Sörjer Nyqvist

Jag blev minst sagt förvånad och ledsen över att Michael Nyqvist gått bort. Han var en riktigt duktig skådis. Personligen minns jag honom bäst för tre roller; som bonden Benny i Grabben i graven bredvid, som den alkoholiserade pappan i Tillsammans och som Mikael Blomqvist i Millenium-filmerna. Men han gjorde förstås massor av andra roller också. På senare tid hade ju han dessutom fått ett internationellt genombrott. Det var honom väl unt. Han hade ett brett register. Kunde spela både hjälte, skurk och allt där emellan.
Som det står på armbanden - Fuck cancer!

Musikhistoria på stadsmuseet

Jag besökte Göteborgs stadsmuseum i förrgår. De har två musikhistoriskt intressanta utställningar just nu. Den ena har pågått ett tag och behandlar Göteborgs musikliv under de senaste 50 åren. För egen del var det extra roligt att återse gamla favoriter som Fidget, Broder Daniel och Silverbullit. För att inte tala om Soundtrack of our lives, men att det var 5 år sedan de la av har jag svårt att förlika mig med. Det känns som igår. 

Den andra musikutställningen är ett hopkok av Freddie Wadlings gamla ägodelar. Eller rättare sagt hans garageprylar. Boningshuset brann ju upp något år innan hans död. Freddie var en samlare av rang. Det var fullt av grejer från golv till tak i det där huset. Kvar var bara smala gångar för att kunna gå mellan rummen. Utställningen innehåller emellertid ingenting från de senaste tjugo åren av hans liv, för det brann ju upp, ändå får man en bra bild av hans liv och leverne. Freddie hann med mycket. Förutom droger så konsumerade han också enorma mängder musik, film, litteratur och serier mm. Han hade svårt för att sitta sysslolös utan ägnade resten av tiden åt att skapa texter, skisser och ritningar. Alltsammans finns nu kvar som en unik samling arkiv över hans konstnärsskap. Väl värt ett besök!

Chris Cornell död!

När grungen var som störst i början av 1990-talet var Soundgarden ett av de största banden. Tillsammans med Pearl Jam och Nirvana spelades de oavbrutet på MTV. Allra helst singlarna från Superunknown (1994), Black Hole Sun och Spoonman. Jag lyssnade jämt på den skivan under de här åren men även på efterföljaren Down on the Upside (1996). Sedan kom inget mer och de föll delvis i glömska. Bandet splittrades i slutet av 1990-talet men Chris Cornell fortsatte att göra skivor både som soloartist och med Audioslave (med medlemmar från Rage Against the Machine). Jag gillade det mesta. Han hade en hög lägstanivå och en mycket speciell sångröst. En röst som även tilltalade många renodlade hårdrockfans som annars mest lyssnade på tyngre musik. Jag följde honom på Instagram och han verkade fått ordning på sitt liv. Trots tidigare problem med droger levde han ett till synes betydligt lugnare familjeliv idag. Nu påstås det att han tog sitt liv. Det gör mig ledsen och bedrövad.

Kiss live i Scandinavium 2017



Publiken var minst sagt blandad och påminde inte så lite om den som i höstas satt och kollade på Monster Jam på Ullevi. Det var gott om medelålders män men också många barnfamiljer. Konserten var fantastiskt underhållande måste jag säga. Jag har sett många genom åren men det här var verkligen någonting extra. Det var blinkande ljusramper, konfetti, linor i taket, scengolv som hissades upp i luften, fejkblod, eld och fyrverkier. Kort sagt det mesta man kan förvänta sig av en storslagen show. Musiken var en kavalkad av gruppens greatest hits med tonvikt på gamla godingar från 1970-talet. Precis så som majoriteten av publiken ville ha det. Det enda smolket i glädjebägaren var väl Paul Stanleys röst som var rent ut sagt bedrövlig emellanåt. Han låter som en pojke i målbrottet och kan inte längre sjunga några höga toner. Rent fysiskt verkar han annars vara i högform. Man ser ju fortfarande magrutorna...



Jag filmade lite också. Den ligger här:

Dan Auerbach släpper nytt

Dan Auerbach från Black Keys släpper i början av juni en ny platta. Singeln låter inte så lite som Traveling Wilburys.