Pratglad Patti Smith på Liseberg

Det var otroligt mycket folk på Liseberg igår. Långtifrån alla var där för att se Patti Smith och hennes band, men drygt 40 000 personer hade löst entré och säkert hälften trängdes framför stora scenen klockan nio. Ljudet var svajigt till en början och det tog en stund innan konserten tände till men sedan var det oerhört bra. Inte minst när Horses följdes av Gloria. För att inte tala om Because the Night och Rock n Roll Nigger. Till skillnad från Bob Dylan som var här på besök för några veckor sedan har hon en del att säga mellan låtarna. Hon tillägnar en låt till hennes goda vän Henning Mankell och hon nämner sitt favorithotell Eggers i Göteborg. Hon är stolt över att stå på samma scen som Jimi Hendrix spelat på för mer än 40 år sedan. I slutet av konserten säger hon att generation inte behöver några vapen, bomber eller missiler, utan att det räcker med en elgitarr. Sedan sliter hon av alla strängarna från den hon håller i handen. Jag väntar mig att hon ska göra som Pete Townsend och drämma den i golvet också men hon är trots allt 67 år. När jag går hem från Liseberg kan jag inte låta bli att tänka på Neil Young. De tillhör samma generation och är stöpta i samma form (inte minst utseendemässigt), även om många musikkritiker förknipper henne med punkscenen som växte fram i 1970-talets New York är det mer rock n roll än punk. Senare på kvällen läser jag på hennes hemsida att de ska turnera tillsammans i USA i höst. Det låter som en lyckad kombination.

http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/konsert/konsert5fyrar/1.2444118-patti-smith-liseberg-onsdag