När det gäller The Cure är jag uppriktigt imponerad av att de kan låta så bra fortfarande. När jag växte upp fanns det en hel drös depprockband; The Cult, Sisters Of Mercy, The Mission, New Order, Depeche Mode, Bauhaus m.fl. Några av dessa håller förstås fortfarande på men Depeche Mode och The Cure är i en klass för sig. Robert Smith sjunger minst lika bra som 1985 och ljudmässigt finns det inte heller något att klaga på. Det enda jag kan invända mot spelningen är att några av 1990-tals låtarna inte riktigt håller måttet och att de verkar minst sagt trötta på att spela Friday I´m In Love.
onsdag 14 augusti 2019
Way Out West 2019
Dags att summera året festival. Det saknades riktigt stora dragplåster i år och det var förstås därför det inte heller blev utstålt för första gången på länge. Det märktes att det nog var 5 000 färre besökare än vanligt i år, men Luger har ju inte redovisat några siffror så vem vet? Vi som var där fick ändå se och uppleva en hel del bra musik. The Cure, Daniel Norgren, Amason och Viagra Boys var höjdpunkterna i mitt tycke. Av någon anledning spelade såväl Deportees och Mariam Bryant på Bananpiren mitt i natten och dit kan ju inte gärna en småbarnsförälder bege sig.
När det gäller The Cure är jag uppriktigt imponerad av att de kan låta så bra fortfarande. När jag växte upp fanns det en hel drös depprockband; The Cult, Sisters Of Mercy, The Mission, New Order, Depeche Mode, Bauhaus m.fl. Några av dessa håller förstås fortfarande på men Depeche Mode och The Cure är i en klass för sig. Robert Smith sjunger minst lika bra som 1985 och ljudmässigt finns det inte heller något att klaga på. Det enda jag kan invända mot spelningen är att några av 1990-tals låtarna inte riktigt håller måttet och att de verkar minst sagt trötta på att spela Friday I´m In Love.
Vi var många som på lördagskvällen gick och väntade på Viagra Boys. De började spela kl 23.00. Det är nåt vansinnigt tilltalande med ljudbilden. Saxofoner som larmar och en tung bas. Vad mer kan man begära? Sedan är förstås sångaren Sebastian Murphy en underhållare av rang. Man vet inte riktigt vad han ska hitta på. Den här kvällen hade han med sig Vodka och Redbull som han framgångsrikt blandade i munnen. Först en klunk av det ena och sedan en av det andra. Det är naturligtvis en del av showen men han få se upp. Om man sett Pete Doherty och Shane MacGowan vet man hur illa det kan gå.
Funderar lite över det här med sponsringen. Jag hinner knappt komma innanför grindarna innan jag får en dosa nikotin i handen. Inte snus utan nån annan variant med mintsmak som visar sig vara ännu starkare. Hur kan det vara ok med festivalens profil? Och när vi ändå är inne på det - är Coca-Cola helt rumsrena nu? Nästa år kanske Shell dyker upp på festivalområdet. Eller varför inte Svensk Fågel? Kyckling är ju nästan vegetarisk föda eller hur?
När det gäller The Cure är jag uppriktigt imponerad av att de kan låta så bra fortfarande. När jag växte upp fanns det en hel drös depprockband; The Cult, Sisters Of Mercy, The Mission, New Order, Depeche Mode, Bauhaus m.fl. Några av dessa håller förstås fortfarande på men Depeche Mode och The Cure är i en klass för sig. Robert Smith sjunger minst lika bra som 1985 och ljudmässigt finns det inte heller något att klaga på. Det enda jag kan invända mot spelningen är att några av 1990-tals låtarna inte riktigt håller måttet och att de verkar minst sagt trötta på att spela Friday I´m In Love.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Viagra - också sponsor ? Zara och Maggio borde väl ha dragit publik. Och när kommer Neil ? Han är väl skyldig en konsert sedan gammalt.
SvaraRaderaHa ha! Namnet är ironiskt.
SvaraRaderaJa, visst drar de publik men inte som Neil Young, Prince, Pet Shop Boys, Kraftwerk, Morrissey, Alicia Keys eller Cardi B. Den senare var ju årets stora dragplåster men ställde in.