott som säkrat med 9 poängs ledning, sedan dess har det varit en hel del dåliga insatser, men det glömmer vi nu. Ingenting kan stoppa oss!


fredag 2 november 2012

Iggy Pop till Liseberg

Att Iggy Pop & The Stooges ska spela på Liseberg till nästa sommar känns ju helt overkligt. Hur har de lyckats få till en sådan bokning? Sedan kan man ju inte låta bli att undra varför de inte gör en ordentlig konsertscen om de nu ska boka så stora artister. Idag varken hör man eller ser man särskilt bra. Det är en stor fontän i mitten där hundratals människor hade kunnat stå. Flera gånger har de dessutom underskattat artisternas dragningskraft och haft på tok för lite personal på plats. Veronica Maggio förra sommaren är väl det bästa exemplet.
http://www.gp.se/kulturnoje/1.1115298-iggy-pop-till-liseberg

onsdag 31 oktober 2012

Neil Young släpper nytt - igen

Inte nog med att Neil Young för en dryg månad sedan släppte sin första självbiografi, Waging Heavy Peace (på sv Fredsförklaring), nu är han dessutom aktuell med årets andra skiva, Psychedelic Pill. Inspelad tillsammans med hans klassiska band Crazy Horse. Om jag ska vara riktigt ärlig är jag inte helt eld och lågor över soundet (lite för mkt country) men det gör kanske inte inte så mycket. Neil Young har ju trots allt släppt över 50 (!) skivor vid det här laget så det gör inte så mycket om inte allt är lysande. Det finns en del att välja på ändå. Här kommer två favoriter från senare tid. 




tisdag 30 oktober 2012

Hur blev jag tönten i cykelhjälm?

Idag när jag cyklade hem från jobbet kastade några ungar en vattenballong på mig. Jag blev dyngsur. Jag minns när jag brukade kasta vattenballonger och ställa till med jävelskap. Vi eldade, smällde smällare, pallade äpplen, skrek och härjade. Nu har man istället blivit tönten i cykelhjälm som får en vattenballong i plytet. Hur fan kunde det gå så snett? Jag orkade inte ens jaga ikapp dem. För vad skulle jag göra efteråt? Jag tänker på konsekvenser nuförtiden istället för att leva i nuet. Det suger! Jag borde cyklat ikapp dem och spöat upp dem istället. Ett redigt kock stryk så deras Örgrytemorsor hade fått svårt att känna igen dem. Men det var ingen som spöade upp oss när vi kastade ägg efter gubben med hunden från Mattias Jakobssons morsas balkong eller rullade in en pallastare i sidan på en ny merca. Nej, så vi låter dem vara för den här gången, men kastar de en ballong till imorgon. Ja, då jävlar!

söndag 28 oktober 2012

Ute i kylan

Igår var jag på Borås djurpark. De senaste veckorna har det ju stått en del om djur som far illa på svenska djurparker. Jag brukar inte besöka så många djurparker, framförallt inte i oktober. Elefanterna stod som klistrade vid en av portarna i sitt hägn. De ville in i värmen. Geoparderna och lejonen verkade allmänt håglösa. Man behöver ju inte vara någon djurkännare för att inse att två minusgrader, för ett djur som egentligen trivs bäst på savannen i stekande sol är en rätt underlig företeelse. Jag betvivlar ändå inte att just de här djuren får bra med käk och blir omhändertagna men kul är Sverige i oktober för en giraff? Allt bara för att vi ska kunna stå där och glo.

Igår kväll gick jag på Anna von Hauswolff på Storan. Jag har lyssnat så otroligt mycket på hennes första skiva, Singin from the grave. Den är verkligen något av det bästa som givits ut i Sverige de senaste åren. Däremot har jag lite svårt för några av låtarna på Ceremony som kom i år. Den skivan är betydligt mer ojämn vilket framgick tydligt igår. Låtarna är för långa och monotona helt enkelt. Samtidigt sjunger hon fantastiskt bra och gruppen har en förmåga att förändra sitt sound under konsertens gång. De låter som en blandning av Sonic Youth, Pink Floyd och Sinead O Connor och hur många kan lyckas med det?

