Zelmani i det lilla formatet

För drygt 15 år sedan såg jag och min fru Sophie Zelmani på Storan. Vi var nykära och jag minns att det var fantastiskt bra. När vi flyttade ihop hade vi tre skivdubletter. Det var Nirvanas Unplugged och två av Zelmani. Men precis som så många andra har jag mer eller mindre slutat lyssna på henne. Inte för att hon slutat göra musik för hon har idogt fortsatt släppa skivor med jämna mellanrum, men det hennes karriär har gått i stå. Hennes första 5 skivor sålde guld. Nu får hon spela på Lisebergs minsta scen, polketten. Det gör inget, för formatet passar henne utmärkt, men hon förtjänar mer uppmärksamhet. Egentligen är det oklart varför det blivit så här. Jag har lyssnat på singeln "Only a Miracle" från senaste skivan och det låter fortfarande mycket bra, men hennes musik har svårt att nå ut nuförtiden. Det är knappast musiken som spelas på radio eller några uteställen. Sedan är förstås variationen begränsad. Hon låter likadant idag som 1995 men det gör ju många artister utan att publiken tröttnar. Jag läser några intervjuer på nätet där det står att hon numera har svårt att försörja sig på musiken. Det känns inte riktigt rättvist.

Hur var konserten då? Jo, hon började med att presentera bandet. Det är gulligt på något vis och kontrasten till Dylan som jag såg för några veckor sedan kunde knappt varit större. Han sa ingenting till publiken och brydde sig inte alls om att presentera sina medmusikanter. Zelmani vill inte överglänsa någon och till en början ser hon inte direkt ut att trivas på scenen. Gitarristen och producenten Lars Halapi står där vid hennes sida som han gjort under hela hennes karriär och han är verkligen duktig men det är ju hon med. Vid ett tillfälle får publiken önska låtar. Det slutar lite dråpligt med att hon får läsa texten från mobilen. Hon har knappt spelat låten förut men publiken gillar gesten. Samtidigt låter det betydligt bättre när hon spelar Dreamer, If I Could och So Long. Och mot slutet av konserten verkar hon till och med trivas på scen. Jag hoppas inte det dröjer innnan vi får se henne igen.

Köpte senaste skivan efter konserten :)

Dylans band mer samspelta än någonsin

Jag hade visst inte skrivit något om Bob Dylan i Scandinavium. Det har varit för mycket annat. Semestern har ju börjat. 😉 Jag kan i alla fall konstatera att hans medmusikanter är mer samspelta än någonsin. Däremot håller jag inte med alla som påstår att han sjunger bättre än på flera år. Hans röst låter ärligt talat inget vidare . La upp några filmer på Youtube som det är det många som kollat på redan. Dessutom har jag fått flera nya prenumeranter. Roligt!