Record store day en succé

Jag och min äldsta son var på plats på Bengans 10.40 i lördags. Redan då var massor av folk på väg upp för trappan med välfyllda kassar trots att butiken bara varit öppen i 40 minuter. Record Store Day har blivit en megasuccé. För varje år har det vuxit litegrann och nu är evenemanget större än någonsin. Jag gillar konceptet men det är knappast några fynd man gör. Flertalet av de 643 skivorna som i år givits ut särskilt för evenemanget är ganska dyra men det verkar folk bry sig mindre om. Många utgåvor var redan slut när vi anlände till butiken. Det här en hobby som många tar på yttersta allvar.Vad köpte jag då? Jo det blev en EP med Springsteen, en EP med Phosphorescent och en singel med E-Street Band.
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-vinylskivan-har-blivit-en-statussymbol-som-visar-att-man-tar-musiken-pa-allvar/

Varför är det knappt några tjejer här undrar min 6-årige son?

Snyggaste skivinköpet för i år - en nyåtgåva av en singel med E-Street Band från 1977

Seasick Steve till Way Out West

Jag hade inte hört talas om karln förrän Luger bokade honom men det här låter ju riktigt bra. Frågan är om han tar med sig John Paul Jones (fd Led Zeppelin) till Slottskogen? Han spelade bas på senaste skivan. Det är väl knappast troligt men vilken bonus det hade varit.

Till helgen öppnar Göteborgs stadsbibliotek igen efter två års renoveringar. Jag hoppas kunna gå dit med familjen. Annars ser jag förstås fram emot Record Store Day på lördag. I år med unika skivsläpp från bland annat Bruce Springsteen, The Doors och Neil Young. 

http://www.recordstoreday.se/index.html

Berry och Young mår inget vidare

Igår läste jag att Chuck Berry verkar ha gjort sin sista spelning. Det har varit en nedåtgående trend för honom i rätt många år nu. En bekant såg honom spela tillsammans med Little Richard och Jerry Lee Lewis för några år sedan och det var verkligen inget vidare. Nu verkar han dessutom inse det själv. Jag är svårt förtjust i Chuckens musik. Det är något med rytmen och gitarrspelet som tilltalar mig. Kanske är han den främsta 1950-tals artisten efter Elvis? Men några fler turnéer lär han inte orka med. Hoppas han kan få ta det lugnt några år istället.

http://www.svd.se/kultur/chuck-berry_3467836.svd



En annan som inte heller verkar må så bra nuförtiden är Malcolm Young från AC/DC. Ryktena gör gällande att han drabbats av en stroke och med tanke på dagens meddelande på gruppens hemsida (se nedan) verkar han svårt sjuk. Gruppen som i år firar 40 år tillsammans höll på att spela in en ny skiva och skulle därefter ut på en ny världsturné. Nu får vi väl se hur det blir med den saken även om de skriver att de ska fortsätta spela musik tillsammans. Jag såg dem när det spelade på Ullevi 2009 och då (som alltid?) var det framförallt lillebrodern Angus Young som var den stora behållningen.



http://www.acdc.com/us/news/message-acdc

20 år sedan Kurt Cobain hittades död

Imorgon är det 20 år sedan en elektriker hittade Kurt Cobain skjuten i huvudet i hans eget hus i Seattle. Han hade då vari död i tre dagar och efterlämnade hustrun Courtney Love och en tvåårig dotter. Jag minns att jag och min bror läste om det i en notis i tidningen. Det kändes overkligt. Inte för att jag inte trodde det var sant men för att tidningen inte förstod betydelsen av händelsen. Nirvanas Smells Like Teen Spirit spelades oavbrutet på MTV 1991 och gjorde över en natt alla pudelrockande rockstjärnor i spandex och läder töntiga. Kurt Cobain var äkta vara. Gruppen hade sålt 75 miljoner och fick en notis i morgontidningen. Hur som helst. Kvällstidningarna hade fattat grejen och under de kommande dagarna kunde vi läsa allt om händelsen. SVT visade i helgen en usel dokumentär om hans liv för att uppmärksamma årsdagen. Istället för att berätta om hans musik och skapande fokuserade den på hans mentala tillstånd. Var han verkligen deprimerad? Var han en otrevlig person? Vad hade han för förhållande till media? Hur länge hade han använt droger och vilka preparat var det? Jag orkade knappt se klart eländet. Jag uppskattade intentionen men i det här fallet var de lika mossiga på SVT:s kulturredaktion som man var på Sydsvenskan för 20 år sedan. De borde visat Unpluggedkonserten från 1993 istället. Det hade varit en värdig gest.