Bedrövligt dålig konsert med Olle på Liseberg

Ulf Lundell sa något gång på 1980-talet att en inställd spelning är också en spelning. Det var på den tiden när han söp som ett svin. Olle borde nog ha lyssnat på dem visdomsorden och ställt in kvällens spelning på Liseberg. Jag vet inte vad som var mest pinsamt. När han ramlade in i trumsetet, när han tappade micken, när han sjöng falskt som en kråka eller när han hoppade ner från scenkanten och skar sig vid ögat så blodet forsade. Killen i keps till vänster på bilden gjorde sitt bästa för att fixa i ordning alla sladdar och instrument som Olle lyckats sabba men det gick ärligt talat sådär. Bandet kämpade också. De fyllde i när Olle glömde sjunga och spelade på trots alla pinsamheter, men de hade ärligt talat gjort en bättre konsert utan honom. Det var faktiskt sorgligt att se. Inte minst eftersom jag hade så bra spelning på Lorensbergsteatern från i vintras i färskt minne. Jag hoppas verkligen att detta bara var ett mindre snedsteg men konserten i Falkenberg var tydligen också bedrövlig. Hoppas han får chansen att revanschera sig men till Liseberg kommer han nog aldrig igen.

http://www.gp.se/kulturnoje/1.1891844-skandalspelning-av-olle-ljungstrom

Olle med micken i brallorna - där borde den ha stannat

Patti Smith på gott humör i Göteborg

Jag hade hoppats på att hon skulle vara sådär upprorisk och politisk som jag har sett henne på Youtube men den här kvällen var hon på gott humör. Det var nog den vackra inramningen som gjorde det. Vem kan vara förbannad en vacker sommarkväll i solen bland träden på Trädgårdsföreningen? Samtidigt var det lite lustigt när hon plötsligt utbrast: Ser ni fåglarna? Vad vackra de är! Ja, fast i den här stan är vi rätt trötta på måsar! Hade jag god lust att säga. Jag ville höra Rock n roll nigger och se henne svära och skrika lite mer. Dessutom var konserten väl kort för min smak, bara 90 minuter. Men visst var hon bra och bandet oklanderligt. Roligt att hon tog med några låtar från nya utmärkta skivan Banga också. Bästa låten var annars avslutande People Have the Power. Publiken var minst sagt blandad. Det var gott om gamla rockrävar men också många yngre som kanske först och främst lockats dit av First Aid Kit. Ja, och när jag ändå nämner dem kanske jag ska passa på att tillägga att de också var bra. Men jag tror de passar bättre inomhus. Kanske på Storan? Ljudet var inte speciellt högt och det var knappt man hörde deras vackra sång emellanåt.

Ikväll är det dags för Patti Smith och First Aid Kit på Trädgårdsföreningen

Men först lite uppvärmning:
:

Foo Fighters får fart på Fogerty

Äntligen semester! Imorgon åker jag till stugan och hoppas som alla andra på att värmen kommer snart.

Läser i GP att Lemmy har blivit tvungen att ställa in Motorheads spelning på Metaltown. Det hör inte till vanligheterna. Frågan är om det någonsin hänt förut? Inte flera spelningar på rad i vilket fall. Jag har för mig han skrev om detta i sin självbiografi. De är bandet som aldrig ställer in men Lemmys levnadsvanor har nog tagit ut sin rätt är jag rädd. Han har bränt ljuset i båda ändar i mer än 40 år nu.

http://www.gp.se/kulturnoje/1.1796144-motorhead-staller-in-spelning-pa-metaltown

Jag köpte John Fogertys nya samling med duetter häromdagen. Den var minst sagt ojämn. Vissa låtar var mer än lovligt såsiga men Fortunate Son tillsammans med Foo Fighters var grym. Vilken energi! Frågan är varför han inte bara skippade allt det andra och släppte en skiva bara med Foo Fighters?

Nu finns det till och med strumpor med Gangnam style.  Nästan en halv miljard (!!!) har sett videon på Youtube.

Idag köpte jag en sådan här. Jag måste ju ha något att göra när pojkarna åker. Dessutom var det sommarrea. 35 är det nya 20 har jag hört.

Finurlig kattrappa. Den är bara fäst med ett snöre upptill så det är ingen idé att någon människa försöker sig på att börja klättra.

Iggy and The Stooges är fortfarande underhållande

Det är bara att konstatera att Iggy knappast är någon ungdom längre. Nuförtiden hänger skinnet ganska löst på sina ställen men det spelar ingen roll. Han har fortfarande förmågan att underhålla sin publik. Mimiken och kroppsspråket är det inget fel på om man säger så. Dessutom sjunger han fortfarande bra. The Stooges då? Jo, de kan fortfarande spela. Det sades att ingen kunde ersätta gitarristen Ron Ashton som dog 2009. Jag såg aldrig honom spela men James Williamson som redan var med på skivan Raw Power 1973 gör ett bra jobb. Men den som håller ihop bandet är trummisen Scott Ashton (Rons bror). Saxofonisten Steve Mackey blir jag däremot inte riktigt klok på. Till en början hörs han inte alls men mot slutet av konserten skruvar de upp ljudet och han visar sig vara riktigt duktig. Samtidigt känns det som ett minst sagt udda instrument i sammanhanget. Basisten Mike Watt är en riktig scenpersonlighet men kan knappt röra sig längre. Tur att han inte måste springa runt som Iggy. Bästa låtarna ikväll? The Passanger, Search and Destroy och nya Sex and Money. 

Avslutade förresten mitt besök på Liseberg med att vinna 2 kg choklad på första försöket. Kort sagt en lyckad kväll.