http://www.gp.se/kulturnoje/1.1110535-anna-von-hausswolff-storan


Ikväll har jag kollat på Så mycket bättre på TV4 Play. Jag gillar verkligen Pugh! Han har gjort så mycket bra musik och verkar så snäll. Miss Li framförde Här kommer natten och gjorde den i mitt tycke klart bästa versionen av hans låtar. Kanske kommer hon dominera den här säsongen lika mycket som Laleh gjorde i fjol? Nästa vecka blir det Olle Ljungström för hela slanten. Honom gillar jag också och han ser förvånansvärt fräsch ut med tanke på hans förflutna. Jag såg honom på bokmässan för två år sedan då trodde jag inte han skulle leva länge till om jag ska vara ärlig.  

Tills sist måste jag skriva något om att Göran Stangertz gått bort idag. Han var en riktig personlighet som gjort en hel del skräpfilmer men även moderna klassiker som Jack, Glädjekällan och Spring för livet. Riktigt tråkigt att han är död.


Vad gillar ni den här skylten från djurparken? Rätt lätt att feltolka om man säger så.
 
Fin ljussättning på Storan igår.

torsdag 25 oktober 2012

Grym låt från Jesca Hoop

Det är ju bara massa gubbar på din blogg konstaterade en kollega. De tre vanligaste etiketterna är Bob Dylan, Springsteen och Leif GW Persson. Vad säger det om dig egentligen? Ingen idé att analysera det för mycket säger jag.


tisdag 23 oktober 2012

Fina färger i mörkret

Jag är inte mycket för hösten men visst är det vackert med alla färgerna på träden?


The Black Keys har spelat in en låt tillsammans med RZA som ska vara med i soundtracket till en ny film med Russel Crowe i huvudrollen. Filmen heter The Man With The Iron Fist och har premiär i Sverige i februari nästa år. 





Till sist kan jag inte annat än konstatera att vi kanske inte har de smartaste poliserna i det här landet. Att till exempel öppna bagageluckan på en bil verkar svårt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15653804.ab 

torsdag 18 oktober 2012

Ikväll visades Crossfire Hurricane...

...på Bio Roy här i Göteborg. Jag läser på Facebook att två av mina vänner var där. De var lika nöjda båda två. Filmen är gjord av Brett Morgen som tidigare gjort dokumentärfilmen The Kid Stays in the Picture om Hollywoodproducenten Robert Evans. Se den om ni inte gjort det! Hur som helst, tydligen avhandlades Stones sista 30 år under filmens sista 5 minuter. Ganska styvmoderligt kan tyckas. Jag har lite svårt att förstå varför alla klankar ner på allt de gjort efter Exile on Main Street. De håller fortfarande måttet annars hade förstås ingen gått och sett dem spela. I mitt tycke (och säkert många andras också) var de som mest intressanta mellan 1968 och 1972, då gav de ut Beggars Banquet (1968), Let It Bleed (1969), Sticky Fingers (1971) och Exile on Main St. (1972). Många menar att deras sista bra skiva kom 1981 med Tattoo You. Det är något av en överdrift för jag gillar både Bridges to Babylon (1997) och A Bigger Bang (2005). Däremot kan jag hålla med om att skivorna har blivit alltmer ojämna och alla dessa samlingar och otaliga liveskivor ska vi inte tala om.

onsdag 17 oktober 2012

Dagens stora snackis

Gårdagskvällens match var något av det mest osannolika jag sett. Sverige hämtade upp 4-0 underläge mot Tyskland i Berlin. Här kan ni lyssna på radiosportens referat från slutminuterna:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2835&grupp=9155&artikel=5312185&play=4204552&playtype=Ljudklipp

måndag 15 oktober 2012

Tidens tecken

I helgen kollade jag på en bra film med Adrian Brody, James Caan och Lucy Liu. En minst sagt annorlunda blandning skådisar va? Filmen handlade om en lärarvikarie med ett gott hjärta och var verkligen tänkvärd om än lite jobbigt filmad. Regissören, Tony Kaye, är mest känd för att ha gjort American History X. Kan varmt rekommendera den. 



