Ulf Lundell - fast i skiten igen?

Läser i Aftonbladet att Lundell har åkt fast för rattfylla. Han hade 1,5 promille säger polisen. På sin egen hemsida skriver han att det "bara" var 0,7. I vilket fall som helst var han packad och klart olämplig bakom ratten. Det gör mig besviken. Min gamla hjälte är svår att tycka om när han håller på sådär. Tänk om han kört på ett skolbarn? Det var trots allt inte mitt i natten utan kl 18 en vanlig tisdagskväll. Men han är ju alkoholist och av allt att döma är han fast i skiten igen. Vi får väl se hur bra den där sommarturnén blir... Kanske det här få honom skärpa till sig? Eller också blir det som när han myntade uttrycktet på 1980-talet: "En inställd spelning är också en spelning!"
https://www.aftonbladet.se/tv/a/284991/ulf-lundell-atalas-for-grovt-rattfylleri

En annan som krökade på tok för mycket på sin tid var Cornelis Vreeswijk. För någon vecka sedan var jag och älsklingen och såg hans son Jack Vreewijk uppträda på Storan här i Gbg. Han spelade massor av sin fars gamla låtar men också nån enstaka egen och favoriter från Evert Taube och Fred Åkerström. Jack sjunger riktigt bra men spelar långt ifrån lika bra gitarr som Cornelis. Den här dagen gjorde det inte så mycket för han hade en fantastisk medmusikant (Love?) till sin hjälp. Att växa upp i skuggan av sin far kan inte varit lätt men nu tycker jag att han har hittat sitt eget uttryck. Han är riktigt bra! Jag filmade som vanligt litegrann: 

Nytt från gamla favoriter

Sophie Zelmani levererar 2019 (enligt två recensioner jag läst) sin bästa skiva på ett decennium. Nya singeln Only A Miriacle tyder på att det kan stämma.

Även Black Keys verkar vara på gång med att släppa något riktigt bra. Nya singeln Lo/Hi låter nästan som något hämtat från deras fantastiska skiva El Camino från 2011.

Nytt från The Specials

Nytt tema för min blogg firar vi med The Specials. Jag lyssnar mycket på dem just nu. De har släppt sin första skiva med nytt material sedan återföreningen 2008 och det låter riktigt bra i mina öron. Eller återförening förresten, bandet har haft fler medlemmar än vad som ryms på en A3 sida sedan 1977. Just nu består bandet av Terry Hall, Lynval Golding och Horace Panter. Nya skivan heter Encore och toppar för närvarande Englandslistan.

I´m back!

Bäst att skaka liv i den här bloggen så ni inte tror jag lagt av. Inte för jag tror mig ha så många trogna läsare men jag har åtminstone en. ;) Strax innan jul åkte jag på gallsten och fick läggas i på sjukhus. De opererade bort gallblåsan och sedan dess har jag haft lite problem att käka vissa saker. Kanske det ändå börjar stabiliseras nu. Sjukt tråkigt att läsa om andras sjukdomar så raskt över till något roligare. James Cordens åktur med Paul McCartney till exempel. Vem hade inte velat vara med på den?

Jag har förresten inte nämnt något om att Tony Joe White gick bort i slutet på förra året. Det var sorgligt tycker jag. Tyvärr har det inte skrivits många rader om honom i svenska tidningar. Han var en mästare på Swamp Rock och hade sin storhetstid på 1970-talet men fortsatte att ge ut skivor ända till slutet. Här ett klipp från när han spelade tillsammans med Foo Fighters.

Julmys med Viagra Boys på Pustervik

Jag såg Viagra Boys på Pustervik den 7/12. De var mycket bra men konserten började på tok för sent för en fredagstrött trebarns farsa. Bandet gick på tio över elva. De rivstartade med Research Chemicals och det tog inte många minuter innan sånagren Sebastian Murphy sliter av sig tröjan. Han är allt annat än vältränad men det skiter han högaktningsfullt i. Han är befriande ointresserad av allt sådant ytligt. Tyvärr tycker jag att han har lite för många likheter med exempelvis Shane MacGowan eller Pete Doherty. Karismatiska sångare som konsumerat på tok för mycket droger och med tiden förvandlats till skuggor av sitt forna jag. Jag vet att jag låter som en söndagsskolefröken men ett alltför destruktivt leverne tenderar kan snabbt sabba karriären och han inte ser upp. Idag är han genialisk men imorgon skakar vi på huvudet när han inte kommer ihåg texterna och inte kan stå på benen längre. Jag hoppas verkligen inte det blir så. Förutom Murphy är de starka låtarna det bästa med Viagra Boys. De har förmågan att skriva både ballader och riktiga röjarlåtar. Min personliga favorit är Just Like You men även Sports och Down in the Basement är sköna. Framförallt gillar jag saxofonen som gör deras sound till något utöver det vanliga. Påminner inte så lite om hur The Stooges lät i början på 1970-talet. Nu är de i USA och turnerar och jag tror verkligen att de kommer uppskattas på andra sidan Atlanten.

https://www.dn.se/kultur-noje/viagra-boys-samhallet-ar-bullshit-och-allt-ar-meningslost/