I don't like opera and I don't like ballet and new wave French movies, they just drive me away
I guess I'm just dumb, 'cause I know that I ain't smart
but deep down inside, I got a rock 'n' roll heart - Lou Reed
Keith Richards har slutat röka nu också. Det trodde man väl aldrig? Men han kanske var tvungen nu när de ännu en gång ska ut på turné i USA. Både han och Mick är ju 76 och Charlie hela 78 år gammal! https://rollingstones.com/tour
Det började en ny säsong av Jills Veranda igår. Första avsnittet var med Mariam Bryant. Det var inte fullt så bra som jag hoppats på. Hon är en av mina stora favoriter på senare år. Tyvärr tycker jag att de misslyckades med upplägget genom att släpa med henne till en skabbig bar. Och varför följde inte Jill med in? Kom först några timmar senare. Märkligt. Vem vill gå ensam till en bar med sin hjärtesorg i tv? Men deras tolkning av den uttjatade I will Always Love You blev oväntat bra. https://www.svtplay.se/jills-veranda Nästa vecka kommer Mikael Wiehe.
Gillar verkligen Pearl Jams nya singel:
Jag har börjat året med att läsa Thomas Johanssons Rock 'n' Roll Circus. Den är klart läsvärd även om jag kände till en hel del av bakgrundsinformationen sedan förut. Vi som gillar att gå på konserter har sannolikt en del att tacka mr Johansson för att så många stora artister faktiskt valt att spela här. genom åren. Risken är annars påtaglig att de hade skippat omvägen om Sverige när de skulle ut i Europa. Extra roligt är det förstås att jag sett flertalet av de konserter som omtalas i boken. Simon and Garfunkel, AC/DC, Springsteen, Roger Waters, U2 osv.
År 1974 kommer Lou Reed till Stockholm för att spela. Han kräver droger annars vägrar han gå upp på scen. Thomas Johansson hittar en läkare som kan skriva ut metadon till honom. Service utöver det vanliga! Sedan är förstås historien om Bob Dylan får ta emot Nobelpriset klart läsvärd. Han håller på att glömma plaketten men får med den i plastpåse till slut.
Här är förresten en video med Lou Reed från samma tidsperiod. Han var inte i ngn vidare form det året. Frågorna är ganska korkade men han är ingen muntergök direkt:
Patti Smith var med i Tonight Show med Jimmy Fallon förra veckan och pratade bland annat om när hon träffade Bob Dylan i mitten på 1970-talet.
Ingen vill höra något från din nya skiva påstår Mick Jagger (se länk nedan). Men när det gäller Jakob Hellman har vi alla väntat på just detta. Jag vågar påstå att han är unik i den bemärkelsen. För visst finns det artister som släppt ett par skivor och sedan fallit i glömska men Hellman släppte en skiva utan att glömmas bort. Det var 30 år sedan debuten ...och stora havet. En skiva hyllades av alla och sålde guld, senare av Nöjeguiden utsett till Sveriges bästa genom alla tider. Men kanske just därför blev pressen på att göra en lyckad uppföljare så stor att Hellman struntade i det. Han hade problem med musikbranschen och att stå i rampljuset. Istället valde han att plugga och diversearbeta. Han har sedan dess gjort comeback ett antal gånger med mer eller mindre lyckat resultat. Men den här gången är han tillbaka på allvar med en riktig turné som måste beskrivas som en rejäl framgång.
Jag blev förvånad när lördagens konsert inleddes med flera nya låtar. Faktum är att tre av de fyra första låtarna var nya bekantskaper för mig. Samtidigt har jag aldrig sett honom live förut så det är förstås möjligt att han spelat dem förut. Bandet är samspelt och Hellman både spelar och sjunger bra. Däremot är hans mellansnack är rätt märkligt ibland som när han berättar hur han fick spela in en låt i Hansastudion i Berlin. (Den legendariska studion som själv bara sett från utsidan och där Bowie spelade in Low och Heroes). Han börjar historien med att avslöja poängen bara för att konstatera att nu sabbade jag ju hela historien. Sådär håller han på hela tiden och då är den ändå näst sista kvällen på turnén. Han borde rimligtvis fått ordning på sina berättelser vid det här laget... Samtidigt verkar han må bra och kunna njuta av att stå på scen igen. Det är honom väl unt; för han är verkligen bra!
Han har en massa medmusikanter med sig på turnén. Trubaduren Alf Hembe staplar in med sin krycka. Han är på gott humör men tyvärr blir deras gemensamma framträdande mindre lyckat då de sjunger i otakt och den 88 åriga Hembe glömmer bort texten. Åtminstone jag blir förvånad när så rapartisten Kitok dyker upp under andra akten. Han har förstås lite mer energi än Hambe och deras gemensamma singel Mitt elexir funkar rätt hyggligt men när Kitok ska sjunga lite senare låter det mindre bra. Han är bra på rappa men sångrösten lämnar en del övrigt att önska. Per Persson från Persons pack sjunger desto bättre och somliga i publiken verkar helt saliga över hans medverkan. Var det honom de gick för att se? Kvällens bästa låtar är dock hämtade från skivan vi tycker så mycket om: Stora havet, Tårarna, Vara vänner och Hon har ett sätt. De framförs oklanderligt utan gästspel och det är nog så vill jag nog se honom uppträda nästa gång - ensam och kanske helt utan mellansnack?
Igår såg jag Anna Ternheim i Borås. Hon spelade i den nya kongressbyggnaden som ersatt Folkets Hus. Eller är det fortfarande Folkets Hus? Jag är lite osäker men byggnaden går under namnet Borås Kongress men är dessvärre inte så mysig. Det brukar sällan bli det när det är så högt i tak och nybyggt. Känslan av att befinna sig i aulan på en nybyggd gymnasieskola infinner sig så fort man kommit innanför dörren. Toaletter finns bara i källaren och på vån 4 och 5. Hur tänkte man där? Men nu var det förstås inte lokalen som skulle recenseras. Jag är alltså i Borås på besök. Tillbaka i hemstaden där det dagen till ära regnar som attan. Det gör det rätt ofta i Borås som ni kanske vet?
Anna Ternheim berättar att hon cyklat runt i staden under dagen. Oklart vad hon tycker om den men hon gillar att cykla och fundera ut nya låtar. Har en hel drös sådana i bagaget till den här turnén som alltså startade i Göteborg i fredags. Det här är det andra stoppet och ikväll (söndag) spelar hon i Oslo. Därefter ska hon resa runt i Europa. Hon har fans i många länder nu och det är kanske inte så konstigt. Hon är otroligt proffsig i allt hon tar sig för. Den här gången verkar hon dessutom må riktigt bra. Pratar ofta med publiken och delar med sig av låtarnas bakgrund och innehåll. Nya skivan innehåller dessutom några riktigt bra låtar som This Is the One och You Belong With Me. Den senare lyckades jag spela in även om jag satt lite illa till den här dagen. Låtvalet var i det närmaste oklanderligt förutom de ovan nämnda fick vi njuta av Shoreline, Girl Laying Down, Let It Rain och Bow Your Head. Glömde jag nämna bandet? Knappast något att klaga på där heller även om jag var svårt förtjust i trummisen Jenny Löfgren som var med sist jag såg henne i Borås.