Annars såg jag förstås på Martin Scorses "Living in the Material World" om George Harrison på SVT. Det var många intressanta fakta som kom fram där. Bland annat visste jag inte att han var så nära vän med Eric Clapton eller några detaljer om inspelningarna av All Things Must Pass. Hans stora mästerverk i mina öron - bortsett från allt han bidrog med i The Beatles då förstås. Att jobba så tätt tillsammans med Phil Spector under sex månader måste varit en prövning, även han idag påstår att Harrison var den värsta perfektionist man kan tänka sig. Men för att sammanfatta filmen. Den stora diskussionen bland Beatleskännare har varit vem som bidrog mest till gruppens sound - John Lennon eller Paul McCartney? I själva verket var George Harrison väl så viktig eller som McCartney själv uttrycker det i filmen. "Vi var en grupp där alla fyra individer var lika betydelsefulla."
Till sist måste jag nämna något om Jonas Gardells "Torka inga tårar utan handskar". Jag tyckte tvärtemot den samlade kritikerkåren att förra veckan avsnitt var bättre än kvällens. Det är sorglig historia men jag är mest imponerad av att de lyckats fånga tidsandan så väl. Påminner inte så lite om serien/filmen om Lasermannen som gick för några år sedan.

Fru Gårman (säger man så?) Första gången jag ser skylten på stan
Nu börjar man sälja julsaker igen - det är ju trots allt oktober...
Varför skriver man För Kids? Varför inte bara För barn? Ständigt denna svengelska.

torsdag 11 oktober 2012

Grr ny samling med Stones

En ny samlingsskiva med Rolling Stones på gång. Den går under namnet Grr och ska sammanfatta deras 50 åriga karriär. Om det finns någon grupp som gång efter annan samlat ihop sina gamla hits och gett ut dem i nya förpackningar så är det Stones. Det finns ärligt talat fler samlingar än man kan räkna till vid det här laget. Därför är släppet ungefär lika intressant som när Dylan gjorde något liknande för några år sedan, men Grr lär väl sälja en del ändå. Det är trots allt bra låtar och för att tvinga de riktiga hardcorefansen att hosta upp pengarna har de inkluderat två nya låtar. Om någon minns så gjorde de faktiskt precis samma sak när de firade 40 år tillsammans och släppte samlingen Forty Licks. Hur som helst, en av de nya låtarna, Doom and Gloome, släpptes som singel idag och den är riktigt bra tycker jag.



Kryddor från Rosengård

måndag 8 oktober 2012

Om Torka inga tårar utan handskar

Ikväll har jag kollat på Torka inga tårar utan handskar. Jag visste att det skulle vara en sorglig historia. Jonas Gardell är bra på att skriva sådant. Jag läste en intervju med honom i senaste Faktum. Han var ordentligt förbannad över hur bögarna behandlades i Sverige på 1980-talet. Jag kan förstå honom men vi är rätt många som lever just nu som inte hade ett dugg med detta att göra. Det finns väl knappt någon under 40 år som kan sägas på ett aktivt sätt påverkat samhällsklimatet under 1980-talet? Är man född 1990 är man 22 år gammal idag. Men visst har han anledning att vara förbannad på de som tillhörde en äldre generation och som inte förstod sig på dem. För att inte tala om de föräldrar som stötte ut sina barn när det visade sig att de var homosexuella. Jag minns AIDS som något man pratade om på tv när jag var liten. Jag förstod inte mycket mer av det än att det var en dödlig sjukdom som drabbade alla som ens funderade på att ha sex. Det var nog rätt mycket skrämselpropaganda. Nu har jag bara sett första delen av serien men visst kan det varit så att många helt enkelt var livrädda för att få sjukdomen. De visste kanske inte visste hur det smittades? Jag minns när jag städade på Borås sjukhus för många år sedan. En gång städade jag ett rum där det låg en mycket sjuk man. Plötsligt kom en sjuksköterska in och ropade: Vad gör du! Här inne får du inte vara utan skyddskläder. När jag gått ur rummet berättade hon att mannen som låg därinne hade Hepatit B men personalen hade glömt markera detta på dörren. Jag reagerade instinktivt med att sprita mina händer. Jag visste ingenting om Hepatit var för något (det gör jag nog fortfarande inte om jag ska vara ärlig). I sådana lägen reagerar många med att ta det säkra för det osäkra.

Här en liten notis att fundera över

onsdag 3 oktober 2012

Garfunkel drabbad av scenskräck?

Det var en skum historia det som hände med Art Garfunkel häromdagen men jag tror faktiskt det kan vara så enkelt att han drabbats av scenskräck. Att rösten påverkas av nervositet känner alla till som inte älskar att hålla tal. Men faktum är att det är vanligare än man kan tro även bland musiker och skådisar. Bland svenska musiker vet jag till exempel att Mikael Wiehe, albumaktuella Peter Le Marc och Freddie Wadling alla lider av detta. Varför skulle inte en världsartist som Garfunkel kunna ha sådana problem?
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article15543299.ab
Jag har suttit och kollat på en timme med Jan Myrdal. Han är minst sagt speciell den mannen. Fullständigt uppfylld av sig själv. Påminner mig om Ingemar Bergman av någon anledning. Kan ändå rekommendera er att se detta:
http://www.svtplay.se/video/328871/del-5

torsdag 27 september 2012

Bokmässan

Idag har jag varit på bokmässan och bland annat sett Martin Schibbye och Johan Persson. De verkade vara i fin form. Bokmässan påminner nog lite om ett etiopiskt fängelse. Förutom att man är där frivilligt då förstås.

onsdag 26 september 2012

Rapport från en tjockis

De stora luncherna på mitt jobb har gjort mig till en tjockis. Jag jobbar på en inte helt okänd teknisk högskola och luncherna är anpassade för studenterna. Unga killar i tjugoårsåldern som kan äta stora berg med mat utan att gå upp ett hekto. Jag ser hur de brukar plocka till sig en fyra-fem brödbitar och två stora glas läsk till på köpet också. Och, nej om ni undrar, man får inte ta maten själv. Den slevas upp på tallriken av personalen. Jag har gått upp fyra kilo och har nu svårt att komma i min byxor. Försöker råda bot på alltsammans med att cykla till och från jobbet men det vet i fan om det hjälper. Du behöver inte äta upp allt säger min fru. Ligger en del i det, samtidigt har jag svårt att lämna mat. Kort sagt ett riktigt i-lands problem.

Förresten verkar det som om antalet läsare av den här bloggen bara sjunker. Det är snart bara Hans som läser längre. Det syns tydligt i statistiken. Det är mitt eget fel förstås. Jag orkar inte gå in och kommentera andras sidor eller länka till nyhetssidor från Aftonbladet och då får man inga läsare. Det är ett givande och tagande på internet.

Världens bästa John Cale är på gång med en ny skiva igen. Han är vansinnigt produktiv och blir av någon anledning bara bättre med åren. Han fyllde 70 år i våras. Jag köpte för övrigt en samlingsskiva med titeln John Cale Conflict & Catalysis i förra veckan som innehöll låtar från olika artister han producerat genom åren. Den är grym. Eller vad sägs om The Stooges, Nico, The Velvet Underground, Patti Smith, Happy Mondays eller nya favoriter som Ventilator? Kolla upp dem om ni inte hört dem förut.

Här är någon form av introduktion till nya skivan. Jag fattar inte riktigt grejen men det spelar mindre roll. Han är ändå cool ändå.



Låten som spelas ovan finns det ingen riktig video till men den låter i alla fall så här:



