Filmen om Olle...

Var väl sådär. Han verkade väldigt självupptagen. Samtidigt verkar han ju medveten om det själv. Men filmen var rörig och osammanhängande. Jag hade helt enkelt förväntat mig mer. Men i ärlighetens namn kanske man inte kan ha så stora krav på en film om en snubbe som under filmens inspelning hamnar både på psykakuten och ett rehabiliteringshem för missbrukare?
Det är svårt att göra en bra musikdokumentär. Få lyckas. The Filth and the Fury är ett exempel. Jag såg den på Hagabion här i Gbg. På samma rad satt Micke Dubois eller "Svullo" som han kallades med hela svenska folket. Han skrattade hejdlöst och kunde inte sitta still. Hela raden vibrerade och gungade. But who could blame him? Den var mycket underhållande. Inte minst när de ständigt avfärdade alla som de haft att göra med det föga smickrande: "Well he was a cunt!"
En annan bra dokumentär är givetvis Scorses "The Last Waltz", filmen om The Bands sista spelning. Jag minns att jag såg den första gången med min dåvarande flickvän på Cinemateket på Draken. Jag njöt och hon led.

The Wrestler

Såg The Wrestler idag. Den var helt ok. Har alltid varit svag för Mickey Rourke. Tror att det hänger samman med att han var så cool i Rumble Fish och Diner. Sedan har han ju spelat över i Barfly också. Bukowski skrev en hel del om honom i boken Hollywood. Hur som helst. Ni kan väl historien i The Wrestler vid det här laget. Rourke spelar Randy "The Ram" Robinson, en gammal wrestlare (heter det verkligen så?) som försöker göra saker rätt, men hela tiden misslyckas. Kort sagt han spelar sig själv och han gör det bra. Filmen har en skön stämning. Kameran följer med Randy vilket gör att det påminner om en dokumentärfilm. Bra skit kort sagt. Och vem har gjort ledmotivet? Jo, ingen mindre än Springsteen. Klicka på länken om ni inte hört låten. Eller förresten klicka på länken ändå.
http://www.youtube.com/watch?v=uRUEKJIcvbo

No Line On the Horizon

Lyssnar på U2:s nya och kan väl inte direkt säga att jag är imponerad. Det är hemskt att inse när någon av ens favortartister inte längre levererar. Get on your boots är ju direkt pinsam, men jag får lyssna lite mer innan jag avfärdar skivan totalt.
Så sent som i förrgår skrev jag ju om Olle Ljungström. Nu visar det sig att dokumentären jag nämnde kommer redan på fredag. I K-special på tvåan kl åtta. Det får ni inte missa. Dessutom visar det sig att han släpper en ny skiva i mars. Hans första på 7 år. Titeln är också "7" men jag antar att den snarare syftar på att det är hans sjunde i ordningen. Vilket dock är en sanning med modifikation då "Bäst" från 2001 är en samlingsskiva.

Andra sjunger Olle

Här sitter jag och skriver om covers och så höll jag på att missa att tipsa om Andra sjunger Olle skivan. Katastrof! Säga vad man vill om Olle men skriva sköna texter kan den mannen och några av de här versionerna är bara så bra. Hoppas bara att Olle kan samla ihop sig och ge ut ngt nytt någon gång. Det har visst gjorts ngn ny dokumentär om honom nyligen som få honom att likna Kramer i Seinfeld. Titeln är kanske så inte originell En film om Olle Ljungström men den måste ses.

Covers ibland bättre än orginalet

Såg att Sahara hotnights ska släppa ett album med covers (Sparks). Det verkar onekligen intressant. Vissa artister har en förmåga att göra andras låtar bättre. Det senaste exemplet är Anna Ternheim. Har ni hört hennes Sinatra tolkningar på Leaving on a mayday? Inte det? De är grymma. Men hon är egentligen bara en i raden av artister som tillför gamla låtar ngt nytt genom att spela in egna versioner. Jag gör en lista på fem utmärkta exempel som ni kan ladda ner, (förlåt) jag menar köpa någonstans.