Filmen om Olle...

Var väl sådär. Han verkade väldigt självupptagen. Samtidigt verkar han ju medveten om det själv. Men filmen var rörig och osammanhängande. Jag hade helt enkelt förväntat mig mer. Men i ärlighetens namn kanske man inte kan ha så stora krav på en film om en snubbe som under filmens inspelning hamnar både på psykakuten och ett rehabiliteringshem för missbrukare?
Det är svårt att göra en bra musikdokumentär. Få lyckas. The Filth and the Fury är ett exempel. Jag såg den på Hagabion här i Gbg. På samma rad satt Micke Dubois eller "Svullo" som han kallades med hela svenska folket. Han skrattade hejdlöst och kunde inte sitta still. Hela raden vibrerade och gungade. But who could blame him? Den var mycket underhållande. Inte minst när de ständigt avfärdade alla som de haft att göra med det föga smickrande: "Well he was a cunt!"
En annan bra dokumentär är givetvis Scorses "The Last Waltz", filmen om The Bands sista spelning. Jag minns att jag såg den första gången med min dåvarande flickvän på Cinemateket på Draken. Jag njöt och hon led.

The Wrestler

Såg The Wrestler idag. Den var helt ok. Har alltid varit svag för Mickey Rourke. Tror att det hänger samman med att han var så cool i Rumble Fish och Diner. Sedan har han ju spelat över i Barfly också. Bukowski skrev en hel del om honom i boken Hollywood. Hur som helst. Ni kan väl historien i The Wrestler vid det här laget. Rourke spelar Randy "The Ram" Robinson, en gammal wrestlare (heter det verkligen så?) som försöker göra saker rätt, men hela tiden misslyckas. Kort sagt han spelar sig själv och han gör det bra. Filmen har en skön stämning. Kameran följer med Randy vilket gör att det påminner om en dokumentärfilm. Bra skit kort sagt. Och vem har gjort ledmotivet? Jo, ingen mindre än Springsteen. Klicka på länken om ni inte hört låten. Eller förresten klicka på länken ändå.
http://www.youtube.com/watch?v=uRUEKJIcvbo

No Line On the Horizon

Lyssnar på U2:s nya och kan väl inte direkt säga att jag är imponerad. Det är hemskt att inse när någon av ens favortartister inte längre levererar. Get on your boots är ju direkt pinsam, men jag får lyssna lite mer innan jag avfärdar skivan totalt.
Så sent som i förrgår skrev jag ju om Olle Ljungström. Nu visar det sig att dokumentären jag nämnde kommer redan på fredag. I K-special på tvåan kl åtta. Det får ni inte missa. Dessutom visar det sig att han släpper en ny skiva i mars. Hans första på 7 år. Titeln är också "7" men jag antar att den snarare syftar på att det är hans sjunde i ordningen. Vilket dock är en sanning med modifikation då "Bäst" från 2001 är en samlingsskiva.

Andra sjunger Olle

Här sitter jag och skriver om covers och så höll jag på att missa att tipsa om Andra sjunger Olle skivan. Katastrof! Säga vad man vill om Olle men skriva sköna texter kan den mannen och några av de här versionerna är bara så bra. Hoppas bara att Olle kan samla ihop sig och ge ut ngt nytt någon gång. Det har visst gjorts ngn ny dokumentär om honom nyligen som få honom att likna Kramer i Seinfeld. Titeln är kanske så inte originell En film om Olle Ljungström men den måste ses.

Covers ibland bättre än orginalet

Såg att Sahara hotnights ska släppa ett album med covers (Sparks). Det verkar onekligen intressant. Vissa artister har en förmåga att göra andras låtar bättre. Det senaste exemplet är Anna Ternheim. Har ni hört hennes Sinatra tolkningar på Leaving on a mayday? Inte det? De är grymma. Men hon är egentligen bara en i raden av artister som tillför gamla låtar ngt nytt genom att spela in egna versioner. Jag gör en lista på fem utmärkta exempel som ni kan ladda ner, (förlåt) jag menar köpa någonstans.

Ny skiva av JJ Cale på gång

Den 11/3 kommer en ny skiva med JJ Cale. Roll on heter albumet. För er som inte har lyssnat på JJ Cale kan jag bara säga att det aldrig är för sent att börja! Kolla in det här klippet på youtube.
http://www.youtube.com/watch?v=i5Tiqv4Irjs
Och för alla er som tror att Eric Clapton skrev After midnight och Cocaine det är bara att tänka om. Prova att sätta på JJ Cale när ni kör bil sent på natten. Det finns ingen bättre bilåkarmusik.

AC/DC i Globen

Såg att AC/DC spelar i Globen ikväll. Det hade varit kul att vara där även om inte kanske Globen är världens roligaste arena. I sommar hoppas jag dock att det blir en oförglömlig kväll på Ullevi. Jag fick biljetter efter att ha gått upp tidigt på morgonen och ställt mig att köa i snålblåsten. Det verkar vara lättare att få biljetter på detta gamla hederliga vis än att försöka köpa på nätet. Åtminstone om det handlar om släpp med stort tryck. Värst hitills måste vara släppet till Glasvegas. Några hundra biljetter till Storan här i Gbg sålde slut på typ 3 minuter. Snacka om lotteri.

Tja, tänkte jag skulle lägga in lite bilder, men det visade sig ta lite tid att få dem att se någorlunda vettiga ut. Därför får det räcka med denna på Neil Young så länge. Såg honom i somras på Way Out West. Det var faktiskt första gången. Riktigt bra! Men första halvan av konserten stod jag och irriterade mig på en kille som stod bredvid. Han snackade hela tiden. Om hur många ggr förut han hade sett honom, när han såg honom senast, vilka låtar han spelade då osv. Inte blev det bättre av att han trodde sig kunna sjunga också (killen alltså). Ja, han var kort sagt riktigt störig. Till slut fick jag nog och gav honom en smäll!
Nej, det gjorde faktiskt inte. Vi gick och ställde oss på ett annat ställe. Fast jag hade god lust att klippa till honom.

Såg en varulv idag

Idag när jag var och tränade så lyssnade jag på Warren Zevon i mina hörlurar. Hans tredje album. Den med Excitable boy, Roland the Headless Thompson Gunner och Warewolves of London. Hans abslolut bästa om ni frågar mig. När jag så var färdig med träningen och var på väg att byta om i omklädningsrummet fick jag plötsligt se en livs levande varulv. Jag skämtar inte. Han var verkligen jättehårig! Inte minst på ryggen. Men nog om detta. Låten Warewolves of London kan ni läsa mer om här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Werewolves_of_London
Här står bland annat att Mick Fleetwood från Fleetwood Mac spelar trummor på låten. Detta var en nyhet för mig. Hur som helst. Har ni inte hört Warren Zevon är det dags att börja lyssna in sig. Warewolves of London är ett utmärkt exempel på hans mycket humoristiska texter:
He's the hairy-handed gent who ran amuck in Kent
Lately he's been overheard in Mayfair
Better stay away from him
He'll rip your lungs out, Jim
I'd like to meet his tailor...
Ja ja, nu får det räcka för idag.

Dags att börja skriva

Tja, då var det dags att skriva några rader om vad jag tänkt att den här sidan ska handla om. Min tanke är att ja ska skriva om musik. Musik som jag själv gillar. Detta för att andra också ska kunna ta del av sådant jag tycker är bra. Men min förhoppning är också att jag ska komma i kontakt med andra som också gillar musik och får tips på ny och gammal musik som är värd att lyssna på. Vi får se vad som händer.