Varför så Trumpen?

Frågade min gamla chef häromdagen. ;) Den gångna veckan har handlat mycket om Donald Trumps första dagar som USA:s president. Ibland får man nypa sig i armen när man ser honom in action. Är detta verkligen på allvar? Det kanske bara är en dålig tv-serie? Men det är bara att tugga i sig. Folket har gjort sitt val även om man blir lite fundersam till hur bra det är med demokrati ibland.

Men jag har inte bara följt nyheterna, jag har även kollat på BBC-dokumentären om Bowies fem sista år. Det är på sätt och vis en missvisande titel för den handlar delvis om hela hans karriär. Allt flyter ihop då flertalet av de musiker, producenter och andra personer han omgav sig med på slutet jobbade han med redan på 1970-talet. En del av dokumentären handlade också om hans sista turné 2003-2004. Jag såg spelningen i Globen i oktober 2003 och minns att jag tyckte han verkade så glad och vital, som om han äntligen hittat hem. Han behövde inte längre vara någon annan på scen och det verkar också varit den samlade bilden bland hans medmusiker på turnén. Dessvärre slutade alltsammans med en hjärtinfarkt i juni 2004, då hade han genomfört 117 st konserter över hela världen. Han körde slut på sig själv och skulle aldrig komma att turnera igen, men efter ett upphåll på flera år avslutade han starkt med två riktigt bra skivor och en Broadwaymusikal. Det är främst arbetet med dessa som dokumentären handlar om. Det är intressant att höra hans legendariska producent Tony Visconti, berätta om hur låtarna kom till och konstatera att alla de myter som figurerat om av hans sista video knappast är sanna. Svenska regissören Johan Renck (aka Stakka Bo) menar nämligen att Bowie inte visste hur svårt sjuk han var förrän någon vecka innan de blev klara med den sista videon. I några få dagar till kan ni se dokumentären på SVT play. Passa på!
http://www.svtplay.se/video/11855098/david-bowie-the-last-five-years/david-bowie-the-last-five-years?info=visa&tab=klipp

The king is dead

Jag står och lyssnar på Bowies nya skiva när det plötsligt plingar till i mobilen. Det är en notis från GP om att Bowie är död. Det kan inte vara sant! Hans skiva är bara några dagar gammal och jag står ju här och lyssnar på den. Men det är förstås sant. Han har lurat en hel värld. Alla trodde att han var igenom sin värsta tid efter den där hjärtinfarkten 2004 och nu var på bättringsvägen. Han hade till och med börjat göra riktigt bra musik igen. I själva verket var han dödssjuk i cancer. Den där jävla cancern som tar oss alla till slut. Välfärdssjukdomen nr 1 nu när man inte längre dör av tbc, malaria, polio eller någon annan farsot.
Jag hade förmånen att se honom live i Globen 2003. Jag minns att jag tyckte det var jättebra. Att han spelade många gamla hits och verkade vara på gott humör. Nu i efterhand när jag läser DN:s recension kan jag bara konstatera att inte alla tyckte likadant men Aftonbladets Håkan Steen var nöjd. Berömde till och med hans kläder. Att han var stilmedveten var förstås en underdrift. Han skapade olika modetrender och stilar. Här får ni dem alla på en gång:

  

Jag gillade förstås Bowies 1970-tal bäst. Vem gjorde inte det? Det var då allt han rörde blev till guld. Mellan 1970 och 1977 kunde han i stort sett inte misslyckas även om han hade det tufft privat emellanåt. Innan han kom till Berlin 1976 kämpade han bland annat med ett svårt kokainmissbruk. Om detta och mycket mer fick jag lära mig när jag gick en guidad tur i Bowies fotspår förra våren i Berlin. Det var verkligen en upplevelse som jag varmt kan rekommendera. Men jag misstänker att den något excentriske guiden inte kommer ta hans död med lätthet.
Bowies inflytande och betydelse för andra musiker kan knappast överdrivas. Tusentals artister har blivit influerade av Bowies musik och varken Lou Reed eller Iggy Pop har låtit så bra som när de lät Bowie producera. Hans egen producent hette allt som oftast Tony Visconti (åtminstone när det lät som bäst) och det var också han som skulle komma att producera hans sista skiva som alltså släpptes så sent som i fredags. Hans sista video (i regi av Johan Renck) har gett upphov till spekulationer om att sången, såväl som filmen, handlar om hans sjukdom och förestående död. Ja, så kanske det är. Jag nöjer mig med att konstatera att det är en bra sista låt. Men jag hade önskat att han fått leva många år till.

David Bowie i Berlin

Den gångna helgen tillbringade jag i Berlin med några vänner. Bland annat gick vi en guidad tur i David Bowies fotspår. Han bodde nämligen här under två år i mitten på 1970-talet. Han kom dit 1976 från att ha bott i Hollywood en tid och var fast i ett omfattande kokainmissbruk. Dessutom var hans karriär i en rejäl svacka och han hade ont pengar. Men i Berlin fick han ordning på sitt liv och tillsammans med producenten Brian Eno komponerade han skivorna Low, Heroes och Lodger. Dessa brukar idag benämnas som Berlintriologin. Framförallt de första två blev stora kommersiella framgångar. Mannen på bilden nedan heter Philippe och står framför den byggnad som rymmer den legendariska Hansa Studion. Där inne har förutom David Bowie även artister som Depeche Mode, Iggy Pop, U2 och svenska Kent producerat skivor.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hansa_Tonstudio

I Berlin hjälpte även Bowie Iggy Pop med hans karriär genom att producera två av hans mest framgångsrika skivor: Lust for Life och The Idiot. Lust for Life är Iggys bästa och kommersiellt mest framgångsrika skiva.

Det är intressant att konstatera att fortfarande har tiden i Berlin stor betydelse för Bowie. På senaste skivan (The Next Day) som kom 2013 sjunger han om staden och videon till singeln Where are We Know? är delvis inspelad där. Låten inleds med raderna:
"Had to get the train
From Potsdamer Platz
You never knew that
That I could do that."
Potsdamer platz är idag ett stort torg mitt i centrum men under tiden då staden var delad var detta mitt i gränszonen och ingen fick vistas där.
Senare sjunger han:
"Twenty thousand people
Cross Bösebrücke
Fingers are crossed
Just in case"
Detta handlar om de första 20 000 människor som tog sig över från öst till västsidan den 9 november 1989. De visste inte säkert om de någonsin skulle få återvända och få återse sina familjer. De hade passerat gränsen utan att ha de "rätta pappren" och tog därmed en stor risk. Men att de vågade och det skulle få avgörande betydelse för de kommande dagarnas utveckling som ledde till Berlinmurens fall.

Svårt att se att det verkligen är en musikstudio där inne. Men den ligger alltså inte på första våningen utan innanför de höga fönstren på våningen ovanför.

Bilden är tagen utanför David Bowies gamla lägenhet i Berlin

Han är tillbaka!

Förra veckan släppte David Bowie sin första nya skiva på 10 år. Det gjorde mig så glad att jag satte på mig tomteskägget på huvudet. Nya singeln och videon gjorde mig inte mindre glad. Videon är skum som attan men det är så här det ska se ut.

Andy Warhol eller Frank Sinatra?

Nu är våren snart här!

Det är nästan så man vill ta sig ett dopp - synd bara att det var 4 grader varmt i luften.

Smögens brygga i början av mars inte mycket till action.

Grattis Bowie 66 år!

Idag fyller David Bowie 66 år. Det firade han med att lansera en ny låt och kommande skiva. Jag tycker ärligt talat låten verkar sådär men det är ändå fantastiskt roligt. Det är nämligen snart 10 år sedan han släppte något nytt och det har spekulerats mycket om vart han tagit vägen. Jag och brorsan såg honom i Globen hösten 2003 då bjöd han på en riktig hitavalkad. Återstår att se om han ger sig ut på någon ny turné. Det har spekulerats en hel del om hans hälsotillstånd men nu verkar han i alla fall må bättre igen.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article15644410.ab

http://gaffa.se/nyhet/67870

Grattis David Bowie och Elvis Presley!

Båda är födda idag den 8 januari. David Bowie fyller pensionär (65) och Elvis skulle blivit 77 år. När man tänker på något sådant kan jag inte låta bli att tycka att ett människoliv är jädrigt kort ibland. Jag menar det var inte speciellt länge sedan David Bowie sjöng "Ground Control to Major Tom, Take your protein pills and put your helmet on." Han var ung och redo att ta över världen men det var visst 43 år sedan. Jag såg honom i Globen för ett antal år sedan. Det var riktigt bra även om många nog var bevikna på att han spelade så många nya låtar. Det var som vanligt.
Jag läser i Rolling Stone magazine att fler stora artister än någonsin ska ut och turnera 2012. Skivförsäljningen har rasat i botten och då måste man ut på vägarna igen. Mest förvånande är att det återigen pratas om en Rolling Stones turné fast de behöver nog inte pengarna. Men det gör väl ärligt talat inte Bruce Springsteen, Madonna, Van Halen, Lady Gaga eller Radiohead m.fl. heller.
Vi har varit i stugan i helgen igen. Det var mörkt, kallt men ändå lite mysigt. Vinterns stormar hade rivit ner ett och annat träd. Vår minsting visade vägen till hästen och vågade till och med ge honom en bit av sitt äpple men så var det kanske inte den största varianten (av häst alltså).