Tiden är ur led

Barnen har inte alls fattat grejen med att hålla på och vrida klockan fram och tillbaka i tid och otid. Nu vaknar de fem-halv sex, somnar på eftermiddagen och är vakna hela kvällen. MP gick ut med ett tidigt vallöfte. Vi avskaffar sommartiden! Inte mig emot.
Min gamle arbetskamrat från filmfestivalen har skrivit en något nyanserad recension av Lulu.
http://www.artrock.se/artrock2011/recensioner2011_169.htm

Men jag lyssnar hellre på Anna Ternheims nya.

TV nostalgi

Ikväll blev jag nästan lite nostalgisk när jag skulle titta på tv och möttes av den här rutan:

Det var mer sånt förr i tiden. Det känns nästan som om man för jämnan satt och tittade på sådana bilder, men ibland kunde det också vara testbilden eller en bild med en klocka som långsamt tickade till tonerna av Frédéric Chopins Nocturne i b-moll. Det var överhuvudtaget mer väntan förr i världen. Nu orkar man inte vänta på nåt längre.
Jag skippade tv:n och läste ut Leif GW Perssons Den döende detektiven istället. Jag gillade den skarpt. Kanske lite för mycket. Jag gillar bittra gamla gubbar som sitter och klagar på hur det var bättre förr. Gjorde ett sånt där vuxentest på jobbet för ett tag sedan. Jag blev nästan äldst på enheten trots att jag bara är 33. Jag skyllde det på att jag är gift, har två barn och ICA-kort. Samtidigt kan jag inte förneka att jag i stort sett bara konsumerar populärkultur skapad av en massa gamla gubbar.
Sedan några år tillbaka brukar jag skriva upp vilka böcker jag läser i en läsdagbok. Det kanske låter töntigt men jag kan varmt rekommendera det ändå. Inte för att det skulle intressera någon annan utan bara för ens egen höga nöjes skull. Hur som helst nu kollade jag i mitt lilla häfte och kunde konstatera att av de senaste 55 böckerna var bara 7 skrivna av kvinnor. För min fru är säkert siffrorna de omvända, men det hjälper ju inte mig. Jag borde givetvis läsa fler kvinnliga författare. Av den anledningen ska jag nu börja läsa Patti Smiths Just Kids.

http://www.vuxenpoang.com/

Sämsta skivan någonsin?

Det lilla jag hört och läst tyder på att det här är riktigt dåligt. Jag gillar både Lou Reed och Metallica. Min blogg är ju till och med döpt efter en låt av Lou Reed. Men som jag skrev för några månader sedan. Bara för att man gillar två olika smaker betyder det inte att det går att kombinera dem.
http://www.metro.se/noje/metallica-lou-reed-lulu/EVHkjy!mV1tFUb2w9GFI/

Var femte invånare är en häst

Idag har jag kört upp och ner för E20. Jag var i Skara och Mariestad. Jag ska sluta på mitt nuvarande jobb och reser runt till alla kontor för att säga adjö och göra några sista insatser. Jag har jobbat på samma ställe i snart sju år nu. Det är inte så länge jämfört med vissa kollegor som har varit där sedan Hedenhös, men för mig känns det länge. Jag har varit där längre än jag gick på högstadiet och gymnasiet tillsammans. När jag tänker så känns det som att livet går snabbare nu än då. Samtidigt har det hänt en hel del under den här tiden. Både på jobbet och privat. Men det som händer på jobbet betyder det inte lika mycket när man ser tillbaka. Inte om man jämför med att förlora en nära anhörig eller få barn. Hur som helst. Det är lustigt att man nu när man ska sluta får så många positiva kommentarer. Pratade med en kollega om detta. Hon håller på att tillfriskna efter en lång cancerbehandling. Då får man också höra att man betyder mycket men det är ändå inget jag rekommenderar som hon uttryckte saken. Nej, då är det allt bättre att sluta.
Passerade Vara på både upp och nervägen idag. De har en skylt vid infarten där det står "Nominerad till ÅRETS NYFÖRTAGARKOMMUN!" Men texten nominerad till är inte särskilt stor och kollar man upp saken närmare visar det sig att Vara bara är en av 18 kommuner som är nominerad till titeln. På bokmässan för några veckor sedan såg jag att det nu har kommit ut en bok som tar upp fenomenet med kommunala slogans. Boken har den passande titeln "Var femte invånare är en häst". Hämtad från Vallentuna kommun. Men det som fick författarna att skriva boken var Fagerstas skylt: "Här får du livstid".

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=918600378X

Veckans stora snackis är detta klipp. Robyn själv lär ha gjort tummen upp på Twitter.

I väntans tider

Anna Tenheims nya skiva släpps den 24: oktober. Tidningarna har varit fulla med intervjuer men hon säger inte mycket om sig själv. Hon vill enbart prata om musiken. Hur inspelningarna av nya skivan gick till, vilka musiker hon använt etc. Det är sådär lagom spännande för gemene man men jag tycker man får respektera det. Enligt hennes hemsida ska hon bland annat spela i Hamburg, New York, London och Berlin i höst. Men man kan även se henne på Bengans i Göteborg och Stockholm den 28:e och 29:e oktober. Efter årskiftet ska hon turnera Sverige och Norge runt och då ska i alla fall jag försöka se henne.

Här får ni en gammal låt i ny tappning:



http://www.dn.se/kultur-noje/pa-resa-med-anna-ternheim

Den här snubben är inte för smart. Hur kan man få för sig att försöka bli kompis med en älg?