Varför så Trumpen?

Frågade min gamla chef häromdagen. ;) Den gångna veckan har handlat mycket om Donald Trumps första dagar som USA:s president. Ibland får man nypa sig i armen när man ser honom in action. Är detta verkligen på allvar? Det kanske bara är en dålig tv-serie? Men det är bara att tugga i sig. Folket har gjort sitt val även om man blir lite fundersam till hur bra det är med demokrati ibland.

Men jag har inte bara följt nyheterna, jag har även kollat på BBC-dokumentären om Bowies fem sista år. Det är på sätt och vis en missvisande titel för den handlar delvis om hela hans karriär. Allt flyter ihop då flertalet av de musiker, producenter och andra personer han omgav sig med på slutet jobbade han med redan på 1970-talet. En del av dokumentären handlade också om hans sista turné 2003-2004. Jag såg spelningen i Globen i oktober 2003 och minns att jag tyckte han verkade så glad och vital, som om han äntligen hittat hem. Han behövde inte längre vara någon annan på scen och det verkar också varit den samlade bilden bland hans medmusiker på turnén. Dessvärre slutade alltsammans med en hjärtinfarkt i juni 2004, då hade han genomfört 117 st konserter över hela världen. Han körde slut på sig själv och skulle aldrig komma att turnera igen, men efter ett upphåll på flera år avslutade han starkt med två riktigt bra skivor och en Broadwaymusikal. Det är främst arbetet med dessa som dokumentären handlar om. Det är intressant att höra hans legendariska producent Tony Visconti, berätta om hur låtarna kom till och konstatera att alla de myter som figurerat om av hans sista video knappast är sanna. Svenska regissören Johan Renck (aka Stakka Bo) menar nämligen att Bowie inte visste hur svårt sjuk han var förrän någon vecka innan de blev klara med den sista videon. I några få dagar till kan ni se dokumentären på SVT play. Passa på!
http://www.svtplay.se/video/11855098/david-bowie-the-last-five-years/david-bowie-the-last-five-years?info=visa&tab=klipp

God fortsättning!

Ni kanske trodde jag hade lagt av med bloggandet? Nej, jag har bara gått ner i viloläge. 
Igår kollade jag på del två av Per Sinding-Larsens dokumentär "Vi är inte där längre där" om Kent. Den var intressant men fokuserade lite väl mycket på fansen och gruppens beslut att sluta spela. Ett beslut som de knappast lyckades förklara något vidare, annat än med att Jocke Berg inte vill vara ifrån sin familj längre och inte trivs med att vara en offentlig person. Men att sluta spela kommer nog inte hjälpa i det senare fallet. Intresset för sångaren och låtskrivaren i Sveriges mest framgångsrika band under de senaste 20 åren kommer förmodligen vara fortsatt stort i många år framöver. Dessutom betvivlar jag starkt att han kommer sluta med musik. Är det något han kan så är det ju skriva bra låtar. Nej, det är bara att tugga i sig som Agneta Fältskog eller Bob Dylan skulle sagt. Kolla in dokumentären här: Kentdokumentär
Senaste Uncut handlar om Leonard Cohen. Vi är många som saknar honom. Någon vänlig själ har sett till lägga ut Stina Dabrowskis första intervju med honom på Youtube. Den är riktigt bra: