Kiss live i Scandinavium 2017



Publiken var minst sagt blandad och påminde inte så lite om den som i höstas satt och kollade på Monster Jam på Ullevi. Det var gott om medelålders män men också många barnfamiljer. Konserten var fantastiskt underhållande måste jag säga. Jag har sett många genom åren men det här var verkligen någonting extra. Det var blinkande ljusramper, konfetti, linor i taket, scengolv som hissades upp i luften, fejkblod, eld och fyrverkier. Kort sagt det mesta man kan förvänta sig av en storslagen show. Musiken var en kavalkad av gruppens greatest hits med tonvikt på gamla godingar från 1970-talet. Precis så som majoriteten av publiken ville ha det. Det enda smolket i glädjebägaren var väl Paul Stanleys röst som var rent ut sagt bedrövlig emellanåt. Han låter som en pojke i målbrottet och kan inte längre sjunga några höga toner. Rent fysiskt verkar han annars vara i högform. Man ser ju fortfarande magrutorna...



Jag filmade lite också. Den ligger här:

Dan Auerbach släpper nytt

Dan Auerbach från Black Keys släpper i början av juni en ny platta. Singeln låter inte så lite som Traveling Wilburys.

Neil Young och Pearl Jam

Fredrik Strage har en egen podcast där han intevjuar svenska och utländska artister i sitt vardagsrum. Nu senast träffade han Mirian Bryant och fick då frågan om hur det gick till när han vann stora journalistpriset. Det var för sitt idoga arbete att i en artikelserie försöka tipsa om de bästa musikklippen på youtube. I mitt av 2000-talet hade han nämligen en ambition att titta på samtliga klipp som fanns där. Det låter naturligtvis absurt idag men då handlade det "bara" om ett par tusen. Idag är det sannolikt flera miljoner men få är så bra som detta:

Filmer från bänken

En vän på Facebook la upp den här för något år sedan. Nu kom den igen. Jag minns inte om jag delat den förut men den tåls att ses igen. Jag har en fascination för filmer av den här typen. De bästa exemplen är väl Reiner Hartlebs filmer om barnen från Jordbro. https://sv.wikipedia.org/wiki/Jordbrosviten Den här filmen är förstås inte i närheten av den kvalitén men har ändå en viss charm. Glad påsk till er alla!

Gimme Danger

Jag såg häromdagen Jim Jarmusch dokumentär Gimme Danger om The Stooges. Den är förstås lite överdriven, The Stooges är knappast det största rockbandet genom alla tider, men de var enormt viktiga för punkvågen och har fortsatt att influera en massa andra musiker. Jag har alltid gillat dem och tycker de var betydligt bättre än MC5 som också kom från Detroit och sågs som deras storebröder. Jag är glad att jag hade förmånen att se dem spela på Liseberg för några år sedan. Nu är båda bröderna Asheton döda och i bortsett från Iggy är det bara James Williamson kvar i livet. Det mest rörande i filmen är när bröderna Ashetons syster berättar hur deras mamma blev så exalterad över att Iggy hade ringt och föreslagit att bandet skulle återförenas i början av 2000-talet. Tanten måste ju varit minst 80 vid det laget, men hon visste hur mycket det betydde för hennes söner. De fick ju knappast Iggy Pops stjärnstatus efter att bandet splittrats i början av 1970-talet.