Jag hade förmånen att se honom live i Globen 2003. Jag minns att jag tyckte det var jättebra. Att han spelade många gamla hits och verkade vara på gott humör. Nu i efterhand när jag läser DN:s recension kan jag bara konstatera att inte alla tyckte likadant men Aftonbladets Håkan Steen var nöjd. Berömde till och med hans kläder. Att han var stilmedveten var förstås en underdrift. Han skapade olika modetrender och stilar. Här får ni dem alla på en gång:
Jag gillade förstås Bowies 1970-tal bäst. Vem gjorde inte det? Det var då allt han rörde blev till guld. Mellan 1970 och 1977 kunde han i stort sett inte misslyckas även om han hade det tufft privat emellanåt. Innan han kom till Berlin 1976 kämpade han bland annat med ett svårt kokainmissbruk. Om detta och mycket mer fick jag lära mig när jag gick en guidad tur i Bowies fotspår förra våren i Berlin. Det var verkligen en upplevelse som jag varmt kan rekommendera. Men jag misstänker att den något excentriske guiden inte kommer ta hans död med lätthet.
Bowies inflytande och betydelse för andra musiker kan knappast överdrivas. Tusentals artister har blivit influerade av Bowies musik och varken Lou Reed eller Iggy Pop har låtit så bra som när de lät Bowie producera. Hans egen producent hette allt som oftast Tony Visconti (åtminstone när det lät som bäst) och det var också han som skulle komma att producera hans sista skiva som alltså släpptes så sent som i fredags. Hans sista video (i regi av Johan Renck) har gett upphov till spekulationer om att sången, såväl som filmen, handlar om hans sjukdom och förestående död. Ja, så kanske det är. Jag nöjer mig med att konstatera att det är en bra sista låt. Men jag hade önskat att han fått leva många år till.
Slas skrev att ingen blir så populär som när han är död. Han tyckte det gällde författare, konstnärer och artister. När det gäller Bowie dök han upp när Beatles endast ägnade sig åt att satsa på tveksamma solokarriärer. Och vi i Sverige följde varje steg som ABBA tog under 1970-talet. Ännu idag är det en gåta hur David Bowie lyckades fylla Nya Ullevi. Högtalarna underdimensionerade och scenen inte synlig för stora delar av publiken. Berodde framgången på att han var först på plan ? Jag tror det. Sedan kom Bruce, Madonna och givetvis Bob Dylan som bjöd på en helt annan kvalitet. / Hans
SvaraRaderaJa, men så är det ju alltid. När Michael Jackson dog gick samtliga hans skivor upp på försäljningslistorna. Jag är för ung för att minnas omständigheterna men 1983 kom Let´s dance skivan som är hans mest sålda. Han red säkert på den framgången när han fyllde Ullevi. Jag kan hålla med om att de stora arenorna kanske inte var hans bästa forum men hans storhet knappast kan överdrivas i alla fall. Han har trots allt sålt mer än 140 miljoner skivor och var stilbildande på ett sätt som få andra. Madonna är inte någon bra liveartist. Åtminstone har hon inte varit det de senaste 15 åren.
RaderaOk. Let's dance är riktigt mästerlig. Kanske rent av i klass med det bästa av Stones. Ser att Stakka-Bo (Johan Renck som hade ansvar för den gripande videon Lazarus) kände till Bowies diagnos och att släppet av sista skivan var väl genomtänkt. Kom mig osökt att tänka på när Bowie fick alla inom musikbranschen att köpa hans märkliga obligationer för många år sedan. Det var då han grundlade sin enorma miljardförmögenhet.
Radera