Jag läste en intervju med Roger Waters för ett tag sedan där han berättade om The Wall-turnén. Han redogjorde för hur han låter produktionsteamet spela in varje konsert och sedan tvingar bandet se hela spelningen efteråt. Allt för att utröna om något kan göras bättre till nästa gång. Kort sagt han är en perfektionist men så blir det väldigt bra också. Faktum är att jag aldrig någonsin sett något liknande. Under konsertens första halva bygger man upp en gigantisk vägg tvärs över scenen och hela Ullevis kortsida. Väggen används för att projicera ljus, filmer. bilder och gigantiska animationer. Alltsammans kombinerat med ett ljud som slår det mesta. Hela arenan är full av högtalare och när man hör ljudet av anfallande helikoptrar och flygplan är det så man vill ducka. Allt är så proffsigt gjort. Det är så långtifrån du kan komma från scenbygget i den satiriska musikfilmen Spinal Tap. Efter halva konserten är det plötsligt en 20 minuter lång paus. Det är min ändå invändning mot konserten. Varför var det nödvändigt? Efter pausen fortsätter konserten med muren intakt. Nu framförs också några av konsertens absoluta höjdpunkter som Comfortably Numb och Waiting for The Worms. Mot slutet av konserten raseras muren och bandet framför Outside the Wall. Jag kanske bör lägga till att musikaliskt är det förstås lika oklanderligt som visuellt. Roger Waters och bandet tackar för sig och sedan är det hela över.
Här en sekvens ur Spinal Tap när bandets manager får reda på att Stonhengerekvisitan de beställt inte riktigt ser ut som de hade tänkt. Ännu roligare är det förstås när de ska uppträda med densamma men det finns tyvärr inget sådan klipp på Youtube.
Mer spektakulär inledning än så här får man leta efter. Spela fram till 3.01 om ni inte orkar kolla hela:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar