Tre tunga bokningar till WOW redan i februari

Det är fortfarande ett halvår kvar till Way out west men redan har de lyckats boka flera intressanta band. Eller vad sägs om The National, Queens of Stone Age och Robyn?

Philip Seymour Hoffman död - riktigt sorgligt!

Ännu en riktigt begåvad skådespelare har gått bort i förtid. Jag gillade honom framförallt för hans biroller i filmer som Punch Drunk Love, Hapiness, Magnolia, En kvinnas doft, The Big Lebowski och Almost Famous. Flertalet av dessa är mina absoluta favoritfilmer och han bidrog till att göra dem oförglömliga. I Almost Famous spelade han den legendariska musikjournalisten Lester Bang. Regissören Cameron Crowe berättade i veckan i Rolling Stone magazine att den här fantastiska scenen, när huvupersonen ringer till Lester Bang mitt i natten för att få råd, mer eller mindre impoviserades fram av Hoffman. Fullständigt genialiskt!
http://en.wikipedia.org/wiki/Lester_Bangs 

I The Big Lebowski spelade han butler till huvupersonens namne Mr Lebowski. Han är lismande och inställsam på ett minst sagt övertygande vis. Just den här typen av ganska osympatiska roller var något av hans signum.

Jag kommer att sakna honom men såvitt jag har förstått saken kommer han ha betydande roller i de kommande i Hunger Games filmerna. En klen tröst förstås men alltid nåt att glädjas åt. RIP Philip Seymour Hoffman!

Stor lycka - Nu är vi fem!

Förra söndagen fick vi en liten flicka. Förlossningen gick rekordsnabbt och det mesta sedan dess har gått lättare än de tidigare gångerna. Hon sover, äter och bajsar mest hela tiden. Samtidigt har man förstås fullt upp med de andra två. Men igår hann jag faktiskt med besöka filmfestivalen en stund. Såg en mycket intressant dokumentär om en grupp människor som engagerar sig för att rädda flyttfåglar bli middagsmat. I stora delar av Europa fångar man nämligen flyttfåglar för att äta. Inte för att man måste utan för att det är tradition att äta dem. Som tur var finns det några som försöker förhindra eländet.

Annars läser jag Nikki Sixx självbiografi "Heroin diaries". Egentligen är det hans dagböcker från 1980-talet utgivna i bokform och det är ärligt talat ingen vidare läsning. Han är ordentligt nerknarkad och det är sida upp och ner med det mest destruktiva beteende man kan tänka sig. Samtidigt vill man ju veta hur det hela ska sluta. Men om man verkligen vill läsa något om Mötley Crüe ska man läsa "The Dirt" istället. Den är tio ggr mer underhållande. Man får gruppens alla olika versioner av samma händelser och de har knappast samma minnesbilder om man säger så. Heroin diaries har i alla fall lärt mig att Dire Straits låten "Money for nothing" handlar om gruppen och att den här låten handlar om deras sångare Vince Niel:

Ett lustigt sammanträffande var att Mötley Crüe i dagarna anordnade en presskonferens där de deklarerade att de nu ska göra en sista turné och sedan splittras. Har vi hört den förut? Går folk verkligen på sådant längre? Ja, uppenbarligen!

Fredagslåten

Den senaste veckan har jag intensivt lyssnat på Kleerups grupp Me and my army. Jag tycker det är sjukt bra men blir inte rikigt klok på om projektet är nedlagt eller i fall de bara bidar sin tid.

Svårt att inte gilla Thommy Berggren

Ikväll såg jag Min sanning med Thommy Berggren. Det var en underhållande timme. Han säger vad han tycker för och ångrar i stort sett ingenting. Inte att han varit otrogen, att han skilt sig flera gånger eller sagt nej till att göra film med Robert de Niro och Sergio Leone. Nej, istället är han nöjd med vad han har åstadkommit i Sverige. De filmer han gjorde med Bo Wideberg blev internationella succéer. I programmet visar de scener ur Elvira Madigan och Kvarteret Korpen. Fantastiska roller som han är stolt över idag. Han imiterar och skämtar om Ingemar Bergman också. Bergman var avundsjuk på Widerberg och ville regissera på samma sätt men det gick inget vidare. Skådespelarna stod handfallna inför hans plötsliga beslut att "improvisera". De var vana att Bergman berättade precis hur han ville ha det. Berggren frågar sig varför alla vill vara vampyrer i Hollywood idag. Kanske en känga åt familjen Skarsgård där såväl far och söner lämnat Sverige för att göra skräpfilm i Hollywood. Alexander Skarsgård spelar ju dessutom vampyr i tv-serien True Blood. Men han är politisk också. Han gillar inte Göran Persson, Tomas Östros, Per Nuder och alla de andra sossarna som sålde sig till näringslivet. Det är svårt att inte hålla med. Frågan vad han tycker om den nuvarande regeringen behöver man inte ens ställa. Mest rörande under timmen var ändå berättelsen om hans båda föräldrar som skiljdes åt men hittade tillbaka till varandra efter åtskilliga år. Pappan brottades med svåra alkoholproblem och hade stora likheter med Keve Hjelm som spelade Berggrens pappa i Kvarteret Korpen. Om ni inte såg intervjun kan ni se den här:

http://www.svtplay.se/min-sanning

Avslutar med ett trummsolo som heter duga