Hellman bäst utan gäst

Ingen vill höra något från din nya skiva påstår Mick Jagger (se länk nedan). Men när det gäller Jakob Hellman har vi alla väntat på just detta. Jag vågar påstå att han är unik i den bemärkelsen. För visst finns det artister som släppt ett par skivor och sedan fallit i glömska men Hellman släppte en skiva utan att glömmas bort. Det var 30 år sedan debuten ...och stora havet. En skiva hyllades av alla och sålde guld, senare av Nöjeguiden utsett till Sveriges bästa genom alla tider. Men kanske just därför blev pressen på att göra en lyckad uppföljare så stor att Hellman struntade i det. Han hade problem med musikbranschen och att stå i rampljuset. Istället valde han att plugga och diversearbeta. Han har sedan dess gjort comeback ett antal gånger med mer eller mindre lyckat resultat. Men den här gången är han tillbaka på allvar med en riktig turné som måste beskrivas som en rejäl framgång.
Jag blev förvånad när lördagens konsert inleddes med flera nya låtar. Faktum är att tre av de fyra första låtarna var nya bekantskaper för mig. Samtidigt har jag aldrig sett honom live förut så det är förstås möjligt att han spelat dem förut. Bandet är samspelt och Hellman både spelar och sjunger bra. Däremot är hans mellansnack är rätt märkligt ibland som när han berättar hur han fick spela in en låt i Hansastudion i Berlin. (Den legendariska studion som själv bara sett från utsidan och där Bowie spelade in Low och Heroes). Han börjar historien med att avslöja poängen bara för att konstatera att nu sabbade jag ju hela historien. Sådär håller han på hela tiden och då är den ändå näst sista kvällen på turnén. Han borde rimligtvis fått ordning på sina berättelser vid det här laget... Samtidigt verkar han må bra och kunna njuta av att stå på scen igen. Det är honom väl unt; för han är verkligen bra!
Han har en massa medmusikanter med sig på turnén. Trubaduren Alf Hembe staplar in med sin krycka. Han är på gott humör men tyvärr blir deras gemensamma framträdande mindre lyckat då de sjunger i otakt och den 88 åriga Hembe glömmer bort texten. Åtminstone jag blir förvånad när så rapartisten Kitok dyker upp under andra akten. Han har förstås lite mer energi än Hambe och deras gemensamma singel Mitt elexir funkar rätt hyggligt men när Kitok ska sjunga lite senare låter det mindre bra. Han är bra på rappa men sångrösten lämnar en del övrigt att önska. Per Persson från Persons pack sjunger desto bättre och somliga i publiken verkar helt saliga över hans medverkan. Var det honom de gick för att se? Kvällens bästa låtar är dock hämtade från skivan vi tycker så mycket om: Stora havet, Tårarna, Vara vänner och Hon har ett sätt. De framförs oklanderligt utan gästspel och det är nog så vill jag nog se honom uppträda nästa gång - ensam och kanske helt utan mellansnack?

Mitt signerade ex av klassikern från 1989. 

Mick Jagger top ten