AC/DC tillbaka!

Både Springsteen och AC/DC är aktuella med nya skivor inom kort. Att AC/DC skulle lyckas resa sig igen trodde väl ingen för några år sedan. Inte sedan Malcolm Young gått bort, Brian Johnsson fått tinnitus och Phil Rudd hamnat i klammeri med rättvisan. Men de reste sig på nio och är nu alltså på gång med sin första skiva på sex år. Imponerande av Angus Young att lyckas med detta. 

Springsteens nya singlar är kanske inte fullt så bra som jag hoppats men soundet som E-Street band åstadkommer är oöverträffat och efterlängtat. Hoppas nu bara att vi kan få se dem turnera igen också. Förr eller senare måste väl Covid 19 försvinna? 

Annars gläds jag mycket åt att Tom Pettys anhöriga beslutat sig för att släppa Wildflowers med allt extramaterial på fredag. Det visade sig nämligen att skivan som kom 1994 egentligen var avsedd som en dubbel men skivbolaget ville annorlunda. Nu får vi äntligen höra alla dessa låtar som Tom Petty och producenten Rick Rubin spelade in för 26 år sedan. 

The Hives har släppt en liveskiva med gamla låtar. Gruppen verkar ha drabbats av någon slags kreativ härdsmälta. De har fortsatt att turnera (ja inte 2020 då) men två singlar på åtta år är ingen större bedrift. Tamborinehärvan och avhoppet av Mattias Bernvall har nog tagit dem hårdare än de velat erkänna. 

Springsteen gjorde ingen besviken i år heller

Det finns en skämtbild av Jan Stenmark från en konsert med Bruce Springsteen. Jag minns inte texten exakt men det är något i stil med att "aldrig har jag känt mig så ensam". Det är förstås svårt att vara på en Springsteenkonsert och inte fatta grejen. Jag hade nog känt mig likadan om jag sett melodifestivalen. Det påminner inte så lite om ett väckelsemöte. För egen del har jag gillat Springsteen sedan jag först hörde Born in the USA på radion vid 6-7 års ålder. Sedan har det bara fortsatt även om jag inte lyssnat oavbrutet på honom i mer än 30 års tid. Det finns trots allt mycket annan bra musik också.
Det har blivit dags att summera ännu en Springsteenkonsert. Jag börjar få svårt att hålla reda på dem nuförtiden. Det stod i GT att det här var Springsteens tionde spelning  på Ullevi. Jag har inte varit på dem alla men i gengäld har jag sett honom i Scandinavium, i Globen och på Stockholm Stadium också. Men han är som bäst på Ullevi. Det har såklart med publiken att göra. Arenan är inte optimal för konserter egentligen. Det är svårt att få till ljudet och den känns den ganska ålderstigen, men publiken kan sjunga och dansa med som på få andra ställen. Det är riktigt mäktigt när mer än 60 tusen människor sjunger med samtidigt.
Gårdagens spelning var lite ojämn till en början. Lite spretigt låtval med låtar som Candy´s room, Lucky Town och Jole Blon. Men de två senare var önskemål från publiken. Jag hade precis som många andra fans tyckt det varit roligt om han följt sin ursprungsidé och framfört hela The River-skivan, men kan förstå att det blev tjatigt i längden. Nu slutade det hela mer som ännu en Greatest Hits kavalkad. Men ingen kan väl vara missnöjd när han kör Born to run, Jungeland, Tenth Avenue Freezeout, Badlands, Born to run, Born in the USA och Dancing in the dark? Kvällens absoluta höjdpunkt var emellertid Because the night. Det är sådant som får en att längta till nästa spelning.
Jake Clemons har verkligen axlat Clarence Clemons mantel vid det här laget men det är uppenbart att Springsteen saknar The Big Man. Precis som jag sett förut hade de en särskild hyllning till honom och Danny Federici i en av låtarna. Bandet är emellertid lika tajt som vanligt och det beror i mitt tycke framförallt på trummisen Max Weinberg och pianisten Roy Bittan. De är bandets hjärta och lungor, även om jag gillar Lofgren, Little Steven och alla de andra med.
Jag filmade förresten en stund:

Hotell Gästis i Varberg

Jag har varit på konferens i Varberg på hotell Gästis. Det var en rolig upplevelse. God mat och en miljö som går utanpå det mesta. Ja, bilderna talar sitt tydliga språk. Jag kan varmt rekommendera ett besök.

På fredag släpps biljetterna till sommarens Springsteenspelning på Ullevi. Det ser tufft ut att få plåtar i år då jag jobbar samtidigt och inte kan komma ifrån, men kanske någon kollega kommer till undsättning.

Idag fyller Springsteen pensionär

Eller gör han det förresten? Enligt de nya moderaterna kanske vi får jobba till vi blir 75 år i framtiden. Hur som helst fyller han 65 år idag i alla fall. Den här postern ska innehålla referenser till inte mindre än 28 av hans låtar. Jag har listat ut flertalet men några begriper jag inte alls.

 

Hjärtat med kniv och gaffel syftar naturligtvis på Hungry Heart som får bli dagens hyllning till New Jerseys stora son. Grattis bossen!

Mycket gammalt på nya Springsteen

På fredag släpps nya Springsteenskivan High Hopes men redan nu går det att lyssna på den på Spotify. Tyvärr visar den sig innehålla flera låtar vi har hört förut. Till råga på allt i sämre versioner än de ursprungliga men till skillnad från Svenska Dagbladets recensent (se nedan) tycker jag inte fullt lika illa om Tom Morello. Faktum är att jag gillar Rage against the machine men kanske inte tillsammans med Springsteen. Vissa saker går nämligen inte att blanda med någon större framgång. Det vet alla som försökt dricka rödvin med Coca-Cola som man gör i Spanien. Hur som helst. Jag gillar singeln High Hopes och Just Like Fire Would. Inte heller är det något fel på American Skin (41), The Ghost of Tom Joad eller Dream Baby Dream men det är som sagt välbekanta låtar. Att Springsteen vill lattja i studion har jag inga problem med men att kalla detta en ny skiva luktar faktiskt lite unket. Den kunde vi gott fått på köpet som en bonus-skiva ungefär som när han gav ut Pete Seeger Sessions på nytt. Det är uppenbart att skivbolaget ser detta som en möjlighet att tjäna pengar på en marknad där allt färre köper fysiska skivor. De flesta trogna Springsteenfans köper trots allt ett exemplar och det vet Sony Music alltför väl.

http://www.svd.se/kultur/musik/tom-morello-forstor-springsteens-nya-skiva_8871756.svd

Här är annars ett Springsteensamarbete jag gärna skulle vilja se mer av:

Bruce Springsteen tillbaka i Sverige

Tyvärr är jag inte på plats på Friends Arena och jag är grymt avundsjuk på alla er som fått biljett. Det kan bli hur bra som helst även om han får svårt att toppa spelningen från Ullevi förra året. Det var kanske den bästa han gjort i Sverige någonsin och då har jag ändå sett honom ganska många gånger vid det här laget. Kolla in det här klippet från Ullevi 28/7 2012 när Jake spelar solot till Jungleland. Det var inte många som trodde att gruppen skulle kunna spela den efter Clarence död men det visade sig gå alldeles utmärkt men en sådan ersättare. Frågan är vad han viskar till honom efteråt?

 

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/rockbjornen/brucespringsteen/article16709753.ab

40 år sedan Greetings from Asbury Park släpptes

Möttes av den här skylten när jag ska fylla på luft i däcken idag på macken. Vi får hoppas den som stal  vår luft lämnar tillbaka den snart för jag orkar snart inte hålla andan längre.

 

Idag är det exakt 40 år sedan Bruce Springsteen släppte sin debutskiva Greetings from Asbury Park N.J. Det firar vi med den här låten hämtad från Hammarsmith Odeon 1975: 

Musik i sjukstugan

Sedan jag fick barn har vintermånaderna varit långa sjukdomsperioder. Det är förkylningar, snuva, influensa, halsont, öroninflammation, bihåleinflammation, ögoninflammation, vinterkräksjuka och annan magsjuka. Det går i stort sett inte en vecka då ingen i familjen är dålig på nåt sätt. Själv har jag nog aldrig varit så mycket förkyld som de senaste fyra-fem åren. Just nu dras jag med halsont och snuva och minstingen har ögoninflammation. Jag fattar att sannolikt är klimatet som är boven i dramat. Det i sin tur gör att man måste ställa sig frågan vad det var som fick våra förfäder att bosätta sig på denna kalla, blöta och vindpinade plats? Men eftersom jag själv bor kvar trots att jag bevisligen skulle må avsevärt mycket bättre någon annanstans är det ingen idé att analysera vidare.
Den här bilden hade nån kollega lagt upp på Facebook i veckan. Den var rätt rolig även om den säkerligen är falsk.

Jag köpte senaste numret av Uncut i veckan. De har listat året bästa skivor, låtar, böcker, filmer, konserter, artister och så vidare. Man of the year är ingen mindre än Bruce Springsteen. Han har gett ut en spretig men bra skiva, turnerat jorden runt och bjudit på några av de bästa konserterna i sin karriär. Bilden från uppslaget nedan är för övrigt från den 28/7 på Ullevi. Det känns passande för det var verkligen en oförglömlig kväll.

Årets bästa skiva är minst sagt förvånande, Leonard Cohens Old ideas. Jag inser att jag måste lyssna mer på den. Tyckte i för sig inte att den lät fel första gångerna men på nåt vis försvann den i mängden, men utmärkelse som årets bästa skiva gör att jag måste ge den en andra chans. På andra plats kom förresten Bob Dylans Tempest och på tredje plats Jack Whites Blunderbuss.
De senaste dagarna har jag läst en hel del om spelningen för orkanen Sandys offer på Madison Square Garden i New York. Inte sedan Live Aid spelningarna under 1980-talet har så många stora artister uppträtt på en och samma scen under en kväll. Eller vad sägs om Paul McCartney, David Grohl, The Who, Rolling Stones, Bruce Springsteen, Roger Waters, Eddie Vedder, Alicia Keys, Eric Clapton, Chris Martin, Kenye West? Jag hade gärna varit där.

 

Svinkallt!

Det är 15 minusgrader idag och spårvagnarna rullar hjälpligt eller inte alls. På vägen till jobbet imorse fastnade vår vagn utanför Chalmerstunneln och vi fick alla snällt pulsa till jobbet i snön. Det tog bara en halvtimme extra. På eftermiddagen låg hela spårvagnstrafiken nere under åtskilliga timmar. Ibland kan man inte låta bli att undra hur det här ska fungera efter årsskiftet med vägtullar och tiotusentals nya resenärer men det får väl framtiden utvisa.
Idag släpptes biljetterna till Springsteens spelning på Friends Arena i Solna i maj. Plåtarna tog slut lika fort som vanligt. GP har flera gånger skrivit om att han svek Göteborg den här gången. Jag tycker inte det är så allvarligt om jag ska vara ärlig. Detta är samma turné som var här förra året. Dessutom har han ju spelat i Göteborg ett antal gånger de senaste tio åren. Han kommer säkert igen i framtiden. Spelningarna i Göteborg tenderar alltid att bli ett större party än i Stockholm.
Jag läser att Mårten Palme ska stämma regissören Mikael Marcimain och de andra bakom filmen Call Girl. Det tycker jag är bra. För även om jag gillar mycket av det Marcimain gjort förut (serien om Lasermannen var grymt bra) tycker jag att han här gått över gränsen. Det finns ingen anledning att påskina att Palme skulle gått till prostituerade. Varför räckte det inte med sanningen att det var justitieministern som besökte bordeller? Blev det inte en tillräckligt spännande film då?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15897165.ab

Avslutar med en favorit i repris, Bob Dylans Must be Santa:

Födelsedagshelg

Igår fyllde min lillasyster 30 år. Det kändes stort på något vis. Hon hade hyrt en stor festlokal och bjudit in massor av folk och det var en bra uppslutning med mindre än en veckas varsel. Hon lever i nuet min syster.
Idag fyllde Bruce Springsteen 63 år. Han lär ha stått på scen i Rutherford New Jersey till klockan två igår natt för att fira detta faktum. Turnén som påbörjades 9 mars i år och var här i början av juli håller fortfarande på. Just nu reser de runt i hela USA och ska fortsätta med det till och med december. Hörde ni förresten vad Little Steven sa när en svensk journalist frågade vad han tyckte om att Soundtrack of Our Lives skulle splittras? "You just don´t break up a band. This is not fucking marriage! You stay together."
Det har släppts gott om skivor de senaste två veckorna. Danko Jones, The Killers, Bob Dylan, Mark Knopfler, ZZ Top och Timo Räisänen. Bortsett från Dylan (som blivit hyllad av i stort sett alla) har de andra fått blandad kritik. Jag har inte lyssnat in mig på allt men tycker till exempel att denna nya singeln från Räisänen är riktigt bra.

Det blir inte bättre

Igår fyllde jag 34 år och firade detta med att se Springsteen på Ullevi. Jag har sett honom 6 ggr förut men det här var nog det bästa hitills. Den lille killen som fick sjunga refrängen i Waitin on a sunny day, Allsången på The River, gitarrsolot på It´s hard to be saint in the city, saxofonen i Jungleland. Det var så många magiska ögonblick att jag är beredd att hålla med kvällstidningarna. Det var en oförglömlig kväll helt enkelt! 

http://www.expressen.se/noje/bossens-storsta-klassiker-i-sverige/

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article15181678.ab

Sommarvärme

Jag läser att det ska göras en film om Stone Roses spelning på Spike Island 1990. Den ska bli kul att se. Annars njuter jag mest av sommarvärmen. 

http://gaffa.se/nyhet/60880

Lokala pizzerian har riktat in sig på ett visst klientel på sistone. 

Det är varmt - riktigt varmt. Husen vid Danska vägen där de byggt om vindarna till
lägenheter har fönstren på vid gavel men frågan är om det hjälper. 

Så här kan man ju också köra. Den äldre mannen körde på cykelbanan i minst 50 meter till han kom till rödljuset.
Jag tänkte att nu inser han sitt misstag, men så blev det inte. Han fortsatte rakt ut i vägen istället.

Ny video från Springsteen. Tyvärr inte någon av mina favoriter från nya skivan: 

I min värld...

blir det inte bättre än så här:



Om ni inte orkar se hela så spela åtminstone fram till 3:30 och kolla in när The Boss och Little Steven lirar loss. Denna turnén fortsatte senare till Stockholm där ca 500 personer såg honom på Konserthuset i Stockholm, fast i efterhand hävdade 5 000att de varit där. Bland annat Ulf Lundell fast han var nog där på riktigt.

Ny musiktidning

Gläds åt att det kommit en ny musiktidning i Sverige. Nostalgia Rock and roll magazine heter den. Senaste numret pryds av Bruce Springsteen på framsidan. Tyvärr blev jag lite besviken då det inte var frågan om någon ny intervju med mannen i fråga (eller någon annan i bandet för den delen) utan bara en sammanfattning av hans karriär. Lite skoltidningsvaring över det hela, men det fanns några andra intressanta artiklar så den får väl godkänt trots allt. Samtidigt kan jag inte låta bli att sakna gamla Slitz. Mellan 1986 och 1996 var Slitz en av Sveriges största musiktidningar med ambitionen att göra en svensk Rolling Stone Magazine eller Mojo. Men så kom förlaget på att om vi placerar en halvnaken tjej på omslaget och skriver om snabba bilar kommer fler att köpa tidningen. Musiken, filmerna och allt annat av intresse flyttades till en annan tidning som jag tyvärr inte ens minns namnet på. Inte så konstigt med tanke på att den lades ner efter ett halvår. Tyvärr har ingen försökt sig på att göra en bred nöjestidning i Sverige sedan dess. Gratistidningen Gaffa är det närmaste man kan komma men den är lite för tunn och de skriver enbart om musik. Det är därför de brittiska tidningarn Uncut och Mojo säljer så bra i Sverige. Konstigt att ingen fattat potentialen i detta ännu.


Apropå nöjestidningar så såg jag dokumentärfilmen om Okej för två veckor sedan. Den var mycket underhållande. Under några år under 1980-talet läste alla barn och ungdomar Okej. Mycket bilder, minimalt med text och ett tilltalande utseende. Vad mer kunde man begära? Läsarundersökningarna på 1980-talet visade att "alla" i åldern 10-15 år läste tidningen. Det kommer aldrig hända igen.

Imorgon släpps nya Springsteenskivan Wrecking Ball. En högtidsdag för undertecknad! :)

Nästan frisk

Jag är nästan frisk. I mer än en veckas tid har halsen varit som ett öppet sår, men nu börjar den fungera som vanligt igen. Underbart! Jag är inget vidare på att vara sjuk. Blir rastlös av att bara ligga hemma hela dagarna så därför går jag ofta till jobbet halvkrasslig och smittar säkerligen ner en massa folk. Inte särskilt sympatiskt. Men jag har i alla fall en regel. Om jag har magsjuka eller feber så stannar jag hemma, fast ibland tänjer jag lite på den regeln också. Min normala kroppstemperatur är kring 36,5 så då har jag ju feber när termometern visar 37,5 men då brukar jag säga att det är normaltemperatur. Som de sjunger i den där visan ni vet? Närmare 40 än 37,5 så ska det vara när ångan är uppe...
Den gångna veckan har jag läst ut Zlatans bok och den kan jag varmt rekommendera. Sedan har jag sett några gamla Sopranosavsnitt. Jag gillar serien men jag tycker det är jobbigt att alla är så osympatiska. Jag vill alltid hålla på nån om ni förstår vad jag menar. Finns det ingen sympatisk person i en film så kan jag knappt se den. Samma problem hade jag när jag var och såg Drive i veckan. En grymt bra film av den danske regissören Nicolas Winding Refn, tidigare mest känd för Pushertriologin. Problemet är bara att huvudpersonen är så brutal att man undrar om han verkligen har alla hästar hemma. Mer våld än vad stunden kräver fick en ny innebörd och då brukar jag ändå inte vara så känslig för sånt där.



Till sist har Springsteen släppt sin första singel från nya skivan. Jag tycker (hör och häpna) att det låter mycket lovande.



Till sist måste jag bara säga att jag tycker det var bra att Juholt hoppade av. Med den mannen vid rodret hade valet 2014 blivit en promenadseger för de borgerliga.

Årets julklapp!

I onsdags ägnade jag min lunchrast åt att köa för Springsteenbiljetter. Jag var förkyld redan innan och en timme i kylan gjorde knappast susen men jag fick mina biljetter. Till råga på allt behövde jag inte betala något då mina kollegor på mitt gamla jobb gett mig presentkort på ticnet för 1 500. Fantastiskt förutseende. Nu har jag med andra ord redan fått årets juklapp. Springsteen på Ullevi på min födelsedag den 28/7. Sista spelningen på Europaturnén! Det blir inte bättre.

Annars har jag lyssnat P3 dokumentär om "Gryningspyromanen" i Skåne i min mobil. Han är verkligen en sjuk människa men det intressanta var att jag nu fick större förståelse för varför han varit så svår för polisen att sätta dit. I 20 års tid sprang han runt i Skåne och brände ner byggnader. Normalt sett när polisen spanar på någon har den personen vänner, familj, jobb, bostad och vänner. Är det en grov brottsling har han kanske inte något jobb eller någon familj men åtminstone några fasta punkter i tillvaron. Gryningspyromanen hade inget av det. Hur ska man kunna bevaka en sådan person utan att bli upptäckt.? När han trodde han var förföljd kunde han springa och gömma sig i ett buskage i flera timmar. Till slut blev nån polis tvungen att gå fram för att se om han verkligen fanns där fortfarande och avslöjade sig då. Till råga på allt skiljer han sig från vanliga pyromaner. Han tar aldrig några souvenirer eller står kvar för att kolla på branden vilket sannolikt på att han inte är någon "riktig" pyroman utan snarare drivs av ett hat mot samhället. När han slutligen åkte fast 2008 hade polisen spanat mot ett flertal av de platser där man misstänkte att han kunde slå till igen. Han dömdes till 8 års fängelse men redan 2016 är han fri igen. Gissa vad han kommer göra då?
Jag läser om kungen i tidningen men frågan är om bilden verkligen är äkta?

En annan rolig bild.

Till sist vill jag önska alla mina läsare God jul!

Biljettlös

Nytt jobb med nya rutiner. Jag vet knappt var kaffeautomaten är eller vad jag ska göra den närmaste tiden. Samtidigt är det befriande att äntligen få ett eget rum som inte är bredvid chefen. Slippa en massa jobbiga saker som att tidredovisa och skriva reseräkningar i Agresso. Det finns säkert massor av saker som är lika jobbiga på min nya arbetsplats men det är jag än så länge lyckligt ovetande om. Nu njuter jag bara av min nyvunna frihet.

Mindre kul att jag inte fick tag i biljetter till Springsteen. Det var min sista arbetsdag på mitt gamla jobb och jag hade fullt upp med att gå på möten och packa alla mina grejer. Gjorde ändå ett seriöst försök att få biljetter på nätet men det var lönlöst. Det gick inte att komma in. Det är konstigt att man fortfarande 2011 inte kan boka på nätet. Det säkraste sättet är fortfarande att stå och köa som man gjorde i gamla Sovjetunionen. 2 timmar i kylan utan att verkligen vara säker på att det finns några varor kvar när man kommer fram. Förresten är det verkligen möjligt att 150 000 personer vill se Bruce Springsteen? Jag har sett honom 6 ggr sedan 1999. Det har aldrig varit sådant tryck, samtidigt svämmer de alternativa biljettsajterna över av biljetter. Har man 2000 kr kan man lätt få en biljett, men jag skulle aldrig betala sådana hutlösa överpriser. En biljett till innerplan kostade 625 kr på Ticnet. Jag misstänker att ett stort antal biljetter försvinner till dessa oseriösa företag med personalens hjälp. Det är stora pengar att tjäna. Uppdrag granskning gjorde ett program om detta för något år sedan där de visade hur det går till i praktiken. Problemet var bara att ingen verkade bry sig nämnvärt. Jag räknar ändå med att få tag i några biljetter till sommaren. Hoppet är det sista som överger en.

Snart dags för något nytt

Jag håller på och byter jobb. Jag har varit på samma ställe i snart sju år nu så det sker inte varje dag. Idag hade de tagit bort mitt postfack fast jag inte slutar förrän på onsdag. Åtskilliga personer har under de senaste veckorna ställt mig frågan. Har inte du slutat ännu? De vill gå vidare. Ser fram emot att träffa någon ny i min roll. Jag förstår dem. Jag är som ett gammalt ex som inte fått sin nya lägenhet ännu. Jag har ett nytt förhållande men vi har inte flyttat ihop ännu. Eller nåt i den stilen.
Idag åkte vi till IKEA efter jobbet. Vi gick runt fredagströtta som zombies i serien Walking Dead. Nja, inte barnen förstås, de sprang runt runt, men vi vuxna. Vi var lockade av kampanjen "Köp en ny matta så får du 20 % rabatt!". Visst blev det en matta och en hel del annat också. Bland annat en ny elljusstake. När vi kom hem och tände den visade det sig att den spred ett horribelt starkt vitt ljus utan någon som helst mysstämning. Nya moderna lampor som knappt drar någon el men som i gengäld är lika charmiga som en naken glödlampa i taket. De är säkert fulla av kvicksilver också. Annars håller hela stan på att rustar upp inför julruschen. Knäppte en bild på julgranen som färdades utanför mitt jobb på vägen till Gustav Adolfstorg.

Det har stått en hel del om Springsteens kommande besök på Ullevi i tidningarna. Domedagsprofeterna menar på att nu när Clerence Clemons är död blir det inte samma sak längre. Well, låt mig säga så här. Det var knappast Big Man som sprang fram och tillbaka och viftade igång oss alla på Stockholm stadion för två år sedan. Han har varit minst sagt skröplig i rätt många år nu. R.I.P.
Förresten vet inte Markus Larsson ett dyft om hur nya skivan kommer låta.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article13985664.ab

Tråkigt besked

Clerence Clemons har drabbats av en stroke. Han lär knappast medverka på några fler turnéer. Han har sett minst sagt stel och krasslig ut de senaste åren. Efter att Danny Federici gick bort häromåret återstår nu endast Gary Tallent från den ursprungliga sättningen av E Street Band. Förutom Springsteen själv då förstås. Mycket tråkigt. Förutom kanske Steven van Zandt har Clemons alltid varit gruppens mest populära medlem.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article13161227.ab