En Pilgrims död om Palmemordet

Ikväll har jag kollat på En pilgrims död med Rolf Lassgård som rikskriminalens chef Lars Martin Johansson. Historien som är skriven av Leif GW Persson handlar om hur han med några kollegors hjälp börjar utreda mordet på Olof Palme. Det är inget fel på skådespeleriet men det återstår att se om man lyckas presentera en hållbar teori. Jag har läst en hel del av Leif GW genom åren men har undvikit de här böckerna. Jag har svårt att intressera mig för alla alternativa historier om vem mördaren kan ha varit. Jag tror mycket väl att det kan ha varit tillfälligheter som blev avgörande. Någon såg makarna Palme gå in på biografen och tog tillfället i akt och gick och hämtade en revolver. När de kom ut från biografen följde han efter dem och sköt honom. Det borde rimligtvis funnits bättre ställen att skjuta Palme där på en öppen gata mitt i stan. Mordet på Anna Lindh gick ju förresten till på ett likartat sätt. Mijailovic såg henne på NK och sprang iväg och hämtade en kniv. Det där med "motiv" kan man glömma med den här typen av knäppgökar. En sak är i alla fall säker, det fanns gott om personer som verkligen hatade Palme och han tog alldeles för lätt på den hotbild som ständigt fanns mot honom. Det framkom inte minst i dokumentärserien som nyligen visades i tv.

Grattis Bowie 66 år!

Idag fyller David Bowie 66 år. Det firade han med att lansera en ny låt och kommande skiva. Jag tycker ärligt talat låten verkar sådär men det är ändå fantastiskt roligt. Det är nämligen snart 10 år sedan han släppte något nytt och det har spekulerats mycket om vart han tagit vägen. Jag och brorsan såg honom i Globen hösten 2003 då bjöd han på en riktig hitavalkad. Återstår att se om han ger sig ut på någon ny turné. Det har spekulerats en hel del om hans hälsotillstånd men nu verkar han i alla fall må bättre igen.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/kronikorer/markuslarsson/article15644410.ab

http://gaffa.se/nyhet/67870

Intressant dokumentär om Stenbeck

Ikväll har jag kollat på andra delen av SVT:s dokumentärserie om Jan Stenbeck. Det är en fantastisk historia! Stenbeck hade idéer om det mesta och lyckades med i stort sett allt han företog sig. Han sålde collegetröjor på svenska gymnasieskolor, kom in på Harvard, började jobba på JP Morgan i New York, tog kontrollen och manövrade ut sina systrar i familjeföretaget, blev bland de första i världen att satsa på mobiltelefoni, producerade tidningar, sände reklamfinansierad tv via sateliter och så vidare. Han tjänade stora pengar och förändrade Sverige i grunden.
Parallellt med den här dokumentärserien har man visat filmen om Palmes liv i tre delar. Lika intressant den. På nyhetsmorgon häromdagen pratade de om vem av de två personerna som haft störst inverkan på hur Sverige ser ut idag. Det är utan tvekan Jan Stenbeck. På gott och ont får jag säga. När man ser de töntiga inslagen från 1980-talets public service tv är det bara att inse att de kommersiella kanalerna och tekniken haft stor inverkan. Mobiltelefonins betydelse kan väl knappast heller överdrivas. Samtidigt är vi alla dödströtta på all reklam och produktplacering och det är ju knappast så att de kommersiella tv-kanalerna borgar för någon kvalité. Palmes inflytande är det däremot sämre ställt med skulle jag vilja påstå. Hans värderingar och ideal verkar som bortblåsta. Idag handlar det mer om att de som redan har det bra ska kunna få det ännu bättre.

40 år sedan Greetings from Asbury Park släpptes

Möttes av den här skylten när jag ska fylla på luft i däcken idag på macken. Vi får hoppas den som stal  vår luft lämnar tillbaka den snart för jag orkar snart inte hålla andan längre.

 

Idag är det exakt 40 år sedan Bruce Springsteen släppte sin debutskiva Greetings from Asbury Park N.J. Det firar vi med den här låten hämtad från Hammarsmith Odeon 1975: 

Gott nytt år!

Jag har inte skrivit mycket här på sistone. Det har varit för mycket annat - mat, dryck, julfirande, tv-tittande och så vidare. Igår var jag och såg Bilbofilmen den var okej men 3D är inte så där fantastiskt som vissa vill göra gällande. Dessutom är alla filmer för långa nuförtiden. Den här var tre timmar och tio minuter. Det hade räckt med två timmar.
Jag följer en av mina favoritförfattare, Dennis Lehane, på Facebook. Nu har han tappat bort sin hund och skriver ständigt nya inlägg om detta. Han publicerar bilder, beskriver henne utförligt, berättar var hon senast setts, utfäster en stor belöning och lovar att döpa en sympatisk karaktär i sin nya bok efter den som kan ge tips om var hon tagit vägen. Kort sagt han är desperat men frågan är om Facebook är rätt forum. Jag menar jag har sett gott om hundar senaste veckan men knappast rätt jycke. Det tror det stora flertalet av hans följare bor en bra bit från Boston. Vore det inte bättre att annonsera lite mer lokalt? Om nu inte hunden kan springa och simma hundratals mil förstås. Det kanske är en sån där überhund?
Jag såg klart den där dokumentären om Stones förresten (Crossfire Hurricane). Andra delen var nästan bättre än den första men det var inte många sekunder som ägnades åt karriären efter 1975. Det sista stora som hände i deras karriär var tydligen att Ronnie Wood gick med i bandet. Förresten såg jag också deras  jubileumsspelning från New Jersey i förra veckan. Lady Gaga kom in i en minst sagt underlig kreation och dansade runt i en halvmeterhöga klackar. Jag satt och var livrädd att hon skulle ramla omkull men det gick bra. Sjunga kan hon bevisligen och Gimme Shelter passande henne som handen i handsken. Annars var spelningen som sådan en rätt såsig tillställning. Det tände till ibland när de fick besök av Black Keys och Bruce Spingsteen mfl men jag tycker inte riktigt Keith Richards har kraften och tempot längre. Han står mest där och plonkar på gitarren.

Om jag ska sammanfatta musiksåret 2012 var det hör och häpna ett riktigt Bruce Springsteen år. Han gjorde en fenomenal turné och en riktigt bra skiva. Annars kändes det stort att få se Tom Petty spela på svensk mark för första gången på 20 år men jag ångrar delvis fortfarande att jag inte gick och såg Pearl Jam ett par veckor senare. Alla som var där säger att det var en oförglömlig kväll. Pearl Jam hade inte heller varit i Sverige på väldigt många år och publiken sjöng med i varenda refräng. Eddie Vedder var uppenbart tagen av upplevelsen. Att få se Kraftwerk på Way Out West var också en häftig upplevelse även om det knappast är min kopp av te i vanliga fall.
Många av min favoritartister har släppt nya skivor i år Patti Smith, John Cale, Neil Young, Leonard Cohen, Bob Dylan, The Killers, Anna Terneim, Anna von Hausswolff och The Hives. Jag har svårt att säga vem som varit bäst. Det känns som en mellanår för de flesta av dem men Dylans skiva tror jag håller bäst i längden. Han är makalös på att ständigt förnya sig.
Bästa tv-programmet blir utan tvekan höstens Så mycket bättre. Redan när man såg laguppställningen med favoriter som Olle Ljungström, Maja Ivarsson och Pugh visste jag att det skulle bli bra men den som överraskat mest i mina ögon är ändå Magnus Uggla. Avslutar med hans tolkning av Olle Ljungströms "Jag och min far". En personligt favorit som han nästan lyckats göra bättre än Olle själv.