måndag 27 februari 2012

Vem frågade Estelle om hon ville vara på tv?

Bilderna på lilla Estelle pryder var och varannan nyhetssändning och visst är hon söt men jag kan inte låta bli att tycka att det känns helt galet. Nu ska hennes liv följas av media från vaggan till graven. Varken hennes föräldrar, hon själv eller någon annan har någon möjlighet att påverka det. Är inte det sjukt? Är inte det lite omodernt? Knappt hade vi fått reda på hennes namn så skulle Herman Lindqvist kommentera valet. Vem gav honom den rätten? Kända personer brukar ha svårt att hålla deras barn bort från offentlighetens ljus om de skulle vilja det. När det gäller kungligheter är det så gott som omöjligt. Familjen Wallenberg har sedan årtionden praktiserat rollen att verka men inte synas. Kungafamiljens roll är att synas men inte verka eller höras.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14436466.ab

Erland Josephsson är död. Det var tråkigt förstås men han har varit sjuk länge. Det föddes många stora skådisar i Sverige under 1920-talet. Nu är de alla i stort sett borta. Margaretha Krook, Jarl Kulle och Ernst-Hugo Järegård var alla fantastiska. Max von Sydow är den sista av dem i livet och nog hade han förtjänat en Oscar, men det är klart, Christopher Plummer är 82 år han med...

söndag 26 februari 2012

Johnny Cash 80 år!

"The man in black" skulle ha fyllt 80 år idag om han hade levat. Det firar vi med den här charmiga tolkningen av Dylanlåten "Man gave name to all the animals". Under en lång rad år fick inte Johnny Cash någon större uppmärksamhet. Han gjorde plattor och turnerade men 1975-95 är knappast att betrakta som hans storhetstid. På ålderns höst träffade han producenten Rick Rubin. Tillsammans gjorde de Johnny Cash bästa skivor på 30 år. Hans tolkningar av Depeche Mode, Nine Inch Nails, Tom Petty m.fl. låg helt rätt i tiden. Helt plötsligt spelades han på MTV och fyllde stora arenor igen. Tyvärr var hans hälsa inget vidare och han blev bara 71 år.

Bäst just nu

Jag köpte nya Lalehskivan till min älskling och nu går den varm här hemma. Från början tyckte jag singeln inte var så bra men som med det mesta från Laleh så växer den med tiden.

Efterlysning!

I fredags blev jag av med min ipod. Jag är lite osäker på var den försvann men det var någon gång under fredag eftermiddag/kväll kring Avenyn. Nu låter det förstås som om jag supit bort den och så kan man förstås se det men jag saknar den lika mycket i alla fall. Om någon mot all förmodan får för sig att googla på Rock and roll heart kommer ni kanske hit och kan i så fall skicka mig ett meddelande. Hittelön utlovas!

måndag 20 februari 2012

MC5:s basist död

Basisten Michael Davis från originaluppsättningen av MC5 dog av leverskador den 17 februari. Det vållade inga större rubriker i Sverige men gruppen har haft stor inverkan på en lång rad grupper såsom Ramones, New York Dolls, Motörhead och Rage Against the Machine, för att inte tala om svenska grupper som Nomads och Hellacopters. Jag kommer ihåg att jag såg filmen MC5: A true Testimonial på Göteborgs filmfestival 2003. De båda filmakarna Laurel Legler och David C Thomas var på festivalen för att presentera filmen. De hade jobbat med den i sju år så skam vore väl annars. En del av det filmade materialet kom från amerikanska FBI som bevakade gruppen under flera år pga deras politiska åsikter. De var riktigt radikala på sin tid och umgicks bland annat med The White Panther Party och Allen Ginsberg och protesterade högljutt mot Vietnamkriget. Samtliga deras tre första plattor är i dag att betrakta som klassiker och Michael Davis var med och spelade in dem allihop. Nu återstår bara trummisen Dennis Thompson och sångaren Wayne Kramer från den ursprungliga sättningen med fem personer.




Tog de här bilderna igår. Vädret var riktigt fint och jag var väl inte speciellt sugen på att åka hem till stan på söndag eftermiddag. Katten kommer från bondgården inte långt ifrån vår stuga. Kolla in "David Bowieögonen".



