Igår gick vi på Anna Ternheim. Det var bra som vanligt men jag föredrar när hon har ett band med sig. Det blir lätt lite enformigt i längden med bara hon och en gitarr. Även om det här fallet handlade om ganska många olika modeller med olika sound. Men hon medgav själv på slutet att åtminstone Shoreline borde ackompanjerats av ett piano. Nu blev det istället en mäktig a capella version. Jag fick inte på video men väl den här Fleetwood Mac covern:
Mitt under konserten nåddes jag av beskedet att Charlie Watts dött. Det var sorgligt och förtog lite av stämningen. Det finns ingen som spelar trummor som Charlie och Stones utan honom är verkligen inte samma sak. Men Johan Lindqvist krönika i GP var bara dum. Det finns inga skäl att i en minnstext göra någon slags barnslig jämförelse mellan Stones och Beatles. De var båda fantastiska - men på olika sätt. Att sedan inte Lindqvist förstått Beatles storhet är oerhört märkligt och får åtminstone mig att bli övertygad att han valt fel yrke.
Med Charlie Watts borta finns inte längre The Rolling Stones | GP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar