Gott nytt år!

Jag har inte skrivit mycket här på sistone. Det har varit för mycket annat - mat, dryck, julfirande, tv-tittande och så vidare. Igår var jag och såg Bilbofilmen den var okej men 3D är inte så där fantastiskt som vissa vill göra gällande. Dessutom är alla filmer för långa nuförtiden. Den här var tre timmar och tio minuter. Det hade räckt med två timmar.
Jag följer en av mina favoritförfattare, Dennis Lehane, på Facebook. Nu har han tappat bort sin hund och skriver ständigt nya inlägg om detta. Han publicerar bilder, beskriver henne utförligt, berättar var hon senast setts, utfäster en stor belöning och lovar att döpa en sympatisk karaktär i sin nya bok efter den som kan ge tips om var hon tagit vägen. Kort sagt han är desperat men frågan är om Facebook är rätt forum. Jag menar jag har sett gott om hundar senaste veckan men knappast rätt jycke. Det tror det stora flertalet av hans följare bor en bra bit från Boston. Vore det inte bättre att annonsera lite mer lokalt? Om nu inte hunden kan springa och simma hundratals mil förstås. Det kanske är en sån där überhund?
Jag såg klart den där dokumentären om Stones förresten (Crossfire Hurricane). Andra delen var nästan bättre än den första men det var inte många sekunder som ägnades åt karriären efter 1975. Det sista stora som hände i deras karriär var tydligen att Ronnie Wood gick med i bandet. Förresten såg jag också deras  jubileumsspelning från New Jersey i förra veckan. Lady Gaga kom in i en minst sagt underlig kreation och dansade runt i en halvmeterhöga klackar. Jag satt och var livrädd att hon skulle ramla omkull men det gick bra. Sjunga kan hon bevisligen och Gimme Shelter passande henne som handen i handsken. Annars var spelningen som sådan en rätt såsig tillställning. Det tände till ibland när de fick besök av Black Keys och Bruce Spingsteen mfl men jag tycker inte riktigt Keith Richards har kraften och tempot längre. Han står mest där och plonkar på gitarren.

Om jag ska sammanfatta musiksåret 2012 var det hör och häpna ett riktigt Bruce Springsteen år. Han gjorde en fenomenal turné och en riktigt bra skiva. Annars kändes det stort att få se Tom Petty spela på svensk mark för första gången på 20 år men jag ångrar delvis fortfarande att jag inte gick och såg Pearl Jam ett par veckor senare. Alla som var där säger att det var en oförglömlig kväll. Pearl Jam hade inte heller varit i Sverige på väldigt många år och publiken sjöng med i varenda refräng. Eddie Vedder var uppenbart tagen av upplevelsen. Att få se Kraftwerk på Way Out West var också en häftig upplevelse även om det knappast är min kopp av te i vanliga fall.
Många av min favoritartister har släppt nya skivor i år Patti Smith, John Cale, Neil Young, Leonard Cohen, Bob Dylan, The Killers, Anna Terneim, Anna von Hausswolff och The Hives. Jag har svårt att säga vem som varit bäst. Det känns som en mellanår för de flesta av dem men Dylans skiva tror jag håller bäst i längden. Han är makalös på att ständigt förnya sig.
Bästa tv-programmet blir utan tvekan höstens Så mycket bättre. Redan när man såg laguppställningen med favoriter som Olle Ljungström, Maja Ivarsson och Pugh visste jag att det skulle bli bra men den som överraskat mest i mina ögon är ändå Magnus Uggla. Avslutar med hans tolkning av Olle Ljungströms "Jag och min far". En personligt favorit som han nästan lyckats göra bättre än Olle själv.

God jul!

Det är mycket Rolling Stones nu

Igår visade SVT första delen av dokumentären Crossfire Hurricane. Den behandlade bandets första tid mellan 1962 fram till Brian Jones död 1969. Jag hade högt ställd förväntningar men upplevde filmen som något rörig. Många klipp på hysteriska fans som tog sig upp scenen under konserterna, jagade bandet på flygplatser eller tågstationer osv. Jag förstod att det var detta kaos man vill förmedla och det lyckades man  med. Problemet var att musiken hamnade i skymundan. Visst nämndes att The Glimmer Twins (Richards-Jagger) hade problem att skriva sina egna låtar till en början. Man nämnde att Brian Jones bidrog allt mindre på slutet och att många av låtarna behandlade dåtidens frågor men det visste vi ju redan. Jag ville ha mer! Jag har sett liknade dokumentärfilmer om The Beatles och då har man fått höra precis allt - nästan i alla fall. Kanske hade jag för högt ställda förväntningar på en film som ska försöka sammanfatta en 50-årig karriär. Hur nu det är möjligt när det bara återstår 55 minuter till de resterande 43 åren?
Vid ett tillfälle i filmen nämndes att många unga flickor kissade på sig för att de var så entusiastiska. Faktum är att kisset rann i små bäckar längs med raderna. Åtminstone påstods det så i filmen. Jag tycker det låter osannalikt men så såg jag det här klippet och kunde konstatera att kvinnan i bakgrunden nästan låter lika hysterisk 2012 som flickorna gjorde 1964.

Det här klippet var också lite roligt: 

Musik i sjukstugan

Sedan jag fick barn har vintermånaderna varit långa sjukdomsperioder. Det är förkylningar, snuva, influensa, halsont, öroninflammation, bihåleinflammation, ögoninflammation, vinterkräksjuka och annan magsjuka. Det går i stort sett inte en vecka då ingen i familjen är dålig på nåt sätt. Själv har jag nog aldrig varit så mycket förkyld som de senaste fyra-fem åren. Just nu dras jag med halsont och snuva och minstingen har ögoninflammation. Jag fattar att sannolikt är klimatet som är boven i dramat. Det i sin tur gör att man måste ställa sig frågan vad det var som fick våra förfäder att bosätta sig på denna kalla, blöta och vindpinade plats? Men eftersom jag själv bor kvar trots att jag bevisligen skulle må avsevärt mycket bättre någon annanstans är det ingen idé att analysera vidare.
Den här bilden hade nån kollega lagt upp på Facebook i veckan. Den var rätt rolig även om den säkerligen är falsk.

Jag köpte senaste numret av Uncut i veckan. De har listat året bästa skivor, låtar, böcker, filmer, konserter, artister och så vidare. Man of the year är ingen mindre än Bruce Springsteen. Han har gett ut en spretig men bra skiva, turnerat jorden runt och bjudit på några av de bästa konserterna i sin karriär. Bilden från uppslaget nedan är för övrigt från den 28/7 på Ullevi. Det känns passande för det var verkligen en oförglömlig kväll.

Årets bästa skiva är minst sagt förvånande, Leonard Cohens Old ideas. Jag inser att jag måste lyssna mer på den. Tyckte i för sig inte att den lät fel första gångerna men på nåt vis försvann den i mängden, men utmärkelse som årets bästa skiva gör att jag måste ge den en andra chans. På andra plats kom förresten Bob Dylans Tempest och på tredje plats Jack Whites Blunderbuss.
De senaste dagarna har jag läst en hel del om spelningen för orkanen Sandys offer på Madison Square Garden i New York. Inte sedan Live Aid spelningarna under 1980-talet har så många stora artister uppträtt på en och samma scen under en kväll. Eller vad sägs om Paul McCartney, David Grohl, The Who, Rolling Stones, Bruce Springsteen, Roger Waters, Eddie Vedder, Alicia Keys, Eric Clapton, Chris Martin, Kenye West? Jag hade gärna varit där.

 

Svinkallt!

Det är 15 minusgrader idag och spårvagnarna rullar hjälpligt eller inte alls. På vägen till jobbet imorse fastnade vår vagn utanför Chalmerstunneln och vi fick alla snällt pulsa till jobbet i snön. Det tog bara en halvtimme extra. På eftermiddagen låg hela spårvagnstrafiken nere under åtskilliga timmar. Ibland kan man inte låta bli att undra hur det här ska fungera efter årsskiftet med vägtullar och tiotusentals nya resenärer men det får väl framtiden utvisa.
Idag släpptes biljetterna till Springsteens spelning på Friends Arena i Solna i maj. Plåtarna tog slut lika fort som vanligt. GP har flera gånger skrivit om att han svek Göteborg den här gången. Jag tycker inte det är så allvarligt om jag ska vara ärlig. Detta är samma turné som var här förra året. Dessutom har han ju spelat i Göteborg ett antal gånger de senaste tio åren. Han kommer säkert igen i framtiden. Spelningarna i Göteborg tenderar alltid att bli ett större party än i Stockholm.
Jag läser att Mårten Palme ska stämma regissören Mikael Marcimain och de andra bakom filmen Call Girl. Det tycker jag är bra. För även om jag gillar mycket av det Marcimain gjort förut (serien om Lasermannen var grymt bra) tycker jag att han här gått över gränsen. Det finns ingen anledning att påskina att Palme skulle gått till prostituerade. Varför räckte det inte med sanningen att det var justitieministern som besökte bordeller? Blev det inte en tillräckligt spännande film då?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15897165.ab

Avslutar med en favorit i repris, Bob Dylans Must be Santa:

The Beatles 2012

Julen är på ingång och det är svinkallt. Imorgon kommer the Killers traditionsenliga jullåt till förmån för Aidssjuka världen över. Det är sjunde året i rad nu. Av de som släppts förut gillar mest den här tokiga varianten från 2007:

Hur hade The Beatles sett ut om de lanserats idag? Kanske så här?