Håna oss Vi rör oss Ni står still... (747)
Är min absoluta favoritfras med Kent och den sammanfattar gruppen fantastiskt bra. Jocke Berg säger det själv denna fredagskväll "Nuförtiden tycker alla så mycket om allt och alla, men ni ska bara ge fan i att bry er om vad alla andra tycker!" Och det är verkligen Kents recept på framgång. Gruppen har inte brytt sig om att följa några trender eller om de uppfattats som pretentiösa, vänstervridna och journalistfientliga. De har fortsatt att göra sin grej i alla fall. Nu väljer de att sluta trots att fansen tycker de borde fortsätta i all evighet. Deras skivor har varit mer ojämna på senare år men har ändå innehållit fantastiska låtar som 999, La Belle Epoque och Gigi. Men om man jämför med Hagnesta Hill, Vapen och ammunition och Du & jag döden som kom ut mellan 2000 och 2005 är det stor skillnad. På den tiden blev allt de rörde vid guld. Jag har för min del aldrig riktigt uppskattat deras mer elektroniska sound från 2009 (Röd) och framåt. Kanske berodde det på att gitarristen Harri Mänty lämnade gruppen 2006? Jag har egentligen ingen aning, jag vet förvånansvärt lite om hur de jobbar. Dessutom är det kanske inte så förvånande att jag gillade dem bättre när det var mer gitarrer.
Första gången jag såg Kent spelade de tillsammans med Cardigans på Olympen i Lund. Det bör ha varit 1998 eller kanske 1999. Redan då hade jag lyssnat på dem i flera år. De har hängt med enda sedan 1995 då jag gick mitt andra år på gymnasiet. En helt osannolikt lång tid egentligen och därför att det inte heller så konstigt att så många vill säga adjö på den sista turnén. Tre utsålda kvällar Scandinavium är bara början på den odyssé som avslutas på Tele 2 Arena i Stockholm den 17 december. Jag betvivlar att någon kommer bli besviken för de spelar verkligen sina bästa låtar. En enda lång greatest hits kavalkad, med en ljud- och ljusshow som är helt perfekt! Problemet är väl bara att det knappast finns något större utrymme för improvisation. Det är en ytterst välrepeterad föreställning men Jocke Bergs mellansnack kändes ändå spontant. En kärleksförklaring till gruppens övriga tre medlemmar; Martin Sköld, Markus Mustonen och Sami Sirviö. De kommer nog ha förvånansvärt lätt att bara lämna bandet utan att bli igenkända av gemene man på gatan. Det har trots allt från dag ett varit Jocke Berg som varit den verkliga stjärnan i bandet.
Tack för allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar