Anna Ternheim live på Tjolöholms slott

Igår gick vi på Anna Ternheim. Det var bra som vanligt men jag föredrar när hon har ett band med sig. Det blir lätt lite enformigt i längden med bara hon och en gitarr. Även om det här fallet handlade om ganska många olika modeller med olika sound. Men hon medgav själv på slutet att åtminstone Shoreline borde ackompanjerats av ett piano. Nu blev det istället en mäktig a capella version. Jag fick inte på video men väl den här Fleetwood Mac covern: 

Mitt under konserten nåddes jag av beskedet att Charlie Watts dött. Det var sorgligt och förtog lite av stämningen. Det finns ingen som spelar trummor som Charlie och Stones utan honom är verkligen inte samma sak. Men Johan Lindqvist krönika i GP var bara dum. Det finns inga skäl att i en minnstext göra någon slags barnslig jämförelse mellan Stones och Beatles. De var båda fantastiska - men på olika sätt. Att sedan inte Lindqvist förstått Beatles storhet är oerhört märkligt och får åtminstone mig att bli övertygad att han valt fel yrke. 

Med Charlie Watts borta finns inte längre The Rolling Stones | GP

Fortfarande lockdown - men visst anar vi ljuset i slutet av tunneln?

Ännu en sommar med inställda konserter och semesterplaner men nu börjar ändå vaccinet hjälpa en smula. Dödssiffrorna går ner och snart kanske vi alla kan börja leva lite mer normalt? Funderar mycket på att det finns så många experter. Det är väldigt många som vet i efterhand vad som borde gjorts. Men en sak tror jag vi kan vara rörande överens om. Om vi lagt mer resurser på att skydda och vårda våra gamla hade dödstalen sett helt annorlunda ut. 

Gläds annars åt ny musik. Många gamla rävar som fått ny energi av allt hemmasittande. 

Paul McCartneys (III) från slutet av förra året är oväntat bra. Gitarren i Long Tailed Winter Bird är det svårt att tröttna på. 

First Aid Kits tolkningar av Cohen-låtar spelades i för sig in redan 2017, men släpptes på skiva för bara några veckor sedan. Det låter utmärkt även om jag har lite svårt för de partier på skivan när de läser upp hans texter. Det är lite som när Springsteen släppte sin Broadway-skiva. Det är kul att höra historierna mellan låtarna en gång, inte mer. 

David Grohl och Mick Jagger har släppt en låt tillsammans om lockdown. Den är väl något av en bagatell men det är kul att se David Grohl så glad av att få jamma med sin idol. 

Anna Ternheim har fått en son (åtminstone har jag för mig det var det) under förra året. Det gladde mig stort då vi är jämngamla och jag följt henne sedan början av 2000-talet. När hon sommarpratade för några år sedan berättade hon om sin fascination för Lars Norén och hans tankar på att offra sig för konsten, men nu blev det ändå ett barn till slut. Hon har den senaste tiden släppt flera akustiska tolkningar av sina gamla låtar. Bland annat min favorit: This is the one. Är det en ny skiva på gång kanske? 

Till sist måste jag nämna Roffe Wikström som är tillbaka med sin första skiva på ett decennium. Jag gillar soundet men videon är i det taffligaste slaget. Kunde ingen hjälpt honom där? 

