Iggy and The Stooges är fortfarande underhållande

Det är bara att konstatera att Iggy knappast är någon ungdom längre. Nuförtiden hänger skinnet ganska löst på sina ställen men det spelar ingen roll. Han har fortfarande förmågan att underhålla sin publik. Mimiken och kroppsspråket är det inget fel på om man säger så. Dessutom sjunger han fortfarande bra. The Stooges då? Jo, de kan fortfarande spela. Det sades att ingen kunde ersätta gitarristen Ron Ashton som dog 2009. Jag såg aldrig honom spela men James Williamson som redan var med på skivan Raw Power 1973 gör ett bra jobb. Men den som håller ihop bandet är trummisen Scott Ashton (Rons bror). Saxofonisten Steve Mackey blir jag däremot inte riktigt klok på. Till en början hörs han inte alls men mot slutet av konserten skruvar de upp ljudet och han visar sig vara riktigt duktig. Samtidigt känns det som ett minst sagt udda instrument i sammanhanget. Basisten Mike Watt är en riktig scenpersonlighet men kan knappt röra sig längre. Tur att han inte måste springa runt som Iggy. Bästa låtarna ikväll? The Passanger, Search and Destroy och nya Sex and Money. 

Avslutade förresten mitt besök på Liseberg med att vinna 2 kg choklad på första försöket. Kort sagt en lyckad kväll.

James Gandolfini död

Jag hade tänkt skriva något om The Hiveskonserten jag bevittnade på Liseberg igår men så såg jag att James Gandolfini dött i en hjärtattack. Gandolfini spelade Tony Soprano i en av mina absoluta favotitserier, The Sopranos. Det känns väldigt sorgligt och alla vi som drömt om att det skulle komma en Sopranosfilm någon gång i framtiden, kan sluta hoppas.

http://www.dn.se/kultur-noje/sopranos-stjarnan-james-gandolfini-dod-1/

http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/konsert/konsert3fyrar/1.1764039-the-hives-stora-scen-liseberg

Sigtuna inte mycket bättre för Hultsfredsfestivalen

Nu hade de förstås lite otur med vädret men oavsett anledning är det bara att konstatera att Hultsfredsfestivalen blev ett fiasko i år med. Frågan är hur mycket pengar det tyska bolaget, Scorpio, är beredda att förlora i Sverige? För till skillnad från Luger som arrangerar Way Out West verkar de inte speciellt bra på att boka de där nya artisterna som alla vill se. Istället satsar de på gamla (inte så) säkra kort som Fatboy Slim och Portishead. Det enda man kan vara säker på i Sverige är att om man anordnar en hårdrocksfestival kommer det gå strålande. "Sweden rock" går som tåget i Blekinge och "Metaltown" här i Göteborg likaså. Hårdrocksfansen är lojala och sviker aldrig sina gamla hjältar. Kanske är det därför såväl Black Sabbath som Deep Purple återförenats och släppt nya skivor i år. Till råga på allt låter det emellanåt riktigt hyggligt som i den här nya singeln från Deep Purple: 

Den här stolen hittade jag i containern utanför huset. Med lite färg blev den som ny. 

Fotat från vår balkong

Knäppare kan ingen vara... 

den gamle snuskhummern Berlosconi. Eller vad säger ni?

Mysteriet med skägget

Det finns intressanta och viktiga nyheter i världen och så finns det frågan om Carl Philips skäggväxt...
http://www.expressen.se/nyheter/vad-hande-med-prinsens-skagg/

Känn ingen sorg för denna fula affisch

När jag såg affischen till nya filmen om Håkan Hellström blev jag lite lätt fundersam. Den är inte bara omodern den är horribel! Allt är fel. Filmens titel, typsnittet på den gula texten, den alldeles för stora bilden på en leende Adam Lundgren, de inklippta bilderna i bakgrunden. Det enda som är någorlunda okej är väl bilden på Älvsborgsbron i skymningen men jag misstänker att för resten av Sverige känns den nog inte så märkvärdig. Det finns numera andra betydligt häftigare broar i Sverige. Eller vad sägs om Öresundsbron, nya Svinesundsbron för att inte att tala om Höga Kusten bron? Men filmen kanske enbart riktar sig till göteborgare? Jag var i Stockholm i helgen med familjen. Där pratades det inte något om Håkans spelning på Slottsskogsvallen i lördags. Det var visst något bröllop som var på tapeten istället. Jag gillar Håkan men jag hoppas bara att filmen är bättre än affischen. 

Eehh

 Vi mellanlandande på Linköpings flygmuseum på vägen upp. Väl värt ett besök.

Här stoltserar jag framför några tecknade bilder av Jan Lööf

Den här nya slänggungan på Grönan skulle i alla fall inte jag våga mig på att åka.

Lätt att bli nostalgisk

När man kollar på den här gamla videon från Hultsfred 2001. Jag står där med brorsan i publikhavet någonstans. Nu finns varken Hultsfredsfestivalen eller Soundtrack of Our Lives längre. Ebbot ska i alla fall vara med i Så mycket bättre i år så hans skäggiga nuna kommer vi få se mycket av i höst. Han kan sjunga det mesta så det blir säkert succé, förutsatt att han inte dricker för mycket öl förstås.