onsdag 15 februari 2012

Nygammalt från Hederos & Hellberg

Jag köpte Hederos och Hellbergs nya liveskiva "Bless me" i helgen. Eller ny förresten, låtarna spelades in på Konserthuset i januari 2003. Det var en grymt bra konsert. Något av det bästa jag sett faktiskt. Anledningen till att den spelades in var för att den skulle sändas i P3 Live. Jag funderade faktiskt över varför de inte gav ut den på skiva redan 2003 men det skulle alltså dröja till 2012. Vad är det då som är så bra? Ja, för er som inte känner till det så är Hederos och Hellberg en duo. Den består av Martin Hederos som spelar piano/orgel i Soundtrack of our lives och Mattias Hellberg som bland annat sjunger i Nationalteatern sedan ett par år tillbaka, men som även gett ut egna skivor. De gav ut två skivor och en ep i början av 2000-talet med tolkningar av andras låtar (+ ett par egna). Det var låtar av Cohen, Dylan, Nick Drake, Tom Waits, Velvet Underground, Stones, Neil Young. Ja, ni fattar. Rocklåtar i ny tappning med piano och sång. Enkelt men ändå genialiskt bra. De spelade överallt under ett par års tid. Jag såg dem ett par ggr i Gbg och Lund under de här åren. Men helt plötsligt deklarerade de att de inte längre skulle spela tillsammans, men först skulle de göra en sista spelning på Konserthuset. Sedan dess har de dock spelat tillsammans några gånger. Bland annat uppträdde de på Way Out West 2009 (eller om det var 2008) och på Pustervik här i Gbg så sent som för några veckor sedan.

söndag 12 februari 2012

Helgens bilder

ICA Kvantum i Sannegården har kommit på lösningen för alla singlar. Gå och handla på Alla hjärtans dag med en särskild kundkorg. Jag tycker det är en lysande affärsidé även om jag kanske inte tror så många hittar kärleken där bland Skogaholmslimpor och leverpastej.


Idag besökte vi Sjöfartsmuseet. Det var trevligt. När man ser alla modellerna av fartygen som byggdes på varven i Göteborg är det svårt att inte bli imponerad. Frågan är vad vi gör i Sverige idag som man skryta med i framtiden? Inte låtarna i melodifestivalen i alla fall.


Här sitter jag och äldsta sonen på ett kafé på Haga Nygata. Förr i världen kunde jag och mina vänner sitta i timtal och snacka skit på kaféerna i Haga. Nu hade vi druckit upp och smällt i oss semlor och chokladbollar på under tio minuter.


Jag läser att Whitney Houston är död. Sorgligt men kanske inte så oväntat med tanke på hennes leverne. Jag har ingen speciell relation till henne men det klart att en gång i tiden hade hon en fantastisk röst. Den här bilden var med i Aftonbladet idag. Här står hon bredvid Michael Jackson, Elisabeth Taylor och Liza Minelli. Nu bara några år senare är tre av dessa döda.


Avslutar med helgens bästa låt. Det blir inte bättre.



torsdag 9 februari 2012

Humor

Idag har jag både spelat innebandy och badminton så nu orkar jag verkligen inte blogga. Men den här bilden var så rolig att jag måste publicera den.



söndag 5 februari 2012

Söndagsångest

När jag flyttade in på mitt nya rum på jobbet stod där två bokhyllor fyllda med pärmar, tidskrifter och böcker. Det gjorde mig faktiskt lite småsur. Varför rensar man inte ut efter sig när man ska sluta? Visst fanns det en hel del viktigt material , men också mycket skräp. Jag behövde plats för mina egna pärmar och beslöt mig därför att rensa litegrann. Jag hivade en del tidskrifter och pärmar, däribland min företrädares JÄMO-kartläggningar. Jo, jag vet att så får man kanske inte göra. Men jag tänkte att JÄMO har säkert fått ta del av siffrorna ändå så varför ska de fylla upp mina hyllor. I torsdags fick jag höra att det nya JÄMO ombudet skulle komma till mig nästa vecka. Hon letar visst efter sin företrädares gamla pärmar och fått beskedet att de skulle stå på mitt rum. Hur ska man slingra sig ur något sådant? Det återstår att se.

Nu har jag varit och sett min sista filmfestival film för i år. Red state av regissören Kevin Smith som tidigare mest gjort komedier som Clerks 1 och 2 och halvtaskiga actionrullar som Daredevil. Den här gången har han emellertid lyckats göra en någorlunda seriös film om sekt i USA som tagit lagen i egna händer. Jag uppskattade den mest för samhällskritiken i slutet. Annars fick jag tips om en annan film som jag kanske inte ska se...

onsdag 1 februari 2012

Valkampanj med musik

Den amerikanske politikern Newt Gingrich försöker använda populära låtar som Eye of the Tiger och How do you like me know i sin valkampanj för att bli republikanernas presidentkandidat. Synd bara att han inte kollat upp att artisterna bakom låtarna sympatiserar med hans politik. Nu blir det nya rubriker varje dag i de amerikanska tidningarna. Påminner mig om när Ronald Reagan gjorde ett liknande misstag i mitten på 1980-talet genom att använda Born in the USA i sin återvalskampanj. Refrängen tilltalade honom men den bittra samhällskritiken i verserna gick honom helt förbi.

Jag har fotat litegrann med min mobil på sistone. Med lite effekter kan man ta riktigt fina bilder.