Pratglad Patti Smith på Liseberg

Det var otroligt mycket folk på Liseberg igår. Långtifrån alla var där för att se Patti Smith och hennes band, men drygt 40 000 personer hade löst entré och säkert hälften trängdes framför stora scenen klockan nio. Ljudet var svajigt till en början och det tog en stund innan konserten tände till men sedan var det oerhört bra. Inte minst när Horses följdes av Gloria. För att inte tala om Because the Night och Rock n Roll Nigger. Till skillnad från Bob Dylan som var här på besök för några veckor sedan har hon en del att säga mellan låtarna. Hon tillägnar en låt till hennes goda vän Henning Mankell och hon nämner sitt favorithotell Eggers i Göteborg. Hon är stolt över att stå på samma scen som Jimi Hendrix spelat på för mer än 40 år sedan. I slutet av konserten säger hon att generation inte behöver några vapen, bomber eller missiler, utan att det räcker med en elgitarr. Sedan sliter hon av alla strängarna från den hon håller i handen. Jag väntar mig att hon ska göra som Pete Townsend och drämma den i golvet också men hon är trots allt 67 år. När jag går hem från Liseberg kan jag inte låta bli att tänka på Neil Young. De tillhör samma generation och är stöpta i samma form (inte minst utseendemässigt), även om många musikkritiker förknipper henne med punkscenen som växte fram i 1970-talets New York är det mer rock n roll än punk. Senare på kvällen läser jag på hennes hemsida att de ska turnera tillsammans i USA i höst. Det låter som en lyckad kombination.

http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/konsert/konsert5fyrar/1.2444118-patti-smith-liseberg-onsdag

Ännu en dag på jobbet med Bob Dylan

På tisdagskvällen samlades 7500 personer i Trädgårdsföreningen för att se Bob Dylan. För egen del var det fjärde eller femte gången. Jag har lite dålig koll för närvarande. Hur som helst, han är ett geni. Kanske den största någonsin. Det finns ingen som är så svår att förutsäga. Hans skivor och konserter har låtit så totalt olika genom åren. Han spelar många av sina gamla låtar även den här kvällen men de låter annorlunda (förstås). För närvarande sitter han vid sitt piano mest hela tiden. Tempot går upp och ner. Han väljer att betona nya ord och stavelser i låtarna. Sjunger mästerligt emellanåt och kraxar lite vid andra tillfällen. Under hela spelningen säger han inte ett ord till publiken ändå ser han ut att trivas. Han mår kanske som bäst på scenen? Varför väljer han annars att turnera oavbrutet på ålderns höst? Bäst den här kvällen var i mitt tycke Levee's gonna break och All along the watchtower. När jag hörde den senare kunde jag inte låta bli att fundera över en intervju jag läste med Dylan för många år sedan där han menade att att han måste framföra den så som Jimi Hendrix valde att spela den. Hendrix hade nämligen gjort den till sin. Det må så vara men nu har Dylan tagit tillbaka den igen. 

Pearl Jam på Friends Arena

Det blir till att blogga från mobilen så här i semestertider. Sedan tidigare vet jag att layouten brukar bli mindre bra då men det får ni ha överseende med. I lördags var jag på Friends arena för första gången. Förväntningarna på Pearl Jam var rätt stora inte minst efter deras senaste succébesök i Globen. Jag hade biljetter till deras konsert i Sthlm år 2000 men så fick jag feber och kunde inte gå. Dagen efter spelade de i Roskilde med ett dystert facit (11 personer klämdes ihjäl). Under mer än 10 års tid undvek de sedan Europa. Nu är de emellertid tillbaka för andra gången på bara två år. Friends arena är emellertid ingen vidare konsertarena. Att ljudet är kass vet de flesta vid det här laget men det är dessutom svårt att skapa nån vidare stämning i en "betong-lada". Pearl Jam lyckades emellertid riktigt väl med just detta. Kanske berodde det på låtvalet? De spelade det de allra flesta i publiken ville höra, nämligen i stort sett hela sin första skiva Ten. En skiva som bara i USA sålts i mer än 10 miljoner exemplar. Men det kan också berott på att de sedan många år är extremt samspelta och uppenbarligen sett fram emot den här konserten. Jag läste en intervju med gruppen några dagar innan där de förklarade att konserten i Globen 2012 var den turnéns höjdpunkt. Inte minst tack vare den enorma publikresponsen. Alla sjöng med i varenda låt! På Friends arena gjorde de sitt allra bästa för att återuppliva succén. Förutom låtarna från Ten fick vi njuta av covers på Pink Floyds Mother och The Whos Baba O Riley. Publikens sång i Better Man, Even Flow och Alive gick inte heller att klaga på. Bäst från senaste skivan var låten Sirens. 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/article19137279.ab