Anna Ternheim verkar må bra

Igår såg jag Anna Ternheim i Borås. Hon spelade i den nya kongressbyggnaden som ersatt Folkets Hus. Eller är det fortfarande Folkets Hus? Jag är lite osäker men byggnaden går under namnet Borås Kongress men är dessvärre inte så mysig. Det brukar sällan bli det när det är så högt i tak och nybyggt. Känslan av att befinna sig i aulan på en nybyggd gymnasieskola infinner sig så fort man kommit innanför dörren. Toaletter finns bara i källaren och på vån 4 och 5. Hur tänkte man där? Men nu var det förstås inte lokalen som skulle recenseras. Jag är alltså i Borås på besök. Tillbaka i hemstaden där det dagen till ära regnar som attan. Det gör det rätt ofta i Borås som ni kanske vet?
Anna Ternheim berättar att hon cyklat runt i staden under dagen. Oklart vad hon tycker om den men hon gillar att cykla och fundera ut nya låtar. Har en hel drös sådana i bagaget till den här turnén som alltså startade i Göteborg i fredags. Det här är det andra stoppet och ikväll (söndag) spelar hon i Oslo. Därefter ska hon resa runt i Europa. Hon har fans i många länder nu och det är kanske inte så konstigt. Hon är otroligt proffsig i allt hon tar sig för. Den här gången verkar hon dessutom må riktigt bra. Pratar ofta med publiken och delar med sig av låtarnas bakgrund och innehåll. Nya skivan innehåller dessutom några riktigt bra låtar som This Is the One och You Belong With Me. Den senare lyckades jag spela in även om jag satt lite illa till den här dagen. Låtvalet var i det närmaste oklanderligt förutom de ovan nämnda fick vi njuta av Shoreline, Girl Laying Down, Let It Rain och Bow Your Head. Glömde jag nämna bandet? Knappast något att klaga på där heller även om jag var svårt förtjust i trummisen Jenny Löfgren som var med sist jag såg henne i Borås.

Avskalad Anna Ternheim på Liseberg

Hemma i stan för att gå på några konserter. Först var jag och såg Anna Ternheim på Liseberg och sedan Guns n´Roses på Ullevi. Totala ytterligheter med andra ord. Anna Ternheim spelade själv på Taubescenen. Hon småpratade med publiken och spelade mest gamla låtar på gitarr och piano. Det var intimt och bra men nog saknade jag några medmusiker. Anna Ternheim blir ännu bättre när hon får spela med andra.

 ;)

Anna Ternheim & Martin Hederos = Sant

Sådär brukade det stå lite varstans när jag växte upp. Ja, namnen varierade förstås. Oftast var det någon som klottrat ned dem för att jäklas. Men i det här fallet skriver jag det i all välmening. För de kombinerar varann fantastiskt bra i gårdagens spelning på Stora Teatern i Göteborg. Jag har följt dem båda i många år och sett dem live ett otal gånger, men inte tillsammans då. Martin spelade tidigare med Soundtrack of Our Lives och tillsammans med Mattias Hellberg i duon Hederos & Hellberg. Anna har jag följt sedan hon spelade förband till Olle Ljungström på Bommens salonger 2003. Hon frågade faktiskt i slutet på konserten om någon varit där. Vi ropade nog inte "JA!" tillräckligt högt för att hon skulle höra det. Hur som helst. Anna sjunger bättre än någonsin och få kan spela piano som Martin, tillsammans blir det magiskt emellanåt. Sedan har jag tvärtemot alla recensenter lite svårt för hennes nya skiva All the Way to Rio. Bortsett titellåten och Holding On tycker jag att den är hennes svagaste hittills. Den flyter ovanpå på något vis och låtarna har förtvivlat svårt att sätta sig. Jag vill ogärna kalla det hissmusik men det förvånar mig inte att det tagit flera år för henne att slutföra den. Det är sällan så den bästa musiken skapas. När hon nu väljer att spela flera av dessa låtar tycker jag det påverkar spelningen på ett negativt sätt. Det märks extra tydligt när hon spelar äldre låtar som What Have I Done" eller "To Be Gone". De är helt enkelt så oerhört mycket bättre. Sista låten för kvällen är singeln till förmån för Cancerfonden "Minns det som igår". Och allting faller på plats igen. Hon borde såklart spela in en skiva på svenska. 

Anna Ternheim på Liseberg

Det känns som att jag känner Anna Ternheim en smula vid det här laget. Det är förstås kraftigt överdrivet. Hon är nog rätt medveten om vad hon väljer att berätta och vad hon håller för sig själv. Men jag har i alla fall lyssnat på hennes sommarprogram och hört henne bli intervjuad av såväl Nicklas Strömstedt som Jan Gradvall. Hon är nog lite svår att leva med tänker jag. I sommarprogrammet berättade hon ett möte hon haft med Lars Norén. Hur han berättat för henne att hon måste offra allt för att bli en fulländad konstnär/artist. Det kan förstås vara sant, men när hon står på Stora Scenen på Lisberg och är så mästerlig som kväll känns det som hon redan nått dit. Dessutom verkar hon vara på strålande humör. Trots eller kanske tack vare att det är sista spelningen på turnén med det här mästerliga bandet. Vi får bara hoppas att de kommer igen. 

Laddade upp en video också: https://youtu.be/cRRbyXtqrdw

Anna Ternheim på spelhumör med bästa bandet hittills

Jag har sett Anna Ternheim spela ett antal gånger nu. Första gången var hon förband till Olle Ljungström på Bommens salonger här i Göteborg. Det måste ha varit tidigt på våren 2004 innan hon ens gett ut sin första skiva. Jag tyckte hon var fantastiskt bra från första stund. Sedan har jag bland annat sett henne på turné med Thåström och på Konserthuset i ett mer avskalat format. Men hon har aldrig haft ett så här bra band med sig förut. De lyckas göra nya spännande versioner av låtar jag trodde jag kunde vid det här laget. Hon har lyckats blivit folkkär också. Kanske beror det på hennes medverkan i Skavlan eller att hon uppträdde på Nobelfesten? Konserten i Göteborg var i alla fall slutsåld redan innan jul men spelschemat var så späckat och det inte fanns något utrymme för någon extrakonsert. Tur för vår del att hon skulle till Borås dagen efter så vi kunde se henne där istället. Jag har aldrig besökt Åhaga förut men det visade sig vara en häftig lokal. Ett gammalt lokstall som rustats upp för att agera konsertlokal. Mycket betong och stål men ändå mysigt på något vis. Den här kvällen när ljussättningen var så genomarbetad (med mönster, bilder och skuggor) passade lokalen perfekt för ändamålet. Bästa låtarna i mitt tycke var Shoreline, Let it Rain och Keep me in the dark, men egentligen var allt perfekt! Hoppas nu bara att resten av turnén fortsätter på det här viset för då kan detta bli hennes genombrott i Europa också.

Tiden är ur led

Barnen har inte alls fattat grejen med att hålla på och vrida klockan fram och tillbaka i tid och otid. Nu vaknar de fem-halv sex, somnar på eftermiddagen och är vakna hela kvällen. MP gick ut med ett tidigt vallöfte. Vi avskaffar sommartiden! Inte mig emot.
Min gamle arbetskamrat från filmfestivalen har skrivit en något nyanserad recension av Lulu.
http://www.artrock.se/artrock2011/recensioner2011_169.htm

Men jag lyssnar hellre på Anna Ternheims nya.

I väntans tider

Anna Tenheims nya skiva släpps den 24: oktober. Tidningarna har varit fulla med intervjuer men hon säger inte mycket om sig själv. Hon vill enbart prata om musiken. Hur inspelningarna av nya skivan gick till, vilka musiker hon använt etc. Det är sådär lagom spännande för gemene man men jag tycker man får respektera det. Enligt hennes hemsida ska hon bland annat spela i Hamburg, New York, London och Berlin i höst. Men man kan även se henne på Bengans i Göteborg och Stockholm den 28:e och 29:e oktober. Efter årskiftet ska hon turnera Sverige och Norge runt och då ska i alla fall jag försöka se henne.

Här får ni en gammal låt i ny tappning:



http://www.dn.se/kultur-noje/pa-resa-med-anna-ternheim

Den här snubben är inte för smart. Hur kan man få för sig att försöka bli kompis med en älg?

Dagens låt och dagens bild

I dessa tider då sossorna verkar ha valt en olämplig partiledare kan man ju fundera över hur bra vår utrikesminister är. I tv-programmet Skavlan i förra veckan berättade han hur mycket han gillar nya sociala medier. Frågan är om han inte istället borde koncentrera sig mer på att ta hem Dawit Isaak, Martin Schibbye och Johan Persson istället för att blogga och twittra? Bara en tanke.