söndag 23 september 2012

Födelsedagshelg

Igår fyllde min lillasyster 30 år. Det kändes stort på något vis. Hon hade hyrt en stor festlokal och bjudit in massor av folk och det var en bra uppslutning med mindre än en veckas varsel. Hon lever i nuet min syster.
Idag fyllde Bruce Springsteen 63 år. Han lär ha stått på scen i Rutherford New Jersey till klockan två igår natt för att fira detta faktum. Turnén som påbörjades 9 mars i år och var här i början av juli håller fortfarande på. Just nu reser de runt i hela USA och ska fortsätta med det till och med december. Hörde ni förresten vad Little Steven sa när en svensk journalist frågade vad han tyckte om att Soundtrack of Our Lives skulle splittras? "You just don´t break up a band. This is not fucking marriage! You stay together."
Det har släppts gott om skivor de senaste två veckorna. Danko Jones, The Killers, Bob Dylan, Mark Knopfler, ZZ Top och Timo Räisänen. Bortsett från Dylan (som blivit hyllad av i stort sett alla) har de andra fått blandad kritik. Jag har inte lyssnat in mig på allt men tycker till exempel att denna nya singeln från Räisänen är riktigt bra.


onsdag 19 september 2012

Veckans bilder

Den här har jag inte tagit själv men den lär vara från en p-plats i stan.
Ibland kan jämställdheten gå till överdrift...
Vi besökte Liseberg den gångna helgen. Det här är utsikten från det "nya" hjulet.
Från en annan vinkel
Bygget nedanför oss
Lite humor

fredag 14 september 2012

Ny Dylan video

Jag var inte helt övertygad från början om den här låtens förträfflighet men ju mer jag lyssnar på desto bättre blir den. Annars är jag mest förtjust i Pay in Blood från nya skivan.




onsdag 12 september 2012

Kungen är metall

Han har stål i brallan, silver i håret och guld på fickan... Hämtat från kvällens avsnitt av Danne och Bleckan
Nu har jag lyssnat in mig på ZZ Tops nya och kan konstatera att det var knappast någon Eliminator direkt. Gruppens överlägset bästa album från 1983 med låtar som Gimme All Your Lovin´, Got Me Under Pressure, Sharp Dressed Man och Legs. Sångaren Dusty Hill har dock varit svårt sjuk i cancer på senare år så man får väl vara glad att han tillfrisknat i alla fall.

Kollade in den här videon från 11 september för några år sedan.



Visst är det en bra låt men jag vet inte om jag gillar timingen. Eller vad säger ni?

 

måndag 10 september 2012

Bra musik och dålig tv

Visst var det varmt idag men det går inte att komma ifrån att hösten är här med besked. Jag har svårt att se tjusningen min glada uppsyn till trots. Men man kan åtminstone glädja sig åt en rad intressanta skivsläpp. Just nu sitter jag och lyssnar på Dylans nya skiva. Jag tycker den låter bättre än förväntat. Senare i veckan blir det att förkovra sig i de gamla skäggrockarna ZZ Top. Månadens höjdpunkt är emellertid The Killers. Av någon anledning hade Skavlan beslutat sig för att ge sig på sångaren Brandon Flowers i sitt senaste program. Han tog dit en en knepig brittisk biologiprofessor som ifrågasatte hans religionstillhörighet. Jag förstod inte syftet och det lär dröja innan bandet visar sig i svensk tv igen. Dåligt är bara förnamnet. I min värld får var och en får tro på vad som helst. Hade det varit en muslim som suttit där och blivit anklagad för att tillhöra en påhittad falsk religion hade Skavlan blivit DO anmäld snabbare än Grekland skaffat sig ett nytt nödlån. Men finns det ens några mormoner i Sverige? Ingen verkar i alla fall bry sig. 


måndag 3 september 2012

onsdag 29 augusti 2012

Lundell bråkar med Simrishamns kommun

http://www.ystadsallehanda.se/simrishamn/article1680695/Ulf-Lundells-brev.html
Visst har han rätt men han hade vunnit på att korta ner sina insändare en smula. Skala av lite, inte vara så långrandig utan bara koncentrera sig på kärnbudskapet. Ungefär på samma sätt borde han tänka när han skriver sina tegelstensromaner. Han är ju en bra författare egentligen men det är för mycket ord. Jag orkar inte med alltsammans och jag är inte ensam. I det här fallet är det inte så mycket att orda om. Man får inte bygga något utan bygglov och det hör inte till vanligheterna att man ger ett tillstånd till ett svartbygge i efterhand. Länsstyrelsen lär gå på herr Lundells linje.

