Jag har inte skrivit på några dagar - har inte haft någon större lust. Min fru förlorade sin lillebror i torsdags. Han skulle flytta ihop med sin flickvän till helgen och hade precis avslutat en femårig utbildning på Chalmers. Overklighetskänslan för oss anhöriga har sedan dess varit påtaglig. En känsla av att det här händer inte. Det är en mardröm som vi kommer vakna upp ur. Nu har det gått en knapp vecka och vi kanske har förstått vad som hänt, men det är fortfarande lika hemskt och obegripligt. Vi har massor av bilder på D som vi tittar på. Han ser glad ut. Det finns inte något spår av någon ångest eller något mörker. Det är så jag hoppas han har det nu.
Här är en låt som jag vet att han älskade men där texten nu får en annan innebörd:
http://www.youtube.com/watch?v=xFofMFww_ag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar