Record Store Day 2015

Jag besökte som vanligt Bengans på Record Store Day i lördags. Det var otroligt mycket folk på plats och de allra flesta handlade vinyl. Jag gillar idén med alltsammans men har till skillnad från många andra svårt att bli riktigt begeistrad över utbudet. För er som inte känner till konceptet så släpper skivbolagen ett stort antal skivor i begränsad upplaga för just den här dagen. Det mesta är på vinyl men det förekommer också en del cd och kassetter (!). Exakt hur många skivor det handlar om vet jag ärligt talat inte men jag såg någon siffra att det handlade om mer än 700 unika titlar. Men nu till min kritik mot det hela. Jag är i regel inte beredd att betala 129 eller ens 99 kr för en singel. Hur begränsad upplagan än är. Inte heller tycker jag det är så intressant med Bruce Springsteens första sju skivor på vinyl och då tillhör jag ändå ett av hans största fans. Dessa skivor kan man hitta i nästan vilken fyndback som helst. Likadant är det med många av dessa "unika" släpp. Skivorna går att hitta begagnade till ett betydligt lägre pris. Till sist tycker jag att det hela har blivit så hysteriskt. Fem över tio var redan många titlar slut (de öppnade tio). Trots detta går jag ändå dit. För jag gillar som sagt idén med att stötta de få skivaffärer som finns kvar.
Vad jag köpte? På Bengans köpte jag Black Keys El Camino. Sedan åkte jag till Majornas skivhall och det var en upplevelse. Vilket sortiment! Osannolikt mycket bra begagnad vinyl till vettiga priser. Där köpte jag såväl Dire Straits som War med Eric Burdon. Ja, det kanske inte är så originella val men det är bra skit.
Lite smolk i glädjebägaren var att jag sedan upptäckte att Black Keys-skivan var bucklig. Faktum var att den var nästintill ospelbar. Kanske är det en effekt av att efterfrågan på vinyl nuförtiden är så stor att produktionen blir lidande. Vad vet jag? Jag läste i alla fall en artikel om att det knappast är några nya maskiner som pressar skivor. http://www.svd.se/kultur/hart-tryck-pa-vinylfabrikanter_3961766.svd Jag åkte i alla fall tillbaka till Bengans idag och bytte till mig ett ex av Thåströms nya skiva istället. Kunde då konstatera att de måste sålt många tusen skivor i helgen. Det var minst sagt utplockat. Den fysiska skivans död känns ganska avlägsen när man bor i någon av landets storstäder. Men det är förstås inte den breda allmänheten som konsumerar musik på det här viset. Det är män i storstäder med musiken som sin stora hobby. Alltså sådana som jag själv.