Nu när begravningen har varit så ska man gå vidare. Det är kanske ingen som säger det rakt ut, men det är underförstått. Men att gå vidare är svårt för många i min närhet. Samtidigt är det nödvändigt. Att sörja 24 timmar om dygnet tar på krafterna. Det går helt enkelt inte. Att ta en dag eller kanske bara en timme i sänder är kanske det enda bra tips jag har hört i det här sammanhanget. Hörde en dikt häromdagen. Orden; "Din frånvaro upptar hela min tillvaro", etsade sig fast. Det är verkligen sant för många i D:s närhet.
Begravningen var fin men efteråt var jag helt utmattad. Pratade med några av D:s kurskamrater från Chalmers efter ceremonin. De var alla överrens om att han var otroligt begåvad. Behövde oftast inte ens plugga till tentorna. Hade han det för lätt för sig? Säkert inte, men man vill ju förstå alltsammans. Letar svar som inte finns. En ung begåvad människa kastar bort sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar