Anna Ternheim live på Tjolöholms slott

Igår gick vi på Anna Ternheim. Det var bra som vanligt men jag föredrar när hon har ett band med sig. Det blir lätt lite enformigt i längden med bara hon och en gitarr. Även om det här fallet handlade om ganska många olika modeller med olika sound. Men hon medgav själv på slutet att åtminstone Shoreline borde ackompanjerats av ett piano. Nu blev det istället en mäktig a capella version. Jag fick inte på video men väl den här Fleetwood Mac covern: 

Mitt under konserten nåddes jag av beskedet att Charlie Watts dött. Det var sorgligt och förtog lite av stämningen. Det finns ingen som spelar trummor som Charlie och Stones utan honom är verkligen inte samma sak. Men Johan Lindqvist krönika i GP var bara dum. Det finns inga skäl att i en minnstext göra någon slags barnslig jämförelse mellan Stones och Beatles. De var båda fantastiska - men på olika sätt. Att sedan inte Lindqvist förstått Beatles storhet är oerhört märkligt och får åtminstone mig att bli övertygad att han valt fel yrke. 

Med Charlie Watts borta finns inte längre The Rolling Stones | GP

Äntligen levande musik igen!

 I helgen var jag på första konserten på mycket länge. David Urwitz spelade på Kajskjul 8 som en del av det kraftigt bantade Kulturkalaset. Urwitz har en fantastiskt bra röst och sångerna är härligt vemodiga. Dessutom hade han en utmärkt gitarrist med sig eller som han uttryckte det själv en som till skillnad från honom själv kan spela hans lite svårare riff. Uppskattade verkligen hans mellansnack inte minst när han berättade om hur han handlade trätrall på Bauhaus. En musiker med tummen mitt i handen på äventyr. 

Rolling Stones ska turnera USA runt i höst. Det sker nu för första gången utan Charlie Watts som håller på att återhämta sig efter ett medicinskt ingrepp av något slag. Ingen vet riktigt vad det handlar om den här gången, men han drabbades ju av strupcancer för många år sedan. I värsta fall är det någon form av återfall. Ersätter gör Steve Jordan som tidigare spelat med ett otal musiker såsom Eric Clapton, Chuck Berry, Sheryl Crow Neil Young och Bruce Springsteen. Han har också under många år varit en del av Keith Richards "hobbyband" X-pensive Winos. Frågan många ställer är förstås om det här är början på slutet för Stones som nästa år skulle fira 60 års jubileum? 

Gläds annars åt att Dylan ska släppa ännu en "Bootleg Series". Den 16:e i ordningen. Helt otroligt med alla dessa låtar som andra skulle dö för men som Dylan själv inte tycker platsar. Den här gången är det musik från första halvan av 1980-talet som står i blickfånget. En period som knappast setts som hans bästa eller mest kreativa. Men kanske finns det anledning att ompöva den? Första singeln kan ni lyssna på själva nedan och Infidels från 1983 har jag alltid gillat.