Musiksommaren 2023

Sommaren 2023 blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Den började så bra med sol och värme men under juli och augusti månad har lågtrycken avlöst varandra. För närvarande härjar stormen "Hans" och det har fallit rejält med vatten de gångna dygnen. Tur att det finns bra musik att glädjas åt. För egen del har det varit någon form av rekord av besökta spelningar i sommar. Detta trots att Sthlm Americana gick i konkurs i början av juni. Roligast var det nog att få återse Springsteen & E-street Band på Ullevi. Det finns få artister som gör mig på så gott humör. Här kommer ett axplock av videos som jag tagit i sommar: 

Till helgen blir det Way Out West. 

RIP Lisa Marie Presley, Jeff Beck och David Crosby

Året har börjat ganska dystert med många tråkiga dödsfall i musikvärlden. Det började med Elvis dotter Lisa Marie Presley och därefter följde Jeff Beck och nu också David Crosby. Lisa Marie var naturligtvis värst med tanke på att hon bara var 54 år. Samtliga tre har varit väldigt synliga i olika offentliga sammanhang ända in i det sista. Lisa Marie besökte Golden Globe Galan bara några dagar innan sin död. Bilderna på henne i därifrån tyder emellertid på att hon inte mådde så bra, men att hon skulle dö några dagar senare känns ändå overkligt. Jeff Beck gav ut en ny skiva och turnerade med Johnny Depp under förra året. De två spelade stod på en scen tillsammans så sent som i slutet av november. Ett rätt udda samarbete egentligen med tanke på att Johnny Depp, åtminstone i jämförelse med Jeff Beck, har något begränsade gitarrkunskaper. Frågan är hur Johnny nu hanterar det faktum att hans vän gått bort? I ett flertal intervjuer har han vittnat om att Jeff och hans fru tagit hand om honom nu på senare år när karriären gått i stå och hans drickande spårat ur. David Crosby släppte en ny skiva 2021 och har på senare år haft ett samarbete med Rolling Stone Magazine, kallat Ask Croz dit man kunnat vända sig med allahanda frågor. Ask Croz - YouTube Han förefaller varit en rätt "go gubbe" men enligt en bekant till mig ska han tydligen ha varit svår att samarbeta med. Om detta vittnar det faktum att så få av hans före detta bandkamrater uttalat sig om hans frånfälle. Men har de inget snällt att säga är det väl lika bra att de håller tyst. I en av sina sista intervjuer uttalade han sig om sina bandkollegor i Crosby, Stills, Nash and Young och var då både ångerfull och försonande. 

Jag har förresten hittat en rätt rolig Youtubekanal. Det är en ung tjej som heter Abigail som lägger ut korta filmer om sina favoritskivor från 1960-70-talet.

Västsvenska artister mot cancer 2022

I helgen gick vi på Göteborgs konserthus och såg Västsvenska artister mot cancer. Det var tredje gången arrangemanget anordnades men pandemin har ställt till det, så nu var det några år sedan. Inramningen var stundtals lite stel med en konferencier och intervjuer med såväl forskare som föreståndaren för Jubileum klinikens cancerfond, men de gör bevisligen ett imponerande jobb så det är väl inte så mycket att orda om. Artistuppbådet var kvällen till ära väldigt starkt. Eller hur låter det med Miriam Bryant, Albin Lee Meldau, Bror Gunnar Jansson, David Urwitz, Olivia Bergdahl, Matilda Sjöström och Daniel Lemma? Till råga på allt fanns ett grymt husband på plats. Kvällens stora överraskning, åtminstone för mig, var poeten och författaren Olivia Bergdahl som verkligen levererade med en berörande text och dikt om sin egen cancersjukdom och behandling. Hon fick också den starkaste applåden och responsen från publiken. Annars sjöng såväl Albin Lee Meldau som Miriam Bryant oklanderligt. Den senare sjöng sin sista låt som en hyllning till Sven-Bertil Taube som tyvärr gick bort i helgen. 

Bob Dylan i Scandinavium

Jag har varit värdelös på att uppdatera bloggen på sistone. Jag var på Bob Dylan förra veckan. Jag har sett honom ett par ggr nu. 81 år gammal staplar han mest fram mellan låtarna. Efter konserten i Sthlm påstod en recensent att han inte är bra på att spela piano. Det är helt fel. Han spelar oklanderligt. Men gillar jag 2022-års sound? Han låter nämligen aldrig likadant. Låtarna och repertoaren förändras hela tiden. Jag såg honom senast 2019 men nu låter det helt annorlunda. Personligen tycker jag att det är för mycket piano och för lite gitarr. Det är jämntjockt och långsamt. Han verkar inte ha lyssnat på Mick Jaggers råd "Nobody wants to hear your new record" utan spelar Rough and Rowdy Ways från början till slut. För egen del tycker jag kvällens höjdpunkter är I Gotta To Serve Somebody och I’ll Be Your Baby Tonight då svänger det rejält och vi är tacksamma att få vara där och höra honom en sista gång. Trots att jag gått på spelningar i mer än 30 år har jag aldrig varit tvungen att låsa in min mobil i en påse som på den här konserten. Det gör att ni dagen till ära får nöja er med några filmklipp från sommarens Way Out West och från 2019.

Rammstein bjöd på en makalös show på Ullevi

Jag tänkte att jag skulle skriva några rader om Rammstein som spelade tre kvällar i rad på Ullevi 28-30 juli. Jag var där på fredagen vilket åtminstone enligt GP:s recensent var den bästa av de tre kvällarna. Jag har svårt att uttala mig för jag var ju bara där den kvällen. ;) Jag har sett dem en gång förut och det var på Hultsfredsfestivalen för tjugo år sedan. Helt ärligt kommer jag inte ihåg så mycket från den kvällen förutom att det var mycket pyroteknik på scen. Den här gången var det också mycket av den varan, för att inte tala om rök, eld, badskum(!) och konfetti. Alltsammans påminde stundtals om en varieté eller teaterföreställning. Åtminstone när de släpade upp en jättelik barnvagn och eldade upp barnet. Sjuk humor! Personligen tyckte jag ljudet var på tok för högt inledningsvis. Det kändes i bröstet och hela kroppen vibrerade. Jag har en app på mobilen som kan mäta decibel och den visade som mest 105. Hur som helst blev det bättre med tiden. Mer nyanser och inte så hög bas som det var i början. Showen lär vara densamma kväll och efter kväll och det kanske inte är så konstigt eftersom sceneffekterna är så spektakulära. Det går helt enkelt inte att ändra på konceptet hur som helst. De spelar alla hits såsom Mein herz brennt, Du hast, Ausländer, Engel och min personliga favorit Radio. Min enda kritik mot föreställningen är väl att skärmarna var i minsta laget i förhållande till arenan. Satt man så långt ifrån som jag gjorde var det stundtals svårt att se vad som skedde på scen. Men det var förstås självförvållat att eftersom jag köpt sittplatsbiljetter. 

Jag missade dessvärre Stones kanske sista spelning på svensk mark i söndags. Jag hade helt enkelt ingen möjlighet att åka då jag skulle jobba den här veckan men enligt mina vänner som var där var det oväntat bra.