Jag tänkte skriva några rader om årets festival som enligt uppgifter i media var den mest välbesökta någonsin. Detta trots att jag till en början inte tyckte årets bokningar var så fantastiska, men så här i efterhand får jag kapitulera och inse att det bara är jag som inte längre har tillräcklig koll. Frank Ocean, The XX och Lana Del Rey är världsstjärnor idag. De har alla sålt åtskilliga miljoner skivor och Del Reys låt Summertime Sadness har som exempel spelats 237 miljoner ggr på Spotify. Ska jag utse några konsertfavoriter får det bli Ryan Adams, The XX, Band of Horses och Lana Del Rey. The XX bjöd defintivt på den snyggaste showen. Jag filmade Del Rey litegrann och den sekvensen har redan setts av fler än någon av mina andra filmer på Youtube. Vädermässigt var festivalen riktigt bra under både torsdagen och fredagen, men på lördagen regnade det större delen av dagen. Traditionsenligt får man väl ändå säga för det har ju en tendens att regna den här helgen av någon anledning.
Jag såg två filmer också. Filmerna var den utmärkta I Called Him Morgan och den nyligen guldpalmsbelönade The Square. The Square var i mitt tycke inte alls lika bra som Ruben Östlings förra film The Tourist, men den innehåller förstås några riktigt spektakulära scener. I Called Him Morgan, av den svenska regissören Kasper Collin, var oerhört välgjord och berättade den sanna historien om jazzmusikern Lee Morgan och hans fru Helen. Lee Morgan brottades med ett omfattande narkotikamissbruk men räddades ur rännstenen av Helen. Dessvärre skulle det också bli Helen som avslutade hans liv i förtid genom att skjuta honom på en nattklubb i New York. Filmen hade inte så få likheter med Searching For Sugar Man. Efter filmen berättade Kasper Collin att det kanske inte var alldeles konstigt eftersom han delvis arbetat med samma team som hjälpt till att göra denna film på SVT.
 |
| Ryan Adams |
 |
| The XX |
 |
| Band of Horses |
 |
Lana Del Rey
|