The Killers släpper ny skiva

Den 18/9 släpper The Killers sitt nya album Battle Born. En högtidsdag! Här är deras nya singel Runaways:


måndag 27 augusti 2012

Ny Dylan låt från nya skivan Tempest

Idag kan man för första gången lyssna till Duquesne whistle från Bob Dylans 35:e (!) studioskiva Tempest. Jag var tvungen att slå upp vad Duquesne vad för något. Det är visst en ort i staten Pennsylvania som stoltserar med ett universitet och 10 000 studenter. Låten är väl ok men knappast något som får mig att dansa eller vad tycker ni? Klicka på länken.
http://www.npr.org/blogs/allsongs/2012/08/27/160015988/song-premiere-bob-dylan-duquesne-whistle
Jag tycker det bästa Dylan har släppt under 2000-talet är singeln Things Have Changed (från filmen Wonder Boys) från 2000 och Modern Times från 2006, även om det fanns några sköna låtar även på Love and theft och Together Through Life. Julskivan som kom häromåret var dock en bagatell.

Musiken till den här minst sagt skumma videon är låten Beyond Here Lies Nothin' hämtad från Love and theft från 2009.



Skickar också med en ny video från The Hives som hade premiär igår:


onsdag 22 augusti 2012

Veckans nyheter

Ry Cooder har i dagarna släppt en skiva med anledning av det kommande presidentvalet i USA. Skivan heter Election Special och för er som undrar. Nej, han är inte republikan han heller. Eller vad sägs om låtar som Mutt Romney Blues, The Wall Street Part of Town och Guantamo.
Jag läste förresten för några år sedan en intervju med Cooder där han var besviken på att Keith Richards kopierade hela hans sätt att spela gitarr utan att ge honom någon cred för det. I Richards självbiografi är han dock noga med att poängtera att Cooder på ett avgörande sätt förändrade hans spelstil så nu kanske han kan lägga det bakom sig.



Antingen lagar man bordet eller också skriver man en lapp om att det är sönder...
Värnamo Nyheter är verkligen en lokaltidning...
En ny version av den gamla "What´s the sound of one hand clapping"

torsdag 16 augusti 2012

Nationalteatern på Götaplatsen

Det är kulturkalas i Gbg. Jag vill tycka om fenomenet men har uppriktigt sagt lite svårt att förstå tjusningen. Visst det brukar bjudas på en och annan bra konsert men för de 25-30 miljoner det kostar borde man få ut mer. För mig är kulturkalaset flottig langos, ett fullständigt oöverskådligt program, trafikkaos och en massa tonåringar som driver runt på stan. Fast det ska villigt erkännas jag har aldrig haft tid att sätta mig in i alla aktiviteter. Det blir mest att jag ögnar igenom programmet för att se om det kommer nån bra artist. Vilket brukar resultera att jag ser en eller två konserter varje år så jag borde kanske inte vara otacksam egentligen. 
Hur som helst igår cyklade jag iväg och kollade på Nationalteatern på Götaplatsen. Det var rätt bra. Mattias Hellberg (personlig favorit från duon Hederos & Hellberg mm) sköter sedan några år tillbaka det mesta av sången och det gör han riktigt bra. Gruppen är dessutom riktigt samspelta, Ulf Dageby, Nikke Ström och Håkan Nyberg har ju hållit igång sedan 1970-talet. Samtidigt går det inte att komma ifrån två saker. 
1. Gruppen har i stort sett inte gett ut någon ny musik sedan Rövarkungens ö 1980. Det är 32 år sedan. The "World's Greatest Rock and Roll Band" Rolling Stones turnerar ju också i stort sett bara med gamla låtar men har ändå med jämna mellanrum gett ut nya skivor. 
2. Gruppen omgärdas av en drogromantik som drar en del skumt folk. Gravt alkoholiserade personer som tagit gruppen på orden om att Livet borde vara en fest. Flertalet av dem var dessutom gårdagen till ära riktigt överförfriskade när de skrålade med i Kolla kolla, Jack the Ripper och Bången trålar. 

Taskig bild men bra röj
Den i mitt tycke snyggaste bilmodellen som finns
En Ford Mustang från 1964 såg jag häromdagen
Jag har köpt en cykel i veckan. Det var rea på Sportson
så nu ska jag börja cykla till jobbet. Känns som en bra idé nu i augusti
frågan är hur det känns i november? 
Nya skivor på gång med såväl Ulf Lundell och Bob Dylan i höst. Återstår att se om de kan leverera något av intresse. De har båda varit lite ojämna på senare år tycker jag.



tisdag 14 augusti 2012

Ny låt?

Ed Sheerans fans trodde Wish you were here var en ny sång. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite lustigt samtidigt vet jag själv inte vem Ed Sheerans är så man kanske inte ska kasta sten.
http://www.gigwise.com/news/75410/ed-sheeran-fans-mistake-pink-floyd-hit-for-new-song

söndag 12 augusti 2012

Bilder från Way Out West

Det är verkligen imponerande att se hur Luger lyckats etablera WoW som Sveriges eller kanske till och med Nordens mest populära musikfestival. Men med facit i hand måste jag ändå säga att det i mitt tycke varit bättre artister de andra åren, fast Kraftwerk spelningen är förstås ett minne för livet.


Vädret kunde knappast varit bättre under lördagen
Den klassiska Way Out West skylten hade fått färg i år. Eller ja, det kanske den
hade förra året också men då var inte jag där. 
Laleh var så där underbart sprallig som bara hon kan vara. 
Festivalens höjdpunkt enligt mitt tycke. Tyvärr lyckades jag inte ta några som helst bilder som  kan förmedla vilken upplevelse det var att se denna 3D show. Fanstastiskt häftigt emellanåt även om kanske inte musiken är det jag brukar lyssna på i vanliga fall.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article15248597.ab

fredag 10 augusti 2012

Neil Youngs bästa skivor

Nu när Way Out West pågår som bäst kan det vara värt att påminna om den i mitt tycke bästa spelningen hitills i Slottskogen. Nämligen när Neil Young spelade 2008. Här kan man läsa om vilka Rolling Stone magazines läsare tycker är hans bästa skivor:
http://www.rollingstone.com/music/pictures/readers-poll-the-best-neil-young-albums-of-all-time-20120808
I stort sett alla mina favoriter finns med men jag saknar Chrome Dreams II och Le Noise på listan.
Jag ska besöka Way Out West imorgon och återkommer med uppdateringar om detta.

torsdag 9 augusti 2012

Alice Cooper på Liseberg

Jag cyklade ner och såg Alice Cooper igår efter handbollen. Det var sjukt mycket folk på plats. Särskilt med tanke på att Barcelona och Manchester United spelade på Ullevi. Halva stan var där och den andra halvan på Liseberg. Minst 22 000 enligt GP. Jag har aldrig sett den gamle skräckrockaren förut men det var en rätt underhållande upplevelse. Han spelade i stort sett alla sina gamla hits såsom I´m Eighteen, No More Mr Nice Guy, School´s Out och Poison. Saknade dock He´s Back (The man behind the mask). Mitt mest bestående intryck från konserten var att han faktiskt hade med sig ett riktigt hyggligt band. Sedan var det uppenbart att han knappast har Springsteens eller Mick Jaggers energi på scen. Man inser verkligen hur unika dessa artister är med sin vitalitet och energi. Cooper agerade mer som man kan förvänta sig av en 64 årig farbror. Han hade med sig en massa rekvisita upp scen. Det var en docka som han skakade runt med, en giljotin, en orm, marackas, en krycka, ett frankesteinliknande monster samt lite annat gott och blandat. Påminde inte så lite om Carl Einar Häckner i sina stunder och det var ju ganska passande med tanke på att han nu stod på samma scen. Förresten borde Liseberg verkligen bygga om området framför stora scenen. Hälften av av publiken ser ju ingenting eftersom det är jättelik fontän i mitten av publikområdet. Om man ska dra dit stora artister krävs det ju faktiskt lite proffsigare inramning.
Kritikterna är inte helt eniga om hur bra spelningen var. Jag hade nog placerat mig någonstans emellan de båda ytterligheterna och gett en trea i betyg.