JJ Cales död

JJ Cale dog av en hjärtinfarkt i somras. Det har jag skrivit på tok för lite om. För att inte tala om alla svenska tidningar som knappt skrev en rad. Jag gillade honom skarpt. Han albumdebuterade sent. Släppte debuten Naturally 33 år gammal. Hans namne John Cale hade redan då gjort sig ett namn i musikbranschen som musiker i Velvet Underground så därför fick det bli JJ Cale istället. Cale blandade flera musikstilar såsom blues, rock, jazz och country och skapade sitt eget "The Tulsa Sound". Det finns inget bättre om man ska åka bil. Särskilt om man ska åka långt och det är mitt i natten. Något större genombrott fick han aldrig men i USA sålde han hyggligt. Frågan är om han ville bli en stor stjärna? I filmen "To Tulsa and Back" berättar han öppenhjärtligt att han knappast var benägen att satsa stenhårt på sin karriär. Åtminstone inte på äldre dagar. Under sin mer än 40 år långa karriär släppte han bara 14 skivor. Knappt en vart tredje år. Eric Clapton tolkade två av hans låtar "Cocaine" och "After Midnight". De blev enorma succéer. Långt senare (2006) gjorde de också en platta tillsammans "The Road to Escondido" som de också vann en Grammy för. I mina öron knappast det bästa han gjort. I jämförelse var "To Tulsa and Back" från 2004 bra mycket bättre. Men de verkligt grymma skivorna kom på 1970-talet. Min favorit är hans femte med den passande titeln "5". Där fanns gott om andra låtar som också hade hitpotential.

Här får ni två smakprov på JJ Cales storhet. Den första videon inleder den ovan nämnda dokumentären från 2005. Ett finurligt sätt att börja en konsert eller vad säger ni?

Den här är hämtad från 1979 års "5":