Keith Richards under the influence

Idag sålde Håkan Hellström sålde ut Ullevi två ggr om. Det är tidigare bara något som Bruce Springsteen lyckats med. Imponerande! Men jag begriper faktiskt inte riktigt hur det gick till. När han spelade sist var det gott om biljetter kvar ganska nära inpå konserten, men den här gången ville betydligt fler vara med om folkfesten.
Jag har kollat på Keith Richards dokumentären Under the influence på Netflix i veckan. Den var klart sevärd även om jag hade hört många av berättelserna förut. Om hur han träffade Mick Jagger på tåget med två skivor under armen, hur Muddy Waters målade väggarna i Chess studio när Stones kom dit för första gången och hur Chuck Berry smockade till honom när han fingrade på hans gitarr. Det som gör mig mest undrande är hur lite han pratar om Stones senaste 40 år. Jag tror inte han någon gång nämner Ronnie Woods namn. Desto mer tid ägnas åt hans hobbyband The X-Pensive Winos, vilket får mig att misstänka att filmen mest av allt är gjord för att sälja hans nya soloskiva Crosseyed Heart.
Nu är det snart dags för säsongstart för Så mycket bättre. Hoppas att fler kommer att inse Kleerups storhet.

Henning Mankell död

Det var bara en knapp vecka sedan jag läste en intervju med honom i GP. Det framgick tydligt att han var ordentligt sjuk men knappast att tiden var så knapp. Jag betvivlar att han visste det själv. Han ville inte vara med på bokmässan i år för han var rädd för att åka på en infektion. Jag såg honom där för två år sedan. Det var i GP montern och han satt där och småpratade med Jan Myrdal. Knappast kunde man då tro att den betydligt äldre Jan Myrdal skulle överleva honom. De pratade bland annat om socialt engagemang och att ta ställning för rätt saker. Jag minns att jag då tyckte Mankell var ganska självgod, men samtidigt hade han förstås rätt. Han tillhörde en av de få som vågade ta ställning och göra något aktivt för att bekämpa fattigdom/orättvisor mm. En annan gång för betydligt längre sedan såg jag Mankell på stora scenen på Borås stadsteater. Det var i mitten på 1990-talet när jag gick på gymnasiet. Han läste noveller och berättade om sitt författarskap för att inspirera unga människor att läsa och skriva. Den gången minns jag att jag blev förvånad över att få reda på att han en gång bott i Borås. Han var redan då en världsberömd deckarförfattare. Annars förknippar jag honom förstås väldigt starkt med Ystad och Österlen. Jag har varit där mycket och det var där böckerna om Kurt Wallander utspelade sig. Det är många som sörjer honom idag men han var ändå nöjd med sitt liv och de val han gjort. Han tyckte inte att han slösat bort sitt liv. Det måste ändå vara skönt att kunna känna så och få människor har ju varit så produktiva och sett så stora delar av världen som Henning Mankell. Synd bara att han inte fick leva några år till.
Här en passande låt från Mankells kompis Patti Smith:

http://www.gp.se/kulturnoje/1.2845411-henning-mankell-i-stor-gp-intervju