Mick Walls bok om Lou Reed har nyligen kommit ut på svenska. Jag har läst en hel del böcker av den här typen och den här är ovanligt kortfattad. Det tilltalar mig som sällan gillar när man skriver för mycket. Däremot måste jag säga att jag blev lite fundersam över innehållet. Mer än halva boken handlar om slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Självklart den musikaliskt mest intressanta delen av hans karriär med tiden i Velvet Underground och Andy Warhol till hans första stapplande steg till att bli soloartist. Det konstiga är att Mick Wall mest skriver om hur patetisk, självupptagen och osäker Reed var under dessa år. Det är möjligt att så var fallet men han lyckades ändå skapa oförglömlig musik. Det glöms nästan bort i sammanhanget. Men helt klart är att hans karriär var allt annat än spikrak. Hans skivor hamnade sällan högt upp på listorna och med undantag av Walk on the Wild side från Transformer 1972 fick han aldrig någon riktigt stor hitlåt. Trots detta lyckades han med tiden bli riktigt stor men hur detta gick till lyckas Mick Wall inte förklara. Inte ens Velvet Underground sålde några skivor på 1960-talet men har sedan dess sålt miljoner. Lou Reed var bevisligen väldigt musikaliskt begåvad och vågade pröva nya idéer före någon annan. Mot slutet av boken försöker Wall på något sätt släta över sitt raljerande över Lou Reeds personlighet och hyllar honom istället för flertalet skivor. Bland annat tror han att Lulu som han gjorde med Metallica kommer betraktas som ett stort mästerverk i framtiden. Själv har jag aldrig orkat lyssna igenom skivan. Den låter förfärlig i mina öron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar