Det har varit mycket Lundell på sistone. Först två entimmesdokumentärer och sedan en konsert inspelad på cirkus i höstas (utan publik naturligtvis). Dokumentärfilmerna var sevärda även om statsministern och Leif GW Persson gavs onaturligt stort utrymme. De var ju inte särskilt kunniga utan fick mest medverka för att de är kända personer som gillar Lundell. Personligen hade jag tyckt det varit bra mycket mer intressant om de istället intervjuat medmusikanter som Janne Bark eller Jerker Odelholm. Sedan blir det lite märkligt när de pratar länge och väl om en intervju Lundell gjorde i Slitz inför lanseringen av På andra sidan drömmarna men inte nämner skivan. I mitt tycke en av hans absolut bästa. Sammantaget var det väldigt mycket fokus på hans tidiga böcker och skivor från perioden 1975-1985. Ja och alla skandaler då förstås. Alltifrån inställda konserter till öppenhjärtliga intervjuer på fyllan och brev till kvinnliga recensenter... Ja ja, det blir väl så när man ska försöka sammanfatta en karriär som är mer än 40 år lång.
Lundells bästa skivor i mitt tycke:
- Kär och galen (1982)
- Den vassa eggen (1985)
- Måne över haväng (1993)
- På andra sidan drömmarna (1996)
Jag har inte läst tillräckligt mycket för att uttala mig vilka som är hans bästa böcker men jag uppskattade Jack och Kyssen väldigt mycket när jag läste dem för mer än 20 år sedan. Jag har bara läst första delen av Vardagar men den var underhållande. Tavlorna ger jag inte mycket för dessvärre.
Läser att Phil Spector gått bort i Covid-19 i fängselset. En sorglig historia och ingen trodde väl att det skulle sluta på det viset när han producerade Beatles Let it be 1970? Hans "Wall of sound" är ingen personlig favorit, men jag uppskattar verkligen skivorna han gjorde med George Harrison och John Lennon.
