Guns N´ Roses på Ullevi - Duff handlar på Bengans

Guns N´Roses på Ullevi var den totala kontrasten från Anna Ternheim. En publik på 64 289 personer och en gigantisk scenshow. Jag hade ganska stora förväntningar. Det är som alltid en upplevelse med folkfesterna på Ullevi. Det här var dessutom chansen att få se ett åtminstone delvis återförenat Guns med Axl, Slash och Duff. Tre levande legender som inte spelat tillsammans på årtionden, men riktigt så bra blev det inte. För det första var konserten på tok för lång (3 tim 20 min). Över 30 låtar och hela 9 covers och ärligt talat håller ingenting från den senaste skivan måttet. Nästan varje gång bandet och publiken tände till på allvar så drog de ner stämningen genom att spela något som inte fullt lika bra. Jag har faktiskt sällan varit med om något liknande. Upplägget var uselt. Om de istället valt att i ett svep spela Welcome to The Jungle, Nightrain, Paradise City, You Could Be Mine, Civil War, Live And Let Die skulle ju läktarna kollapsat.
Efter konserten fick en man på läktaren inte långt ifrån oss hjärtstillestånd. Det var minst sagt dramatiskt och jag vet ärligt talat inte om han överlevde. Sådant påverkar en och gjorde förstås att feststämningen kom av sig fullständigt.

Helgen avslutades med att jag träffade Duff på Bengans (!). Jag hann till och med byta några ord med honom. Det var en rätt skum upplevelse. Klockan tre en söndag eftermiddag förväntar man ju sig inte att träffa en världsstjärna. Han hade flera livvakter med sig och de vaktade över honom som en hök. Han och hans tjej (?) gick han runt och kikade på T-shirts, skivor och annat. Roligast var att se att han var nyfiken på sortimentet av Guns N´Roses prylar. Jag stod där och kikade på skivorna. Frågade honom om läget och han sa att han letade presenter. Jag sa att han kommit till rätt ställe och det höll han med om. Sedan hälsade han på mina barn. Han verkade sympatisk om än lite förvirrad. Hans livvakter informerade mig att han var där som privatperson och inte under några omständigheter ville vara med på bild. Jag hade i för sig inte hunnit fråga men de anade väl att det låg i farans riktning. ;)

Avskalad Anna Ternheim på Liseberg

Hemma i stan för att gå på några konserter. Först var jag och såg Anna Ternheim på Liseberg och sedan Guns n´Roses på Ullevi. Totala ytterligheter med andra ord. Anna Ternheim spelade själv på Taubescenen. Hon småpratade med publiken och spelade mest gamla låtar på gitarr och piano. Det var intimt och bra men nog saknade jag några medmusiker. Anna Ternheim blir ännu bättre när hon får spela med andra.

 ;)

MC50 på Liseberg

MC50 spelade på Liseberg i förra veckan. Det regnade större av konserten men vi som hade tagit oss dit hade rätt trevligt ändå. MC50 spelar låtar från det gamla bandet MC5 men kvar från orginaluppsättningen är bara sångaren och gitarristen Wayne Kramer. Istället består bandet av ett hopkok av musiker där den mest kända är Kim Thayil från Soundgarden. MC5 är kanske mest känt för att tillsammans med The Stooges vara det första punkrockbandet, redan 8-10 år innan Ramones debuterade. Deras största hit är utan tvekan Kick Out the Jams som de brände av redan som andra låt den här kvällen. Anledningen till att de numera kallar sig MC50 är det faktum att de albumdebuterade 1968 och alltså firar 50 år (fast egentligen är det bara Wayne Kramer som bör fira), genom att turnera i Europa under sommaren. Jag filmade litegrann under konserten. Här är min personliga favorit Looking at You:

Annars har jag lite svårt att smälta Sverige 1-2 förlust mot Tyskland även om de var bättre än oss. Vi får hoppas att vi vinner mot Mexiko nu på onsdag.

Nu börjar VM!!!

Och det ska bli så roligt alldeles oavsett hur det går för Sverige. 😏

Foo Fighters och Hollywood Vampires - konsertsommaren 2018 har börjat!

I tisdags var jag och såg Foo Fighters på Ullevi. Det var som vanligt en riktig folkfest! Jag minns för några år sedan när jag läste en dystopisk krönika att vi snart skulle ha sett den sista stora arenakonserten. Att Springsteen, Stones och U2 var de sista stora artisterna som skulle kunna locka så mycket folk. Det stämmer förstås inte för folket älskar dessa jättespelningar alldeles oavsett om det är Coldplay, Håkan Hellström eller som i det här fallet Foo Fighters som står för underhållningen. David Grohl hade förstås den senaste spelningen på arenan i färskt minne. Hans olycka då han ramlade av scenen efter en halv låt kom även att prägla även den här tillställningen. De inledde konserten med att låta en "look a like" ramla av på samma ställe, tillägnade låten My Hero till den läkare som tog hand om honom den kvällen och avslutade alltsammans med att ge honom sin gitarr. Konserten var minst lika bra som förra gången, om än inte lika minnesvärd. För egen del tycker jag att några av de senaste låtarna är lite väl jämntjocka, men det är väl som mick Jagger brukar säga "Nobody wants to hear your new record!" Stämningen när de spelade Best of you går däremot inte att ta miste på. Ännu ett klassiskt Ullevi-ögonblick. Det blir inte mycket bättre än så. Jag filmade annars lite när David tog över trumpinnarna och lämnade över micken till Taylor Hawkins (bandets näst skönaste snubbe). Hawkins sjöng den gamla Queen/Bowie låten Under Pressure.

På nationaldagen kunde man välja på att gå till Trädgårdsföreningen och se en minifestival med bland annat Future Islands och The National eller gå till Liseberg och se Hollywood Vampires. Jag är svårt förtjust i The National men andra åtaganden gjorde det svårt att hinna med så det fick bli det senare alternativet. Ett hobbyband med Joe Perry (fr Aerosmith), Alice Cooper och Johnny Depp(!). Det låter kanske lite förvånande men de visade sig vara betydligt bättre än jag hade trott. De spelade flertalet gamla favoritlåtar med bland annat Motorhead, Bowie, AC/DC, The Who och så förstås några av Aerosmith och Alice Coopers egna låtar. Hur lät Johnny Depp då kanske ni undrar? Jo, han är förstås ingen sångare av rang men helt ok ändå och han verkade av allt att döma ha roligt. Att de sedan blev totalsågade i GP får väl ses som en fjäder i Alice Coopers hatt. Recensenten har inte fattat att det är underhållning och inte blodigt allvar även om det är frågan om gamla vampyrer.