torsdag 11 maj 2017

Kiss live i Scandinavium 2017



Publiken var minst sagt blandad och påminde inte så lite om den som i höstas satt och kollade på Monster Jam på Ullevi. Det var gott om medelålders män men också många barnfamiljer. Konserten var fantastiskt underhållande måste jag säga. Jag har sett många genom åren men det här var verkligen någonting extra. Det var blinkande ljusramper, konfetti, linor i taket, scengolv som hissades upp i luften, fejkblod, eld och fyrverkier. Kort sagt det mesta man kan förvänta sig av en storslagen show. Musiken var en kavalkad av gruppens greatest hits med tonvikt på gamla godingar från 1970-talet. Precis så som majoriteten av publiken ville ha det. Det enda smolket i glädjebägaren var väl Paul Stanleys röst som var rent ut sagt bedrövlig emellanåt. Han låter som en pojke i målbrottet och kan inte längre sjunga några höga toner. Rent fysiskt verkar han annars vara i högform. Man ser ju fortfarande magrutorna...





Jag filmade lite också. Den ligger här:


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar