Nu börjar VM!!!

Och det ska bli så roligt alldeles oavsett hur det går för Sverige. 😏

Foo Fighters och Hollywood Vampires - konsertsommaren 2018 har börjat!

I tisdags var jag och såg Foo Fighters på Ullevi. Det var som vanligt en riktig folkfest! Jag minns för några år sedan när jag läste en dystopisk krönika att vi snart skulle ha sett den sista stora arenakonserten. Att Springsteen, Stones och U2 var de sista stora artisterna som skulle kunna locka så mycket folk. Det stämmer förstås inte för folket älskar dessa jättespelningar alldeles oavsett om det är Coldplay, Håkan Hellström eller som i det här fallet Foo Fighters som står för underhållningen. David Grohl hade förstås den senaste spelningen på arenan i färskt minne. Hans olycka då han ramlade av scenen efter en halv låt kom även att prägla även den här tillställningen. De inledde konserten med att låta en "look a like" ramla av på samma ställe, tillägnade låten My Hero till den läkare som tog hand om honom den kvällen och avslutade alltsammans med att ge honom sin gitarr. Konserten var minst lika bra som förra gången, om än inte lika minnesvärd. För egen del tycker jag att några av de senaste låtarna är lite väl jämntjocka, men det är väl som mick Jagger brukar säga "Nobody wants to hear your new record!" Stämningen när de spelade Best of you går däremot inte att ta miste på. Ännu ett klassiskt Ullevi-ögonblick. Det blir inte mycket bättre än så. Jag filmade annars lite när David tog över trumpinnarna och lämnade över micken till Taylor Hawkins (bandets näst skönaste snubbe). Hawkins sjöng den gamla Queen/Bowie låten Under Pressure.

På nationaldagen kunde man välja på att gå till Trädgårdsföreningen och se en minifestival med bland annat Future Islands och The National eller gå till Liseberg och se Hollywood Vampires. Jag är svårt förtjust i The National men andra åtaganden gjorde det svårt att hinna med så det fick bli det senare alternativet. Ett hobbyband med Joe Perry (fr Aerosmith), Alice Cooper och Johnny Depp(!). Det låter kanske lite förvånande men de visade sig vara betydligt bättre än jag hade trott. De spelade flertalet gamla favoritlåtar med bland annat Motorhead, Bowie, AC/DC, The Who och så förstås några av Aerosmith och Alice Coopers egna låtar. Hur lät Johnny Depp då kanske ni undrar? Jo, han är förstås ingen sångare av rang men helt ok ändå och han verkade av allt att döma ha roligt. Att de sedan blev totalsågade i GP får väl ses som en fjäder i Alice Coopers hatt. Recensenten har inte fattat att det är underhållning och inte blodigt allvar även om det är frågan om gamla vampyrer.

Aviciis bortgång

Den gångna veckan har handlat mycket om musikern Aviciis bortgång. Jag skriver musiker för även om han enbart gjorde musik på sin dator råder det inget tvivel om att han var ordentligt begåvad. Detta visar inte minst dokumentärfilmen True Stories som finns att beskåda på SVT play. Jag kan inte låta bli att se likheterna med nära anhörig som också gick bort alldeles för tidigt livet för nu snart 9 år sedan. Han var också väldigt duktig på datorer men mindre bra på att hantera livet.
https://www.svtplay.se/video/17478602/avicii-true-stories

Annars har ju Svenska Akademien varit i fokus. I dagarna fick vi reda på att den sk kulturprofilen Jean-Claude Arnault också tafsat på kronprinssessan Victoria. Han gör ingen skillnad på adel, präster, borgare eller bönder i den bemärkelsen. De är alla hett villebråd men Horace Engdal har i en ny intervju i P1 varken hört eller sett något och förresten uppskattar många kvinnor den typen av vivörliv(!). För att inte tala om när han frågan om han ångrat något. Nja, bara en sak och det var att han inte i stoppade utredningen om kulturprofilen i tid. Alltså inte att han under så många år umgåtts med en person som visat sig vara en riktig skitstövel. Nej, självklart inte för han är ju inte mycket bättre själv.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1061458?programid=4058

Tisdagslåten - Slaid Cleaves "Drunken Barber´s Hand"

Jerry Williams död!

Återigen får man en ping i mobilen om att en rocklegend gått i graven. Den här gången var det vår "egen svenska rockfarfar" Jerry Williams. Jag trodde att han var en sådan där krutgubbe som skulle bli minst 90 år. Han tränade boxning och överarmarna var inte att leka med, men vad hjälper det när man fajtas mot liemannen? Han vinner ju alltid i sista ronden. Jerry Williams var på många sätt från en svunnen tid. Han kom från arbetarklassen, snackade stockholmsslang, röstade på vänstern och snusade ettan. Jag fick aldrig förmånen att se honom uppträda och nu när det är kört kan man undra varför? Men han tillhörde som sagt en annan generation och gjorde mest krogshower på senare år. Det är inget format som lockat mig något vidare men Jerka lär ha varit en riktig underhållare. En artist som gav allt på scen. Jag har lyssnat en hel del på vad som skulle bli hans sista skiva, Ghost Rider. Den producerades av Ian Persson från Soundtrack of our lives. Där tolkade han låtar av Stooges och Suicide och gjorde en duett med Anna Ternheim. Alltsammans låter förträffligt och det det gläder åtminstone mig att han fick sluta på topp.

En annan som lyckligtvis inte är död ännu är Bob Dylan. I början av mars släpptes The Avener en remix av hans gamla låt Masters of War. Jag är svårt förtjust i The Avener och även den här gången funkar det riktigt bra eller vad tycker ni?