I don't like opera and I don't like ballet and new wave French movies, they just drive me away
I guess I'm just dumb, 'cause I know that I ain't smart
but deep down inside, I got a rock 'n' roll heart - Lou Reed
Trump förlorade men vill inte inse faktum. Världen tittar på och häpnas över denna jättebebis!
Tur att det finns lite filmer som kan liva upp i sammanhanget.
Det fanns en tradition av hur man brukade sköta detta förut. Låt oss hoppas att Trumps beteende bara blir en parantes i historien.
Annars sörjer jag såväl Sean Connery som Sven Wollter. Två riktiga giganter! Det känns verkligen onödigt att Wollter skulle gå bort. Han var ju ute på turné så sent som i somras med Nynningen.
Både Springsteen och AC/DC är aktuella med nya skivor inom kort. Att AC/DC skulle lyckas resa sig igen trodde väl ingen för några år sedan. Inte sedan Malcolm Young gått bort, Brian Johnsson fått tinnitus och Phil Rudd hamnat i klammeri med rättvisan. Men de reste sig på nio och är nu alltså på gång med sin första skiva på sex år. Imponerande av Angus Young att lyckas med detta.
Springsteens nya singlar är kanske inte fullt så bra som jag hoppats men soundet som E-Street band åstadkommer är oöverträffat och efterlängtat. Hoppas nu bara att vi kan få se dem turnera igen också. Förr eller senare måste väl Covid 19 försvinna?
Annars gläds jag mycket åt att Tom Pettys anhöriga beslutat sig för att släppa Wildflowers med allt extramaterial på fredag. Det visade sig nämligen att skivan som kom 1994 egentligen var avsedd som en dubbel men skivbolaget ville annorlunda. Nu får vi äntligen höra alla dessa låtar som Tom Petty och producenten Rick Rubin spelade in för 26 år sedan.
The Hives har släppt en liveskiva med gamla låtar. Gruppen verkar ha drabbats av någon slags kreativ härdsmälta. De har fortsatt att turnera (ja inte 2020 då) men två singlar på åtta år är ingen större bedrift. Tamborinehärvan och avhoppet av Mattias Bernvall har nog tagit dem hårdare än de velat erkänna.
Stones fortsätter att vara aktiva trots snart 60 år i branschen. Det är sannerligen en bedrift även om de inte är helt ensamma. Såväl The Who (grundat 1964) som Deep Purple (1968) har ju nyligen släppt nya skivor. I början av september släpper Stones Goats Head Soup från 1973 med tre "nya" låtar som inte var med på den ursprungliga utgåvan. Jag läste nån recensent som var eld och lågor över dessa oupptäckta skatter men jag är inte lika begeistrad. Snarare är det väl se att jag tänker att det kanske inte var så konstigt att de inte fick vara med på den ursprungliga skivan. En skiva som jag helt ärligt inte alls lyssnat på lika mycket som de fyra föregångarna Beggars Banquet (1968) Let It Bleed (1969)Sticky Fingers (1971) och Exile on Main St. (1972). Alla dessa fyra har för övrigt också varit föremål för återutgivningar. Det mest positiva med att släppa något på nytt på det här sättet är väl kanske att man ger skivan en ny chans och Goats Head Soup kan säkerligen vara värd det. Skivan spelades för till stora delar in på Jamaica då gruppen hade en konflikt med skattemyndigheterna i Storbritannien. På en av de nygamla låtarna (Scarlet) medverkar Jimmy Page från Led Zeppelin. Denna låt har även kommit i en ny version i samarbete med War on Drugs. Även om jag verkligen gillar War on Drugs vet jag inte om jag tycker att den nya versionen tillför så mycket. Tja ni kan ju jämföra själva. Ganska underhållande video till originalversionen.
Turnera går av förklarliga skäl inte att göra i år men John Fogerty har satt ihop ett eget band med sina barn och har i sommar spelat in en massa videos med sina gamla låtar.
Det kan tyckas vara ett lyxproblem men de senaste månadernas inställda konserter, sportevenemang, biobesök, resor, konferenser och möten börjar bli rejält påfrestande. Netflix, HBO och SVT Play i all ära men det är knappast samma sak. Det finns de artister som försökt att hemma på sin kammare underhålla oss men det blir sällan något vidare. Publikkontakten är så att säga a och o. Bäst hittills tycker jag ändå The Sounds och Stones lyckats.
Fotbollsligorna smyger också igång i de flesta europeiska länder men även här blir de publikfria matcherna något av en antiklimax. Det är tur att jag kan se mina pojkar spela boll med det lokala fotbollslaget.